Vikten av att låta elever ha en röst
Utbildningssystemet har möjligheten och privilegiet att forma människor, inte bara akademiskt, utan även vad gäller värderingar. Därför är skolan den bästa platsen att skapa ett bättre samhälle inför framtiden. För att uppnå detta är det viktigt att lyssna på barn och höra deras åsikter. Det är därför vi kommer prata om att låta elever ha en röst.
Vi har skyldigheten att lära våra barn, men också att lära oss av dem. Det innebär att lärare aktivt måste lyssna på sina elever för att förstå hur de ser världen, vilka synpunkter de har och vad som oroar dem.
Vad betyder det att låta elever ha en röst?
Uttrycket ”elevens röst” är en term som har vunnit i popularitet och betydelse runtom i världen. Konceptet hänvisar till de initiativ som syftar till att öka det aktiva deltagandet av elever i vissa aspekter av skolmiljön.
Samtidigt är det värt att påpeka att alla elever måste ha en röst utan att diskrimineras på grund av:
- Handikapp
- Ålder
- Kön
- Nationalitet
- Religion
- Studieresultat
Alla barn har åsikter, oberoende av deras egenskaper och kapacitet, och dessa åsikter är viktiga.
Aktiviteter som gör det möjligt för elever att ha en röst
Att ge elever en röst möjliggör för dem att delta i att förbättra sina skolor. Det gör det också möjligt för skolor att erbjuda en mer inkluderande och demokratisk utbildning.
Några aktiviteter som kan hjälpa lärare att ge sina elever en röst är:
- Rådgivande aktiviteter: Förslagslådor, omröstningar etc.
- Rollspel: Användning av gruppdynamik baserat på till exempel rollspel.
- Lego Serious Play: Denna metod, skapad av Lego, innebär att barn använder legobitar för att representera lösningar på ett specifikt problem.
- Social eller gemensam kartläggning: Här skapar barn kartor med olika grafiska element för att representera problem och lösningar.
Lärare med en ny mentalitet
Att låta barn ha en röst innebär en förändring i mentaliteten hos lärare och pedagoger när de utövar sina roller som utbildningsförmedlare. Därför måste de våga ta ett steg bort från traditionella undervisningsmetoder.
Traditionellt är lärarna centrum för uppmärksamheten i klassrummet och eleverna är bara mottagare av information. Att låta eleverna ha en röst betyder att man ändrar denna dynamik.
Samtidigt måste lärarna gå ifrån sin auktoritära position och låta eleverna delta i undervisningen. Det gör att de kan utveckla personlig autonomi, ta ansvar och bli självsäkra individer.
“Syftet med utbildning bör vara att skapa en självstyrande varelse, inte att producera en varelse som ska styras av andra.”
– Herbert Spencer –
Slutsats om att låta elever ha en röst
Skolor måste implementera inkluderande utbildningspraxis som gör det möjligt för elever att ha en röst. Samma praxis bör uppmuntra till fredlig samexistens och tillräckligt utbildningsstöd för att främja förändringar och förbättringar i skolorna.
Därför är det dags att motivera barn att delta mer i sin egen utbildning. I den meningen vill vi belysa följande uttalande:
”Deltagande innebär lärande tillsammans med andra och att samarbeta med dessa i delade upplevelser. Det kräver aktivt engagemang och att ha något att säga till om hur utbildningen upplevs. Djupare handlar det om att bli erkänd, accepterad och värderad för sin egen person. ”
– Booth & Ainscow –
Naturligtvis bör barns deltagande inte begränsas till enbart skolan. Snarare måste vi lära oss att lyssna på och respektera barns röster både hemma och i samhället som helhet.
Sammanfattningsvis kan vi säga att aktivt deltagande och att ge elever en röst har långtgående fördelar. Det påverkar inte bara ett barns utbildning positivt utan hjälper också till att fostra medborgare som kommer att delta aktivt i det framtida samhället.
“Skolan bör vara en plats där barn lär sig och uttrycker sig fritt.”
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Booth, T. y Ainscow, M. (2015). Guía para la educación inclusiva: desarrollando el aprendizaje y la participación en los centros escolares. Madrid: OEI.
- Fielding, M. (2011). La voz del alumnado y la inclusión educativa: una aproximación democrática radical para el aprendizaje intergeneracional. Revista Interuniversitaria de Formación de Profesorado, 25(1), 31–61.
- Susinos, T. (2012). Las posibilidades de la voz del alumnado para el cambio y la mejora educativa. Revista de Educación, (359), 16-23.
- Susinos, T. y Ceballos, N. (2012). Voz del alumnado y presencia participativa en la vida escolar. Apuntes para una cartografía de la voz del alumnado en la mejora educativa. Revista de Educación, (359), 24-44.