Hur barn överlever dysfunktionella familjer
Har du någonsin frågat dig själv vad som händer med barn i dysfunktionella familjer? Hur överlever de och lyckas gå framåt i livet? Vi kommer här att berätta om deras verklighet.
Dysfunktionella familjer består av en eller flera medlemmar som inte erbjuder den omvårdnad, det skydd och den utbildning som resten av familjen behöver.
Det kan finnas olika anledningar till att familjen är dysfunktionell. Den kan till exempel sakna de fundamentala psykologiska resurserna som behövs för att man ska kunna leva tillsammans.
Vad som karaktäriserar dysfunktionella familjer
Vad som karaktäriserar funktionella familjer är nära kopplade till problemensom orsakar dem, och vi kan dela upp dem i följande grupper:
- Överdrivet beroende. Familjemedlemmarna skapar beroendeband som hindrar deras personliga utveckling.
- Bristande känsla av tillhörighet. I familjer där medlemmarna känner sig för emotionellt isolerade kan de börja känna sig ensamma och att de inte tillhör gruppen.
- Avsaknad av regler och gränser. Maktobalanser kan uppstå inom familjen, vilket gör medlemmarna osäkra.
- Omvänd makthierarki. Föräldrarna gör som barnen säger, och de blir ofta små tyranner.
- Allvarliga problem med kommunikationen. Kommunikationen mellan medlemmarna är dålig, om den förekommer överhuvudtaget. Denna brist på kommunikation kan skapa problem för familjemedlemmarna då de ska relatera till andra.
- Roller och beteendemönster är för strikta. Det finns inte något utrymme för förhandling eller alternativ för att lösa konflikter. Oavsett vilken situation det handlar om tvingas familjen till att följa de etablerade reglerna.
- Brist på empati. Familjemedlemmarna har svårt att sätta sig i andras situation och förstå andras känslor.
- Emotionell manipulation. Skuldkänslor, förnedring och utpressning är konstant förekommande.
Konsekvenser av dysfunktionella familjer
När ett barn växer upp i en dysfunktionell familj kan det sluta med att han eller hon tar sig an en specifik roll som hjälper honom eller henne att överleva och hantera det.
Problemet är ofta att denna roll sträcker sig utöver familjen och in i andra delar av barnets liv.
Familjen är den första socialiseringsmiljön för ett barn. Allt man lär sig inom familjen lämnar märken för resten av livet.
Några av de vanligaste rollerna för barn i dysfunktionella familjer är:
- “Slagpåse”. Barnets skuldkänslor skapar den här rollen. Barnet antar att han eller hon alltid kommer att få ta emot alla “slag” eftersom han eller hon alltid har fått skulden för problem som har uppstått i familjen.
- “Rebell”. Barnet vägrar acceptera auktoriteter som ett resultat av en brist på positiva auktoriteter i sitt liv.
- “Väktare”. Dessa barn har fått ta sig an de vuxnas ansvar sedan en tidig ålder. De har fått lösa familjeproblem eller har fått medla i konflikter mellan föräldrarna.
- “Tyrann”. Det här är barn som aldrig har haft regler eller gränser, och som alltid har fått precis vad de vill. De har ofta överbeskyddande föräldrar och hamnar ofta högst i familjehierarkin.
- “Osynlig”. Överdrivet blyga och tysta barn som inte har tagits hand om emotionellt, vilket leder till att de trycker ner sina känslor eftersom de tror att de inte förtjänar uppmärksamhet och att de inte är värda kärlek.
Motståndskraft och familjer
Motståndskraft är förmågan att komma över svårigheter och jobbiga omständigheter när de dyker upp. Det innebär att man arbetar med att komma över traumatiska situationer och uppnå en stabil emotionell och psykologisk utveckling.
Barn har en stor motståndskraft. De har förmågan att bemöta olika svårigheter, även om inte familjen har bidragit med sin hjälp och sitt stöd.
Så hur gör de det? Det är tillräckligt om de bara hittar en enda person som ger dem stöd.
Om det inom familjen finns minst en person som har en fungerande relation med barnets kommer han eller hon att dra nytta av detta band och bygga upp sin personlighet genom att emulera den personens mest positiva egenskaper.
Denna person behöver dock inte finnas inom familjen. Barn kan hitta dessa figurer i skolan eller bland vänner, och på så sätt omstrukturera de beteendemönster som förhindrar deras personliga utveckling.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- García, J. M. S. (1991). Psicología de la vida en familia: una visión estructural. Revista Médica, Instituto Mexicano del Seguro Social, 61-67. http://psiquiatria.facmed.unam.mx/docs/ism/unidad4.1.pdf
- Mendoza Sosa, A. (n.d.). Disfunción familiar. Las causas y efectos.
- Minuchin, S., Fishman, CH. (1979). The psychosomatic family in child psychiatry. Journal of Child Psychiatry, 1979; 18:76.
- Minuchin, S. (1999). Familias y terapia familiar. Barcelona: Editorial Gedisa.
- Sanders M. (2004). Una estrategia de intervención conductual familiar en niveles múltiples para la prevención y el tratamiento de los problemas de comportamiento infantiles. En Carvallo, V. E Manual de Psicología Clínica Infantil y del Adolescente Trastornos específicos .Madrid: Psicología Pirámide. (pp. 387 – 415)