Rädsla för att misslyckas: Hur man undviker det hos barn

Rädsla för att misslyckas är något vi måste hjälpa våra barn att övervinna för att de ska kunna vara lyckliga och framgångsrika i livet.

Skriven och verifierad av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 30 maj, 2020

När barn har en rädsla för att misslyckas påverkar det deras potential, och det kan även ofta leda till att de känner sig svaga, sårbara, demotiverade, inkompetenta och slutar därför försöka ta sig vidare.

Ordet “misslyckande” inger ofta stor rädsla även bland vuxna. Det är oftast en följd av att de har blivit uppfostrade med straff och negativa konsekvenser när de har gjort något fel.

När misstag är något som leder till hån, förakt eller avslag blir det svårt för någon att dra nytta av möjligheter. Det påverkar då den personens tillväxt och utveckling, och personen har svårt att dra nytta av möjligheter i vardagen.

Att inte våga ta en chans och kämpa för det du vill ha minskar din livskvalitet och ger dig inte ett bra liv. Vi kommer att prata mer om detta i den här artikeln.

Om du tror att ditt barn har en rädsla för att misslyckas är det bäst att du hjälper honom eller henne att övervinna den. Vi tar upp några effektiva metoder här nedan.

Egenskaper hos barn med en rädsla för att misslyckas

• Stress.
• Ångest.
• Depression.
• Isolering.
• Dåligt självförtroende.
• Låg tolerans mot kritik (till och med konstruktiv).
• Bristfälligt immunförsvar (eftersom immunsystemet försvagas).
• Rädsla för att uttrycka idéer, tankar och känslor. Barnet kan även vara rädd för att vara utåtagerande och ställa till besvär.

Rädslan för att misslyckas är lätt att upptäcka hos barn. De fruktar vanligtvis att bli utvärderade och avvisade för vad de gör. Det leder till att de har en tendens att vara mycket försiktiga och undvika kontakt med andra människor.

De brukar även känna sig obekväma och oroliga när de utför vissa uppgifter av rädsla för att göra misstag.

Om de i familjemiljön ofta blir straffade för sina misstag kommer de även att känna sig mycket rädda. Det kommer gradvis att skapa ett misstro mot föräldrarna, vilket allvarligt kan påverka förhållandet till dem.

Rädsla för att misslyckas hindrar barn från att ta risker och ge sig själva möjligheter att utforska världen. Därför är deras erfarenheter vanligtvis dåliga.

Barn kan även vara rädda för att inte bli framgångsrika, och på grund av det kan de vägra att ta sig an projekt. Denna osäkerhet och brist på självförtroende kommer då att påverka många aspekter av barnets liv.

Vad kan ge upphov till en rädsla för att misslyckas?

• Perfektionism.
• Bristande fokus.
• Projektioner av barnens föräldrar.
• Fysisk och psykologisk misshandel (förlöjliganden, straff, påföljder etc.).

När föräldrar pressar sina barn för hårt att vara perfekta i allt de gör skapar de en förvrängd verklighet för dem. I längden hindrar det dem från att må mentalt bra.

Tyvärr bidrar även media ofta till barns rädsla för att misslyckas.

På vilket sätt? Jo, genom att sprida tanken att en misslyckad person ser ful ut, inte har någon prestige, några vänner, liten (eller ingen) kapacitet och, kort sagt, är en förlorare.

Dessutom har konceptet av en “vinnare”, eller en kompetent person, förstärkts av materiella ting (som leksaksfigurer) och i den flyktiga världen av reklam och handel.

Sätt att övervinna rädslan

Ett misslyckande är inte hela världen. Misslyckande eller misstag ger oss möjligheter att växa, utvidga vår analytiska kapacitet, lära oss, korrigera det som blev fel och gå vidare mycket starkare och klokare. Och det är mycket viktigt att vi låter barn veta det.

Det är viktigt att barn lär sig att övervinna sin rädsla för sin egen skull. De måste också få veta att de är älskade och att de får tillgivenhet, råd och stöd från sina föräldrar. Det är så vi kan stärka deras kapacitet, vägleda dem och ge dem trygghet, respekt och förståelse.

De bör också ständigt bli påminda om att man kan övervinna ett misslyckande och att det inte alltid resulterar i en obehaglig upplevelse. Många gånger lämnar misstag oss med roliga anekdoter och historier.

Låt oss visa dem vad de kan ändra på och hjälpa dem med det som de inte kan klara av på egen hand. På så sätt blir det lättare för dem att förstå att etiketten “förlorare” eller “misslyckad” inte definierar oss eller märker oss för livet.

Sätt att hjälpa barn

• Uppskatta deras ansträngningar. Även om de till exempel inte får högsta betyg på ett prov, men de försökte det bästa de kunde, måste du värdera deras ansträngning och motivera dem att försöka igen nästa gång.
• Målen måste vara realistiska och lämpliga. Det är viktigt att lära dem och uppmuntra dem att sätta förnuftiga mål som de kan uppnå. Mål som är inom deras räckvidd och som de kan mäta. Det är det bästa sättet för dem att senare värdera den ansträngning de lade ner på att uppnå sina mål.
• Uppmuntra dem att inte ge upp. Vi måste heja på dem och uppmuntra dem att fortsätta, inte att avstå från eller ge upp om uppgifter och mål de har satt upp för sig själva vid första anblicken av ett fel eller misslyckande. Det är viktigt att vara realistisk, men det är också viktigt att insistera på att en större ansträngning kan ge bättre resultat och värdefulla upplevelser.

• Föräldrar måste vara goda förebilder. Föräldrarnas inflytande är viktigt. Som föräldrar är vi förebilder och exempel för våra barn att följa, särskilt under de första åren. Det är omöjligt att lära dem, än mindre kräva saker av dem, om vi inte visar dem genom att vara det exempel vi söker och genom att uppnå de resultat vi förväntar oss. Se till att du inte är anledningen till att dina barn är rädda för att misslyckas.
• Det är viktigt att inte vara överbeskyddande. För att dina barn inte ska bli rädda för att misslyckas får du inte hindra dem från att stöta på problem och svårigheter, än mindre göra allt för dem. Det är mycket bättre att lära dem att de kan ta hand om sig själva.
• Var inte för tillåtande. Barn, i alla åldrar, behöver guider, förebilder och exempel för att hjälpa dem att ta sig an utmanande uppgifter. Och deras bästa förebilder är vi, deras föräldrar. Låt dem inte lära sig allt utanför hemmet. Vi måste prioritera deras utbildning hemma.