Skiljer sig behoven hos ensambarn?

Behoven hos ensambarn kan skilja sig från barn som växer upp med syskon. I den här artikeln följer lite mer information angående deras situation.
Skiljer sig behoven hos ensambarn?

Senaste uppdateringen: 19 december, 2021

Förutsättningarna i de samhället vi lever i har gjort att allt fler familjer valt att bara ha ett barn. Det är uppskattat att cirka 28 % av barnen växer upp utan syskon och detta är en uppåtgående trend i många länder. Men trots att det är ett alternativ bland alla andra måste vi komma ihåg att behoven hos är speciella.

Det är obestridligt att dessa barn får vissa fördelar på grund av att de inte har några syskon. Till exempel att all tid och uppmärksamhet från deras föräldrar investeras i dem.

Dessutom, eftersom det finns färre medlemmar i familjen, är de ekonomiska resurserna vanligtvis större och det finns tillgång till en bättre livskvalitet. Det finns dock också en rad nackdelar som måste beaktas när man uppfostrar ett ensambarn.

Vilka är de specifika behoven hos ensambarn?

En pappa som hjälper sin dotter att hälla upp apelsinjuice.

Kontakt med andra barn

Det är sant att under de första åren har barn mest nytta av kontakt med vuxna. Men från tre eller fyra års ålder lämnar små barn parallellekandet bakom sig och börjar interagera med varandra. En värld av sociala möjligheter öppnar sig, vilket berikar dem enormt.

Barn som växer upp med syskon har fler möjligheter att förvärva och öva på sociala färdigheter; som att dela med sig, turas om, förhandla eller lösa konflikter. På så sätt har ensambarn inte fördelen av att ha lekkamrater hemma.

Därför är det viktigt att säkerställa frekventa kontakter med andra barn och att se till att de har olika och varierande möjligheter utöver den socialisering som förskola och skola erbjuder. Fritidsaktiviteter, att umgås med kusiner eller vänner utanför klassrummet, eller helt enkelt att leka med andra barn i parken är mycket lämpliga aktiviteter.

Utrymme att utvecklas

När det endast finns ett barn i familjen är det vanligt att föräldrarnas alla förväntningar, bekymmer och uppmärksamhet blir lastade på dess axlar. Därmed blir det barn som tenderar att knyta nära band med sina föräldrar ibland objekt för överbeskydd. Om det finns flera barn att ta hand om är det inte möjligt att övervaka dem varje minut under dagen. Men när det gäller ensambarn kan föräldrarna ibland bli överdrivet påträngande.

För att uppfostra ett ensambarn måste du komma ihåg att det behöver utveckla sin autonomi och sitt självförtroende lika mycket som alla andra barn.

För att göra detta får vi inte göra misstaget att lösa alla deras uppgifter, utan snarare lära dem att utföra dem på egen hand, om än gradvis. De behöver utrymme för att utveckla ansvar, göra misstag och lära sig av dem. Om uppmärksamheten de får är överdriven berövar du dem denna möjlighet.

Hälsosamma gränser

Slutligen måste dessa små få växa upp med sunda och konsekventa gränser. Vad gäller behoven hos ensambarn i hemmet så missar föräldrarna ofta att de är alltför tillmötesgående mot dem. De ger dem allt de vill ha, de ger efter för deras önskemål och det finns få situationer där dessa barn måste konfrontera andras åsikter eller andra människors behov.

Därför kan de växa upp och känna att de är universums centrum, för där hemma är de verkligen det. Problemet uppstår när beträder den verkliga världen och kolliderar med det faktum att de måste lära sig att tolerera frustration, att förhandla och acceptera negativ respons. I skolan, till exempel, kretsar inte situationerna kring dem och de måste kunna anpassa sig. Låt oss därför se till att förbereda dem hemma så att de vet hur de ska hantera denna verklighet.

En mamma och pappa sitter i soffan med sin dotter.

Behoven hos ensambarn är annars inte så olika

I verkligheten är behoven hos ensambarn såklart mycket lika de som alla andra barn har. Det är bara det att behoven ibland, på grund av barnets tillstånd, blir bortglömda. I ett hem med fler syskon är det inte lika nödvändigt att tänka på att upprätta regler för samexistens, eller begränsa uppmärksamheten vi ger varje barn. Det är något som uppstår naturligt från själva sammansättningen av familjen.

Men när vi bara har ett barn kan behovet av att uppfostra dem väl leda till att vi hamnar i överdrifter och inte agerar på bästa sätt. Så låt oss vara medvetna om när vi utbildar ensambarn så behöver de lära sig att relatera till en värld omgiven av jämlikar, och att vi måste ge dem de nödvändiga verktygen för att lyckas med det.

Detta kanske intresserar dig

Varför väljer vissa föräldrar att bara skaffa ett barn?
Att vara mamma
Läs det Att vara mamma
Varför väljer vissa föräldrar att bara skaffa ett barn?

Idag är det många familjer som bestämmer sig för att bara skaffa ett barn. Anledningarna är många och går utöver kulturella och religiösa gränser.



  • López, M. E., & Arango, M. T. (2014). El hijo único. Grijalbo.
  • Jiao, S., Ji, G., Jing, Q., & Ching, C. C. (1986). Comparative study of behavioral qualities of only children and sibling children. Child Development, 357-361. https://www.jstor.org/stable/1130591?seq=1