Blir barn med ADHD vuxna med ADHD?
Tills för inte särskilt länge sedan trodde man att ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) avtog i takt med att barn mognade. Med andra ord, med åldern “försvann” helt enkelt tillståndet. Vi vet nu att ADHD uppstår under barndomen men att dess symtom kan fortsätta in i tonåren och vuxen ålder. Även om det hos vissa barn kan tyckas att de växer ur sjukdomen (även om de i verkligheten lär sig att leva med hyperaktivitet och kontrollera sina impulser) så kommer barn med ADHD i de flesta fall att bli vuxna med ADHD.
Karaktären av ADHD är kronisk, så symtom kan uppträda på olika sätt beroende på hur personen utvecklas i olika skeden av livet.
Symtomen kan mycket väl minska när personen blir äldre. Till exempel kan rastlösheten minska med tiden, men den försvinner inte. Vuxna och ungdomar har många resurser och strategier att vända sig till i händelse av att deras ADHD-symtom vid en viss tidpunkt blir problematiska för dem.
Diagnosen ADHD
Många personer med ADHD kanske inte diagnostiseras under barndomen utan får diagnosen när de når tonåren, eller till och med i vuxenlivet. Detta sker ofta då symtomen har mer att göra brist på uppmärksamhet och inte så mycket med impulsiva eller hyperaktiva symtom. Även om personen framgångsrikt kan hantera symtomen under barndomen, tonåren eller vuxenlivet, så kan störningen orsaka att mer energi måste användas på ihållande uppmärksamhet, planering och organisation. Att hantera ADHD kan bli alltmer komplicerat och börjar kräva nya strategier.
När en tonåring eller en vuxen får diagnosen ADHD kan de uppstå en känsla av lättnad i diagnosen eftersom detta ger dem en förklaring till alla hinder de har stött på under sitt liv. Genom att finna tröst i diagnosen kommer de dessutom att förbereda sig på att möta utmaningarna i deras dagliga liv med nya strategier. De kommer att känna sig mer självsäkra när de pratar med vänner och familj om vad som händer dem.
Ungdomar och vuxna med ADHD
Ungdomar som har ADHD men inte diagnostiseras eller behandlas har få verktyg och resurser för att hantera sina symtom, som ett resultat får tonåringar ofta svårare att hantera problem i vardagen.
Liksom alla ungdomar vill ungdomar med ADHD också uppleva en viss självständighet, och genom att inte kontrollera sin impulsivitet kan de vara mer benägna att engagera sig i riskabla beteenden. Dessa utmaningar kan leda till känslomässiga problem och låg självkänsla. Av denna anledning är det extra viktigt att vara uppmärksam på de möjliga symtomen på ADHD, och på så sätt erbjuda den nödvändiga hjälpen för att bygga upp kontroll- och beteendeförmågor. På så sätt kan ni undvika problem av akademisk, arbetsmässig, social, eller relationsmässig natur.
När de når vuxen ålder kan symtomen på hyperaktivitet vara mer subtila i de drabbades liv. Men inre rastlöshet, spridd uppmärksamhet, nedsatt organisationsförmåga, förhalning, förhastade beslut, och så vidare, kan fortfarande finnas där.
Även om de inte syns tydligt kan symtomen påverka en persons liv mycket negativt eftersom de kan ha svårt att utföra uppgifter på jobbet och de kan reagera impulsivt i situationer där ett måttligt och respektfullt beteende krävs.
Vuxna med ADHD kan, om de inte får den hjälp de behöver, uppleva problem på arbetet och till och med få svårt att behålla vänner eller en partner. Det är därför det är så viktigt att diagnostisera ADHD från barndomen eftersom de på så sätt kan börja lära sig färdigheterna som kommer att tjäna dem väl under resten av livet. Färdigheter som kommer att underlätta deras integration och inkludering i samhället och även hjälpa dem att känna sig trygga i sig själva.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Rodillo, B. E. (2015). Trastorno por déficit de atención e hiperactividad (TDAH) en adolescentes. Revista Médica Clínica Las Condes, 26(1), 52-59. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0716864015000097
- Esperón, C. S. (2008). Convivir con niños y adolescentes con trastorno por déficit de atención e hiperactividad (TDAH). Ed. Médica Panamericana.
- Fernández, S. J. (2012). Eficacia de las intervenciones con niños y adolescentes con Trastorno por Déficit de Atención con Hiperactividad (TDAH). Anuario de psicología/The UB Journal of psychology, 42(1), 19-33. https://www.raco.cat/index.php/AnuarioPsicologia/article/view/253520
- De la Peña Olvera, F. (2000). El trastorno por déficit de atención con hiperactividad (TDAH). Rev Fac Med UNAM, 43(6), 243-244. http://www.ejournal.unam.mx/rfm/no43-6/RFM43609.pdf