Waldorfpedagogiken: 5 pedagogiska grundpelare

Waldorfpedagogiken är ett system som utvecklades i början av 1900-talet. Metoden är idag en av de mest kända alternativa pedagogikerna.

Den har sitt ursprung i den tyska filosofens Rudolf Steiners forskning och läror. Han sökte ett utvecklingsbaserat inlärningsprogram lämpligt för alla åldersintervall. Det vill säga, det är ett balanserat utbildningssystem anpassat till utvecklingen av varje barn.

Dess metodik främjar utvecklingen av varje barns individuella förmågor. Innehållet eleverna studerar är inte det enda som man har i fokus. Pedagogiken fokuserar också på de processer som man använder för att lära barnen.

För att göra detta delar den in utbildningen i fyra steg, vart och ett med olika aktiviteter.

5 pedagogiska grundpelare inom Waldorfpedagogiken

Waldorfpedagogiken är helt unik och har därför många kritiker. Den föreslår ett mycket friare utbildningssystem än det traditionella tillvägagångssättet. Det beror på att man anser att utvärdering av barn baserat på deras kunskapsnivå kan skada deras självkänsla.

Grundpelarna i Waldorfpedagogiken är:

1. Man betonar utvecklingen av konstnärliga färdigheter och av barnens fantasi. Enligt Waldorfpedagogiken omfattar dessa färdigheter det naturliga sättet som barn uttrycker sig på. Det anser att dessa är de bästa sätten att utveckla sig och erhålla kunskap.
2. Inga prov. Denna metod främjar motivation och den personliga tillväxten hos varje enskild elev. De tror att detta skyddar deras självkänsla. Genom att röra sig framåt i sin egen takt kommer barnen att kunna njuta av att lära sig och de kan upptäcka fritt vad som intresserar dem.
3. Barnen skapar sina egna läroböcker. Efter principerna i den andra grundpelaren finns det inga läroböcker. Varje elev tillverkar sin egen personliga bok från sitt dagliga arbete och personliga erfarenheter.
4. Skolmiljön är en förlängning av hemmet. Det handlar inte bara om att välja varma färger, öppna ytor med naturligt ljus, närhet till natur och handgjorda leksaker. En handledare följer med barnet i alla skeden och knyter an med både barnet och hans eller hennes familj. Detta hjälper läraren att förstå och hjälpa barnet på bästa möjliga sätt.
5. Man främjar fri, spontan och naturlig undervisning och inlärning. Elevens interaktion med sin miljö är av största vikt. Undervisningen är inte begränsad till att bara lära ut vissa begrepp, utan försöker inkorporera “hur” och “varför” om det som ligger bakom dem. Detta motiverar studenterna att forma sina egna åsikter om sin miljö medan de växer.

Olika stadier i Waldorfpedagogiken

Precis som i andra utbildningssystem börjar Waldorfpedagogiken sin undervisning i förskoleåldern. Den strävar då efter en trygg, varm och strukturerad miljö. I denna miljö kan barnen gärna experimentera.

De lär sig genom imitation och lek, med aktiviteter som naturligt vävs in under dagen. På så sätt lär de sig i en välbekant och trygg miljö, något som verkligen främjar optimal inlärning.

Förutom att utveckla sina motoriska färdigheter lär de sig att relatera till andra och sin omgivning samt att vara kreativa, fantasifulla och initiativrika. De utvecklar också sitt minne, sin organisationsförmåga och framför allt sin nyfikenhet och kärleken till den naturliga världen.

Utbildningscykeln i 12 årskurser

Skolan idag har i allmänhet 1 års förskoleklass, 9 års grundskola och 3 års gymnasieutbildning. Inom Waldorfpedagogiken är skolgången traditionellt uppdelad i 8 primära år, 2 år på högstadiet och 2 år på gymnasiet. Vart och ett av dessa steg fokuserar på olika aktiviteter som anpassar sig till varje enskilt barn.

Grundskolan fokuserar på att barnet själv upptäcker världen, formar sina intressen och tänder sin entusiasm. Begreppen lärs på ett konstnärligt och kreativt sätt. Det prioriterar inlärningsprocessen, bearbetningskapaciteten och övergripande förståelse.

Klassrumsaktiviteter är inriktade på experiment och forskning. De har mer vetenskapliga, exakta och objektiva mål, men utan att glömma bort konsten.

Slutligen kan eleverna på gymnasiet välja mellan att fokusera på teknik, samhällsvetenskap, humaniora eller konst. I den här fasen visar tonåringarna hur de själva kan göra en skillnad i världen. De lär sig att de kan ändra på saker som inte är rätt eller behöver förbättras. Verksamheten kombinerar studier med industriellt och socialt arbete.