Ungdomars sociala isolering

Ungdomars sociala isolering behöver inte vara ett problem, men den bör övervakas noggrant. Läs mer i den här artikeln.

Skriven och verifierad av psykologen Maria Fátima Seppi Vinuales.

Senaste uppdateringen: 20 maj, 2023

I en tid då unga människor försöker bekräfta sin identitet och personlighet är vi som vuxna ibland för villiga att släppa taget. Det är på det sättet som ungdomars sociala isolering kan bortförklaras. Men när ska vi vara uppmärksamma på den, och när blir den en riskfaktor? Låt oss ta en titt på några ledtrådar.

Vad vi bör veta om ungdomars sociala isolering

Först och främst är det viktigt att vi försöker förstå vad tonåren egentligen innebär. Det är ett utvecklingsstadium där identitet och autonomi är de viktigaste frågorna som står på spel. Vem är jag? Vad gillar jag? Hur vill jag vara? Det här är några av de frågor som förföljer identitetssökande tonåringar. Här följer några av orsakerna som hjälper till att förklara vissa ungdomars sociala isolering.

Fysiska och känslomässiga förändringar

Precis som med oss vuxna väljer tonåringar ibland att socialt isolera sig inför den känslomässiga turbulensen de går igenom. Ofta känner de sig både glada och ledsna, kraftfulla och små inom loppet av bara några timmar. Att hantera dessa förändringar är komplext, så de föredrar att dra sig tillbaka till sin värld, vanligtvis då till sitt rum, där de känner sig trygga.

Problem i deras relationer

Beslutet att isolera sig har ibland att göra med något som händer i deras relationer. Till exempel känner de sig inte bekväma med sin kompisgrupp, de utsätts för mobbning i skolan eller lider av ett förhållande som har tagit slut, bland annat. Vissa av dessa situationer förtjänar någon form av ingripande, medan andra har mer att göra med att låta tiden gå och erbjuda sig att prata om det behövs.

Dåligt självförtroende

I andra fall har isoleringen att göra med ungdomarnas självuppfattning, det vill säga med hur de känner för sig själv. Tonåren är också en tid präglad av många märkbara fysiska förändringar som kan påverka självförtroende och självkänsla.

Virtuella världar

Slutligen finns det en social faktor som alltmer påverkar ungdomars vanor; användningen av modern teknik och de nya relationerna som formas av den. Även om tekniken kan vara en allierad i sociala frågor, kan den också göra möten ansikte mot ansikte svåra då många ungdomar genomför sina aktiviteter virtuellt.

Detta kan ofta leda till att de känner sig obekväma eller osäkra på hur de ska förhålla sig i möten ansikte mot ansikte. Digitala normer skiljer sig ofta mycket från verkliga. Detta är en förutsägbar konsekvens eftersom sociala färdigheter också måste läras, tränas och testas.

Vad kan vi göra åt ungdomars sociala isolering?

Det är värt att notera att isolering inte alltid behöver vara ett problem. Innan du definierar det som sådant är det användbart att observera i vilken utsträckning det är något som är tillfälligt eller en situation som orsakar obehag hos tonåringen.

I detta avseende är det en sak att observera att tonåringen skulle vilja umgås, men inte gör det för att den känner sig blyg. Men att notera att de föredrar att vara ensamma eftersom de behöver slappna av är en annan. I vilket fall som helst, innan du betraktar det som ett tecken på fara, vore det bättre att följa upp. Några åtgärder som du kan ta hänsyn till är följande:

• Identifiera orsakerna och bekräfta om det är en önskad situation eller inte. I detta avseende bör vi bredda vårt observationsfält. Det handlar inte bara om att se hur de beter sig hemma, utan också vad som kan hända i skolan eller i andra områden.
• Föreslå att ungdomen deltar i olika aktiviteter. Till exempel gå med i en idrottsklubb, tar språkkurser eller utför volontärarbete. Om de har svårt att umgås kan du föreslå att de bjuder in en vän eller kusin att delta i förslaget. Om det fortfarande är svårt att göra framsteg kan du vara den som följer med dem åtminstone de första gångerna.
• Prata med dem. Att komma närmare, dela, fråga dem om deras känslor och berätta om våra upplevelser som tonåringar är ett bra alternativ. Även om vi ofta tror att de flyr ifrån oss, är vi fortfarande deras främsta stödfigurer. Det är bäst att lämna dörren öppen för dialog och lyssnande.
• Undvik ifrågasättande dynamik. Långt ifrån att skapa ett klimat av förtroende, känner ungdomarna då att vi invaderar dem.

Virtuella relationer kompenserar inte för riktiga relationer

Tonåren kännetecknas också av den starka närvaron av teknik. Unga människor tar sin tillflykt under lång tid till sociala nätverk, videor och streaming av sina favoritkaraktärer. Ibland har de till och med ett mycket aktivt socialt liv, men i ett digitalt format.

Vi får inte glömma det faktum att virtuella relationer löses på ett annat plan än ansikte mot ansikte. I interaktioner ansikte mot ansikte tas andra färdigheter i spel och interpersonella och psykosociala kompetenser utvecklas som bland annat i slutändan definierar vår identitet och självkänsla.

Det är därför det är viktigt att veta att teknik måste ha sin tid och sitt utrymme. Vi borde inte behandla den som en fiende, men vi borde reglera omfattningen.