Social utveckling hos barn beroende på deras ålder

Social utveckling hos barn gör att vi kan förstå hur de kommer att umgås med andra samt låter oss identifiera viktiga variabler.

Skriven och verifierad av psykologen Laura Ruiz Mitjana.

Senaste uppdateringen: 21 juni, 2023

Socialisering definieras som den process genom vilken människor lär sig information från sin omgivning som låter dem integreras i samhället. På så sätt kan de relatera till varandra på lämpligt sätt. Fortsätt läsa för att lära dig om social utveckling hos barn.

Under socialiseringen av barn finns det en rad underlättande aspekter, såsom skola, lek och familj. Alla dessa har stor relevans för deras utveckling. Social utveckling omfattar de första sociala relationerna, anknytning, förmågan till empati, att känna igen sig själv som någon annan än den andra och många andra intressanta element som vi kommer att diskutera genom hela artikeln.

Hur utvecklas socialisering med åldern?

Enligt en studie av Prior (1992), publicerad i Journal of Child Psychology and Psychiatry, baseras social utveckling hos barn till en början på relationen mellan mor och barn. När barn är mycket små är deras grundläggande relation den de har till sin mamma, eller med den huvudsakliga vårdgivaren.

Därmed bildas en anknytning – ett känslomässigt band med vårdgivarens figur. Detta skapas och stärks bland annat genom sociala interaktioner, handlingar av tillgivenhet och kärlek, uppmärksamhet samt tillgodoseendet av grundläggande behov.

Vikten av anknytning de första månaderna

Om anknytningen som byggs är hälsosam och säker kommer barnens sätt att knyta an till kamrater och vuxna, när de växer upp, också bli hälsosamma. Detta betyder dock inte att de inte kommer att binda sig, någon gång eller med vissa specifika personer, såsom partners eller vänner, på ett olämpligt eller dysfunktionellt sätt.

Detta beror på att social utveckling hos barn, och anknytning, påverkas av andra variabler, såsom erfarenheter, temperament och personlighet. Det är dock sant att den första anknytningen i stor utsträckning definierar vad vår typ av anknytning kommer att vara som vuxna.

Det sociala leendet och ömsesidigheten

Leenden är också mycket viktiga  för spädbarns och barns sociala utveckling. I det sociala förhållandet med anknytningsfigurer sker det en utveckling. Normalt inträffar detta under de första två månaderna av livet, vilket är då det “sociala leendet” dyker upp.

Här börjar nivån av stimulans som krävs för att framkalla ömsesidighet minska. Därmed behöver spädbarnet till en början att den vuxne pratar och gestikulerar, men gradvis räcker det med ett leende. När anknytningen utvecklas lockar själva synen av personen fram till skratt.

Kausalitet och självuppfattning

Gradvis anammar barnet begreppet kausalitet, vilket innebär att le för att manipulera miljön och tillfredsställa sina behov. Med tiden börjar andra sociala relationer etableras. Men för detta måste bebisen ha begreppet av jaget gentemot andra.

Empatins uppkomst

Empati är något som visar sig ganska tidigt, redan vid 3 månaders ålder, eller åtminstone “primitiv” empati. Den utvecklas genom situationer med vuxen interaktion och, logiskt nog, förfinas den under årens gång. Empatin är en mycket viktig förmåga för att skapa kontakter med andra. Senare dyker också förmågan att dela med sig upp, vilket är avgörande för att upprätthålla sociala relationer.

Reflekterande tankar

När barn kan uttrycka sina känslor genom språket börjar de tänka på sociala interaktioner. Deras första ord kan dyka upp vid ett års ålder, men förmågan att prata om känslotillstånd kommer lite senare. Med detta börjar barnet visa reflekterande tänkande. Det betyder att de börjar tänka på hur andra beter sig mot dem och hur de beter sig mot andra.

Temperamentets inflytande

Temperamentet är en annan variabel som påverkar social utveckling hos barn. Det har att göra med hur de reagerar och beter sig känslomässigt i olika situationer. Det är den mest primitiva personligheten, den med den starkaste biologiska och genetiska grunden.

Temperament formar och villkorar sociala relationer. Det kan modifieras över tid (genom familje- och miljöfaktorer), men mycket mindre än personlighet (som inte heller kan modifieras mycket).

Behov av relationer, vid 3 års ålder

Enligt Prior (1992) bestämmer hur barn beter sig i skolan och i leken i stor utsträckning deras sociala relationer från 3 års ålder. Det är också i den här åldern som barn börjar känna ett behov av att relatera till andra. Rent logiskt känner de också ett behov av att knyta an tidigare, men det är lite annorlunda.

Familjen, referenssammanhanget

Från början är familjen referenskontexten genom vilken barn lär sig att utvecklas och umgås. Det är faktiskt i familjen som de hittar sina socialiseringsmodeller, dvs. vem de ska imitera. Därmed börjar sociala relationer hemma, med föräldrar, syskon och vårdgivare.

Relationer mellan 6 och 9 år

Vid 6 års ålder är relationerna fortfarande mycket i förändring. Krav är ännu inte nära eller permanenta. Men det finns band, och de blir mer och mer olika. Sedan, vid ungefär 9 års ålder, börjar relationerna att stärkas. I den här åldern är grupperna mer stabila och barn är redan mer känslomässigt involverade i dem.

Att omsätta sociala färdigheter i praktiken

Faktum är att barn redan från födseln börjar omsätta sina sociala färdigheter i praktiken. Logiskt sett utvecklas dessa färdigheter med tiden och blir mer sofistikerade och komplexa.

Familjen och skolan som agenter för socialisering

Som vi kan se sker barns sociala utveckling gradvis. Från bildandet av den första anknytningen utvecklas resten av de sociala och känslomässiga banden. Därför är det viktigt att den första anknytningen är hälsosam. Med tiden öppnas det för sociala relationer utöver pappan och mamman, så den sociala cirkeln börjar öppna sig.

Familjen är ett väsentligt medel för socialisering för att bilda en adekvat moralisk utveckling. Skolorna för sin del ger möjlighet att umgås med andra människor som inte är barnets släktingar.

Vikten av lek

Leken är också ett bra utrymme för socialisering, såväl som ett verktyg som möjliggör interaktion med kamrater. Det ger också stimulans, både intellektuellt och socialt. I de första relationerna kommer barn att leka bara för sakens skull, för nöjes skull. Efter hand utvecklas dock dessa kopplingar till mer personliga relationer.