Vikten av ömhet för utvecklingen av hjärnan

17 april, 2019

De första tre åren i ditt barns liv är grundläggande för utvecklingen av hjärnan. Hundratals viktiga system utvecklas under den här tiden, speciellt de som är involverade i att hantera känslomässig respons på stress.

Sue Gerhardt, en brittisk psykoterapeut främst inriktad på bebisar, förklarar att det är väldigt viktigt att bebisar inte upplever för mycket stress. Detta kan förhindra den naturliga utvecklingen av neurala kopplingar som utformas under utvecklingen av hjärnan.

Spädbarn är väldigt känsliga för stress säger Sue Gerhardt, som också är författare till boken Why love matters. Psykoterapeuten förklarade i en intervju med den vetenskaplige författaren Edward Punset att stress producerar kortisol. För mycket av detta hormon kan förhindra utvecklingen av hjärnan eftersom det förhindrar de neurala kopplingarna i bebisens hjärna.

Faktum är att olika biokemiska kretsar i de inre delarna av hjärnan börja utvecklas under de tre första åren i barns liv. Detta innebär att de inte föds med dessa utan snarare att de utvecklas, eller inte, beroende på deras upplevelser. Utvecklingen av hjärnan beror alltså på omvårdnad, övervakning och ömhet som de mottar från betydande vuxna.

Det är därför det är så viktigt att få ögonkontakt med bebisar likaväl som att le mot dem, leka med dem, hålla dem i våra armar, beröra dem och massera dem. Alla dessa handlingar producerar känslor av behag och säkerhet, vilket hjälper till att förebygga stress, hantera kortisolnivåerna och tillåta en hälsosam utveckling av hjärnan.

Vikten av ömhet

Kärlek är en allierad i utvecklingen av hjärnan

Attachment parenting eller nära föräldraskap hjälper till att utveckla mekanismer som reglerar deras eget kortisol. När bebisar föds kan de inte reglera detta på egen hand. De är alltså beroende av föräldrarna och andra vuxna runt dem för att göra det.

Gerhardt hävdar att det för spädbarn är väldigt stressande att vara borta från sina vårdnadshavare under en lång tid. De är beroende av dem för sin överlevnad. Detta är varför det kan vara så svårt för dem att bli lämnade ensamma gråtandes i barnsängen.

Experter listar olika typer av situationer som kan vara väldigt stressiga för bebisar. Det inkluderar överstimulans såsom ljud eller att se många nya ansikten vid en familjetillställning. Frustrationen och rädslan för att ramla varje gång de försöker krypa eller gå är ett annat exempel.

Detta är alla situationer som kan orsaka en hel del stress för din bebis. Om du tänker efter kan det även stressa dig eller vilken annan vuxen som helst. Skillnaden är att vi vuxna redan har en utvecklad mekanism som hjälper oss att hantera höga nivåer av kortisol.

Naturligt sett tar vi en kopp kaffe eller te när vi känner oss överväldigade. Vi ringer en vän, tar en promenad, joggar eller läser en bok… Men det enda en bebis har är dig och det är därför den gråter när du lämnar.

Vikten av ömhet för utvecklingen

Ditt barn behöver känna sig säkert för att utvecklas korrekt

Säkerheten ett spädbarn känner i sin mors armar är precis lika viktigt som sömn, mat eller skydd från väder, vind eller andra yttre hot. Anknytningsteorin presenterades först av den engelske spädbarnspsykiatern John Bowlby och inte överraskande visar den på följande:

Från det att barnet föds tills det att det blir självständigt behöver det sin moders kropp, värme, uppmärksamhet och tillgivenhet. Det kan också vara en annan närstående vårdnadshavare som vet hur man tolkar och möter spädbarnets behov för att skapa ett starkt band.

All kärlek och omvårdnad du erbjuder ditt barn bidrar till att dess hjärna utvecklar underbara kopplingar som kommer att hjälpa det att lösa och hantera vilka situationer det än kommer att möta i livet.

Vi försöker inte vara poetiska, ej heller är vi fåniga. Faktum är att neurovetenskapen redan har tillhandahållit oss med information om vikten av ömhet i relationen och utvecklingen av band mellan nyfödda och deras mödrar. Detta eftersom hjärnan är beroende av spädbarnets externa interagerande, speciellt i tillgivna förhållanden med sina föräldrar.

Faktum är att kärleken som en mor visar sitt barn samt attachment parenting under de första åren av barndomen (upp till fem års ålder) uppmuntrar utvecklingen av den lilles hjärna. Detta i enlighet med upptäckterna under studier utförda av forskare på School of Medicine vid Washington University i St. Louis.

  • Blanco Paredes, H. (2017). Neuropsicología Infantil. Boletín Científico de La Escuela Superior de Atotonilco de Tula. https://repository.uaeh.edu.mx/revistas/index.php/atotonilco/article/view/2409
  • Ostrosky, F. (2011). Desarrollo del sistema nervioso. Neurociencias.
  • Rosselli, M., Matute, E., & Ardila, A. (2010). Neuropsicología del desarrollo infantil. Editorial El Manual Moderno.
  • Rosselli, M. (2002). Maduración cerebral y desarrollo cognoscitivo. Revista Latinoamericana de Ciencias Sociales, Niñez y Juventud.