Hur man vet hur mycket man kan kräva av barn

När det gäller att veta hur mycket man kan kräva av barn är det viktigt att vara tydlig med vilka förväntningar vi har. Överdrivna krav kan orsaka ångest, stress och frustration.
Hur man vet hur mycket man kan kräva av barn
Maria Fátima Seppi Vinuales

Skriven och verifierad av psykologen Maria Fátima Seppi Vinuales.

Senaste uppdateringen: 10 november, 2022

Hur hittar man balansen mellan att kräva för mycket och att vara alltför ”laissez-faire” i sitt föräldraskap? En fri uppfostran som syftar på att låta barnen i princip göra som de vill har starkt stöd i Sverige, men resultaten har under de senaste 50 åren blivit omtvistade. “Om jag inte kräver att de gör sina läxor, då kan jag inte förvänta mig att mina barn ska göra det på egen hand”. Hur mycket man kan och har rätt att kräva av barn är en ständigt återkommande fråga inom det moderna nordeuropeiska föräldraskapet. Låt oss titta närmare på vad det innebär att vara alltför krävande, samt hur baksidan ser ut när det blir extremt slappt.

Du kanske är intresserad av: 5 lögner du aldrig ska berätta för barn

Nycklar till att veta hur mycket man egentligen kan kräva av barn

Krav, uppfattade som utmaningar och som knuffar som stimulerar barns utveckling och tillväxt, bör vara en del av deras utbildning och uppfostran. Genom dessa tas de ur sin komfortzon och kan utforska nya horisonter. På så sätt kan de visa för sig själva vad de egentligen kan. Här följer några saker att tänka på.

Förstärk självkänslan

Själva kravställningen kommer med ett positivt budskap kopplat till idén att vi tror och litar på våra barn, att de är värdefulla och att de är kapabla att uppnå målet. Därför är det viktigt att stärka dina barns självkänsla så att de kan lita på sina förmågor.

Ställ inte överdrivna krav

En ung flicka som ignorerar sin mammas krav.
Genom överdrivna krav tenderar vi att lämna våra barns önskningar och intressen åt sidan. Detta kan leda till frustration och stress, bland andra allvarliga konsekvenser.

När vi blir alltför krävande glömmer vi vilka vi tillämpar våra krav på och vilka svar de kan ge. Överdrivna krav förbiser barnens intressen, önskningar och behov. För sin del antar vuxna stela ställningar med förfrågningar som de små försöker svara på, men till en mycket hög kostnad av stress och obehag.

Undvik att skapa ett klimat av stress

När vi funderar på var vi ska sätta gränsen vad gäller vad vi kräver av barn kan vi föra tankarna till en välkänd metafor: “Det är som att be en fisk flyga, den klarar det inte”. Det vill säga, vi måste ta hänsyn till den evolutionära faktorn och koppla den till barnets ålder. När vi försöker tvinga dem att göra något de inte känner sig redo för frustrerar vi dem och vi kan till och med generera en viss motvilja mot aktiviteten eller rädsla för att försöka igen.

När ett klimat av stress råder i inlärningsupplevelsen är det osannolikt att barn kan njuta av den, vilket i sin tur påverkar deras prestation negativt.

Varning för möjliga konsekvenser

Samtidigt får vi inte glömma alla känslor och reaktioner som uppstår från kraven, såsom ilska, irritation eller rädsla. Stress, ångest, osäkerhet och sökandet efter perfektionism hör också till konsekvenserna. Dessutom kan vi få dem att internalisera krav på sig själva till överdrivna nivåer, så att de senare får mycket svårt att reglera sig själva, säga nej och sätta gränser.

Några nycklar för att tillämpa positiva krav

En mor och dotter som har skoj.
Att uppmärksamma dina barns prestationer är ett bra sätt att stärka deras självkänsla och uppmuntra dem att förbättras. Vuxna bör ha tålamod, stödja sina barn och visa tillgivenhet mot dem istället för att kräva resultat.

Några rekommendationer som vi kan ta hänsyn till för att kunna ställa förnuftiga krav på barn är följande:

  • Etablera en rutin och mål som ska uppfyllas. På så sätt kan barnen gradvis utveckla vanor och engagemang. Ordning och organisation hjälper i denna riktning.
  • Erkänn deras förtjänster och prestationer. Detta är ett bra sätt att förstärka och uppmuntra dem.
  • Tolerera misstag och fel samt barnens egen stil att göra saker. Vi måste lära oss att det finns flera sätt att nå samma resultat. Med detta i åtanke måste vi låta dem göra, prova och upptäcka saker och ting på sitt eget sätt.
  • Vi måste lära dem att värdera processen och inte bara resultaten. På så sätt är tanken att de kan lära sig istället för att bli “resultatberoende”.
  • Krav är inte tillgivenhetens och tålamodets fiende. Många tror att om du är för “mjuk” så lär inte barn sig någonting. Tvärtom, att ge dem förtroende och respektera deras tid hjälper dem att göra sitt bästa, eftersom de inte behöver koncentrera sig på att försvara sig från det de uppfattar som ett hot: Andras kritiska och hyperkrävande blick.
  • Undvik att fylla barnens schema. Det är viktigt att tillägna sig vissa färdigheter och krav, men det är lika viktigt att barn har tid att leka, vila, ha kul och ha tråkigt. Numera finner vi indikatorer på stress i allt yngre åldrar och detta beror till stor del på alltför höga krav.

Att ställa krav kräver också att man hanterar förväntningar

Slutligen är det viktigt att nämna stilen för utbildning och föräldraskap vi tillämpar på våra barn. I synnerhet är föräldrarnas förväntningar viktig fråga när det gäller att ställa krav. Det händer ibland att vi tror att vi hjälper dem genom att pressa dem till gränsen för vad de klarar av, då vi i själva verket gör ett misstag.

Samtidigt kan vi när vi ställer krav också fråga oss varför vi gör det. Vad är vår tro bakom det hela? De flesta föräldrar kommer säkert att säga att det är “för deras eget bästa”, “så att de kan bli framgångsrika” eller “så att de kan lära sig”. Ingen tvivlar på de goda avsikterna, men ibland blir barn talespersoner och protagonister för vår egna ouppfyllda längtan. Detta är dock skadligt för deras känslomässiga välbefinnande, vilket är precis vad vi vill undvika.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Ramírez, María Aurelia (2005). PADRES Y DESARROLLO DE LOS HIJOS: PRACTICAS DE CRIANZA. Estudios Pedagógicos, XXXI(2),167-177.[fecha de Consulta 11 de Agosto de 2022]. ISSN: 0716-050X. Disponible en: https://www.redalyc.org/articulo.oa?id=173519073011
  • Oros, L. B. (2005). Implicaciones del perfeccionismo infantil sobre el bienestar psicológico: Orientaciones para el diagnóstico y la práctica clínica. Anales de Psicología/Annals of Psychology21(2), 294-303.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.