Hur man pratar med barn om naturkatastrofer

Att prata med barn om naturkatastrofer är viktigt för att de ska kunna lära sig något, samt känna sig säkrare och inte så ensamma.
Hur man pratar med barn om naturkatastrofer
Elena Sanz Martín

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Beroende på vilken region på planeten du bor är det mer eller mindre troligt att du och dina barn kommer att utsättas för extrema naturfenomen. Men i en globaliserad värld som vår färdas nyheter snabbt och över gränser. Av denna anledning är det viktigt att vi är beredda att prata med barn om naturkatastrofer, oavsett om de har upplevt dem personligen eller har lärt sig om dem genom olika medier.

Dessa typer av fenomen kan uppstå på en mängd olika sätt: orkaner, vulkanutbrott, översvämningar, bränder, jordbävningar eller tsunamier, bland annat. I samtliga fall kan enorma materiella och mänskliga förluster uppstå och en stark psykologisk påverkan skapas, inte bara på de överlevande i närområdet utan även, om än i långt mindre utsträckning, på resten av världsmedborgarna.

Barn kan vara särskilt sårbara för känslomässiga effekter på grund av felaktig information och brist på personliga resurser. Som sådan är föräldrars vägledning och stöd avgörande.

Nycklar för att prata med barn om naturkatastrofer

Det är inte lätt att ha den här typen av konversationer. Vi kanske undrar hur mycket information vi bör ge våra barn och hur vi kan kommunicera den. Det kan också vara förvirrande att veta hur man ska kunna följa de små på vägen samt hjälpa dem att hantera sina känslor om det. Av denna anledning föreslår vi här en uppsättning med användbara nycklar.

Erbjud sanningsenlig information

Hur som helst är en grundläggande utgångspunkt att aldrig ljuga för barnen eller dölja information för dem. Vi måste välja rätt ord och ton, men de behöver veta vad som händer eller vad som har hänt och hur det kommer att påverka dem. Om de har sett en nyhet måste vi tydligt förklara att vi alla kan drabbas av naturkatastrofer, men att det finns förebyggande åtgärder och att de i detta ögonblick är säkra.

Om de har upplevt händelsen på egen hand måste de veta vad som har hänt och varför, och veta vad som kommer att förändras från och med nu. De kan behöva flytta eller bo utan el och vatten i sina hem ett tag. Om någon nära dem har drabbats är det viktigt att förklara för dem hur de mår och vad deras prognos är.

En pappa som pratar med sin son om ett svårt ämne.
Att ljuga, gömma sig och erbjuda falskt hopp är kontraproduktivt, även om den för ögonblicket kan förhindra smärta så kommer det i längden att skapa misstro.

Tänk på ditt barns ålder

Vilken information ett barn kan och behöver ta till sig beror mycket på dess ålder. Yngre barn kommer bara att kunna assimilera en del av det som hände, så det räcker med att förklara vad som hände och hur det kommer att påverka dem. Äldre barn kanske vill gräva djupare och få fler detaljer för att bättre förstå; i båda fallen, var uppmärksam på samtalstakten.

Du kan börja med att fråga vad ditt barn kan om ämnet och sedan förtydliga eller utöka informationen. Se också till att de kan ta upp alla sina tvivel och farhågor. Detta är en möjlighet att motbevisa falsk information som kan vara alarmerande för dem utan anledning.

Uppmuntra känslomässiga uttryck

När man pratar med barn om naturkatastrofer är det viktigt att ge utrymme för deras känslor. Barn kan vara mycket rädda för möjligheten att dessa händelser drabbar dem, särskilt mellan 8 och 10 år, eftersom detta är en utvecklingsrädsla. Att få uttrycka den och kunna kommunicera med sina föräldrar om det hela är till stor hjälp för de små.

Om ni har upplevt en naturkatastrof på egen hand är det logiskt att känslor av ångest, ilska, rädsla eller sorg kommer att uppstå, både hos barn och vuxna. Som föräldrar är det viktigt att vi hanterar vårt eget känslomässiga tillstånd innan vi pratar med våra barn, annars kan vi överföra en överdriven oro och hopplöshet.

När vi känner att vi kan, bör vi ledsaga barnet i att hantera sina egna känslor, låta dem se hur vi känner (utan att verka förkrossade eller utom kontroll) och fråga dem hur de mår. Vi kan hjälpa dem att sätta ord på sina känslor samt erbjuda vårt lugn och vår tröst till att hantera detta tillstånd.

Uppmuntra en känsla av kontroll och säkerhet

Uppfattningen om en okontrollerbar situation är en av de faktorer som gör det mer sannolikt att en händelse av denna typ upplevs som ett trauma. Därför är det viktigt att till viss del främja en känsla av kontroll och säkerhet. Vi kan till exempel, beroende på livssyn, förklara för barnet att naturen inte är ond, den angriper oss inte personligen eller försöker skada oss genom någon form av vilja; naturkatastrofer bara är, de är en del av ett nödvändigt system som för långt mer gott med sig än ont, och dessutom finns det sätt att förhindra deras förmåga att skada oss.

Vi kan också prata med dem om vikten av att ta hand om miljön och ge dem några rekommendationer om åtgärder vid en naturkatastrof. Dessutom bör de få veta att det finns specialiserade tjänster som kan hjälpa oss om något händer.

Uppmuntra samarbete och tillhörighet

Slutligen, när vi pratar med barn om naturkatastrofer så kan vi uppmuntra dem att aktivt samarbeta så mycket som möjligt. Om fenomenet har inträffat långt borta kan det vara möjligt att skicka kläder, mat eller bidra ekonomiskt till offren. Å andra sidan, om det har skett i närsamhället så blir detta samarbete påtagligt omedelbart.

Ett barn som bär sina tillhörigheter i en kartong.
Samhällsaktiviteter och volontärarbete är bra strategier för att ta itu med dessa problem med barn. Också att hitta ett användbart sätt att kanalisera de känslor som dessa kritiska fenomen väcker i oss.

Var försiktig med media när du pratar med barn om naturkatastrofer

Även om det är nödvändigt att prata med barn om denna typ av katastrof, är det viktigt att vara försiktig med innehållet som de konsumerar och som kommer till dem via media. Det är inte hälsosamt för minderåriga att tillbringa dagen med att ta emot den här typen av obehagliga nyheter samt upptäcka läskiga detaljer på egen hand, än mindre att de utsätts för explicita bilder.

När barn är små, undvik att ha på nyheterna i deras närvaro och hitta rätt sätt att presentera informationen för dem. Äldre barn och ungdomar kan få tillgång till alla typer av innehåll via internet, så vi måste förstärka kommunikationen så att de kan uttrycka sig om vad de har sett och försöka göra dem medvetna om vikten av att undvika visst innehåll för att skydda sitt psykiska välbefinnande.

Kort sagt, när du tar itu med detta ämne med dina barn, försök att vara tålmodig och empatisk. Erbjud information, men låt dem samtidigt uttrycka sig. Berätta sanningen för dem, men på ett lämpligt sätt och, framför allt, påminn dem om att de är älskade och alltid kommer att tas om hand.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Kushner, M. G., Riggs, D. S., Foa, E. B., & Miller, S. M. (1993). Perceived controllability and the development of posttraumatic stress disorder (PTSD) in crime victims. Behaviour research and therapy31(1), 105-110.
  • Pérez-Grande, M. (2000). “El Miedo y sus Trastornos en la Infancia: prevención e intervención educativa”. Aula, revista de Pedagogía de la Universidad de Salamanca. Vol. 12: 123-144.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.