Vad kan man göra när barn från tre till sex år utesluter andra barn?

Barn utesluter ibland andra barn, men det är viktigt att vidta åtgärder för att problemet inte ska förvärras.

Skriven och verifierad av pedagogikpsykologen María José Roldán.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

När ett barn känner sig utanför är det, oavsett ålder, en hemsk känsla som kommer att prägla det under lång tid, speciellt om vuxna i omgivningen inte vet hur de ska agera. I förskolan börjar barn från 3 till 6 år att uppvisa mobbningsbeteenden och det är avgörande att vuxna förstår detta beteende för att veta hur de ska hantera det. Är det en naturlig del av barndomens beteendevärld att de små utesluter andra barn, eller bör man göra något åt det?

Det är vanligen förekommande att vissa barn mellan 3 och 6 år gärna utesluter andra barn medan de leker. Det kan till och med vara ett naturligt svar på de sociala problem som små barn möter i sin vardag. Men det är den vuxnas roll att lära ut de nödvändiga sociala färdigheterna så att barnen kan bete sig väl både gentemot sig själva och mot andra.

Varför utesluter barn i förskoleåldern andra barn?

Barn i den här åldern kan utesluta andra barn av många anledningar, men det finns specifika situationer som ofta kan iakttas på lekplatser, i klassrum eller var som helst där barn interagerar. Några orsaker kan inkludera följande:

• För att de känner sig hotade eller för att de tror att de själva kan bli utestängda.
• Så att deras lek inte förvrängs genom att ett annat barn ansluter sig.
• För att skydda vänskapen från eventuella “inkräktare”.
• För att f kontroll över ¨leken, vara dess ledare och fatta beslut om vad som kommer att hända i den.
• Att hindra andra från att bryta mot de sociala reglerna i leken.

Hur föräldrar reagerar på detta faktum

Det finns många föräldrar som tror att detta helt enkelt är en fas och att det kommer att gå över, men verkligheten är att vuxna bör vägleda barn så att de vet vilka beteenden som är lämpliga och vilka som inte är det när det gäller att interagera med ens kamrater.

Vuxna som skiftar uppmärksamheten hos barnet som upplever utanförskap och hjälper det att hitta andra lekkamrater, de visar endast de som utesluter att deras beteende är acceptabelt och att ingen av parterna kommer att kunna lära sig att hantera denna typ av situation.

En vanligen förekommande men grovhuggen skolregel lyder som följer: “Du får inte säga att du inte kan leka.” Det är en regel som har upprättats i syfte att förhindra utanförskap. Barn lyckas alltsomoftast dock komma runt regeln utan att de vuxna ens märker det, så det kan förvärra situationen genom att lägga större vikt vid frågan och dessutom antyda att det finns inneboende “uteslutare” och “uteslutna”.

Det finns vuxna som tror att barn på egen hand kommer att lära sig att hantera dessa situationer, men ingenting kan vara längre från sanningen. Förskolebarn behöver vägledning från vuxna för att kunna träna sina sociala färdigheter på rätt sätt. Utan de vuxnas hjälp är det svårt för små barn att lära sig att lösa konflikter framgångsrikt.

Hur vuxna ska reagera

Det lämpliga svaret beror på den bakomliggande orsaken till det negativa beteendet. Det är viktigt att fråga den eller de som stänger ute andra, på ett icke-bestraffande och icke-dömande sätt, varför de inte vill leka med det utestängda barnet. Du kan säga saker som: “Det låter som att du inte vill leka med M. Jag är nyfiken på varför ni inte kan leka tillsammans. Om du berättar för mig vad som har skett kan jag hjälpa till med att detta inte hända igen.” När orsaken till uteslutningen är klar, då behöver du hitta en lösning som balanserar behoven hos både den som stöter bort, och barnet som blivit bortstött.

Vuxna måste framgångsrikt vägleda barn och lära dem sociala färdigheter som hjälper dem att känna empati med andra och framför allt att börja uttrycka sina känslor på ett självsäkert sätt. Barnet som utestängs kommer att behöva social kompetens för att lära sig att relatera till andra och för att kunna lyckas i relationen med sina kamrater.

Oavsett vilken situation barnen befinner sig i så ska den vuxne aldrig se åt andra hållet om det finns ögonblick då ett barn utesluter ett annat. Barnet kommer alltid att behöva rätt vägledning för att agera korrekt.