Hur man uppfostrar barn utan att säga ”nej”

Barn behöver gränser för att lära sig hantera frustration. Men det finns sätt att få dem att göra saker utan att man måste säga "nej" hela tiden.
Hur man uppfostrar barn utan att säga ”nej”
Elena Sanz Martín

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Du kanske tror att det är omöjligt att uppfostra sina barn utan att säga ”nej”. Barn behöver disciplin, och om de inte får det kan de bli tyranner. Att undvika ordet “nej” betyder dock inte att allt är tillåtet eller att vi inte sätter gränser.

De flesta av oss stoppar våra barns olämpliga impulser och säger “nej” till olämpliga önskemål utan att tänka. Och ibland behöver de ett rungande ”nej”. Men det finns många andra situationer (de flesta, i själva verket) där vi kan ändra våra barns beteende utan att behöva säga nej.

Varför bör vi uppfostra barn utan att säga ”nej”?

Ordet förlorar sin mening

Många av oss har lagt oss till med att slentrianmässigt säga ”nej” till våra barn när de gör eller vill ha något de inte får. Med ett “nej” förmedlar vi ett tydligt och direkt meddelande och hoppas få en omedelbar reaktion. Men när vi överanvänder det förlorar det sin mening. Barn vänjer sig att höra det och slutar svara på det.

säga "nej": mamma och barn diskuterar på soffa
Det innehåller inte längre någon ny information för dem. Det är ofta ett av de ord de hör mest under dagen. Därför börjar de ignorera det. Det bästa vore att spara ordet för specifika och brådskande situationer. Situationer när vi verkligen behöver ändra deras beteende.

Om våra barn agerar på ett farligt eller skadligt sätt måste vi använda ett tydligt och klart ”nej” för att stoppa dem innan det är för sent. Men många andra scenarier kräver inte lika mycket brådska. Då är det möjligt att använda andra uppfostringsmetoder.

Lär dina barn vad de ska göra innan du säger “nej” till dem

En annan viktig sak att tänka på är slutmålet med vår uppfostran. Vi vill lära våra barn att bli självständiga. För att göra det behöver vi ge dem de värderingar, den kunskap och de verktyg de behöver för att utvecklas på egen hand.

Ett enkelt “nej” ger inte barn speciellt mycket information om vad som pågår. Det säger inte varför deras beteende är fel, vad konsekvenserna är eller vad som förväntas av dem.

Andra uppfostringsmetoder

Andra uppfostringsmetoder som ger oss möjlighet att dela med oss av vår kunskap till våra barn är mycket mer användbart för dem. Varför vill vi inte att de ska göra si eller så? Vilka är de negativa konsekvenserna av ett specifikt beteende? Hur kan de annars bete sig i liknande situationer?

Det skapar en starkare och hälsosammare anknytning mellan barnet och den vuxna. Vi skapar förtroende och lär barnet att vi står på hans eller hennes sida. Vi finns där för att vägleda, inte bara undertrycka barnets impulser. När barnet känner detta förtroende och att han eller hon har vår respekt blir det lättare att samarbeta. Barnet gör då mindre motstånd och uppvisar färre olämpliga beteenden.

Hur man uppfostrar barn utan att säga ”nej”

  • Identifiera vilka beteenden som kräver ett klart och tydligt “nej”, och vilka som kan korrigeras på andra sätt.
  • Kom i förväg överens om vilka regler ni vill tillämpa i familjen. Till exempel, om en av reglerna är att barnet bara kan spela videospel i en timme måste du förklara det innan han eller hon börjar spela.
    säga "nej": mamma och ledsen flicka
  • Förklara de naturliga konsekvenserna av var och en av barnets handlingar. Om din son slår sin bror, förklara då att detta beteende kan skada hans bror och att det gör honom ledsen. Du kan säga till honom att om han slår sin bror så vill han inte leka med honom längre.
  • Senarelägg vad de vill göra. Ibland ber våra barn oss om något som är möjligt, men det är bara inte rätt tillfälle. Istället för att säga “nej” kan vi föreslå att vi väntar med det till lite senare. Om de till exempel vill se en film men det nästan är dags att gå och lägga sig kan vi föreslå att de ser den nästa dag när de kommer hem från skolan.
  • Föreslå alternativ. Ofta kan vi erbjuda barn ett frestande alternativ istället för att helt förneka dem vad de vill. Om du inte vill att de ska titta på tv kan du föreslå att ni spelar ett brädspel tillsammans.

Kom ihåg att det på inget sätt innebär att du är överdrivet tillåtande eller att du skämmer bort dina barn genom att försöka begränsa användningen av ordet “nej”. Det handlar om att uppfostra på ett mer medvetet och genomtänkt sätt. Att du förklarar anledningen till varför du säger “nej” och erbjuder andra alternativ.

Men det finns också tillfällen då vi måste säga ”nej.” Det är en fråga om att använda det med måtta.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Nerín, N. F., Nieto, M. Á. P., & de Dios Pérez, M. J. (2014). Relación entre los estilos de crianza parental y el desarrollo de ansiedad y conductas disruptivas en niños de 3 a 6 años. Revista de Psicología Clínica con niños y adolescentes1(2), 149-156.
  • Hoyos, M. (2018, 23 mayo). Videojuegos e inteligencia: ¿cuál es su relación? Recuperado 22 octubre, 2019, de https://lamenteesmaravillosa.com/videojuegos-e-inteligencia-cual-es-su-relacion/

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.