Konsekvenser av känslomässig brist under barndomen

Vad händer om tillgivenhet, kramar och kärlek saknas under ett barns utveckling? Vilka blir konsekvenserna av en känslomässig brist?

Granskad och godkänd av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Skriven av Indira Ramírez Terán

Senaste uppdateringen: 21 december, 2022

Tillgivenhet, kärlek och omsorg är bland de viktigaste sakerna man behöver ge till barn under deras första levnadsår. Under de första månaderna är det till och med avgörande för deras överlevnad. Men vad händer när denna näring för ett barns själ och normala utveckling saknas? Vilka blir konsekvenserna av en känslomässig brist under barndomen?

En känslomässig brist innebär att man berövas kärlek, tillgivenhet och omsorg från båda föräldrarna, men särskilt från modern. Det manifesteras genom olika faktorer som kan sträcka sig från föräldrarnas fysiska frånvaro till misshandel, försummelse eller övergivande. Upplösningen av familjen, en oväntad frånvaro som vid föräldrarnas död, eller en långvariga vistelse för barnet eller modern på sjukhuset är också faktorer som kan orsaka tillståndet.

Kärlek är liksom mat och utbildning avgörande för barns fysiska, psykologiska och känslomässiga utveckling. De som i sin barndom har saknat värmen från hemmet och föräldrarnas kärlek, eller har uppfattat det på det sättet även om de är tillsammans, kan sakna egen tillgivenhet samt utveckla ohälsosamma anknytningsmönster eller vara mer benägna till självdestruktiva beteenden.

Ett långvarigt berövande av tillgivenhet från föräldrar eller vårdnadshavare kan utlösa ett tillstånd av emotionell deprivation, definierat som berövandet av en kärleksfull och tillgiven relation mellan modern och hennes barn. Det är en allvarlig brist på känslomässig stimulans som avbryter barnets kognitiva, fysiska, känslomässiga och sociala mognad och orsakar beteendemässiga och sociala störningar.

Konsekvenserna av en känslomässig brist under barndomen

Föräldrar bör bli medvetna om vikten av deras roll i att modellera och stödja sina barn. Självupptagna, själviska och egocentriska föräldrar, fokuserade endast på sina egna angelägenheter, är i allmänhet de som inte fullt ut följer den kvot av tillgivenhet som deras barn kräver.

Kärlek är något som varken bör tiggas eller krävas. Men om ett liv har förts till världen, en sårbar varelse som kräver av oss bara de renaste av känslor, såsom kärlek, är frågan, varför inte ge det?

Ett barn som utsätts för känslomässig deprivation kommer ofta i vuxen ålder att uppvisa en känslomässig omogenhet, den kan vara själviskt, självcentrerat, benägen till laster, sakna empati och uppvisa känslomässigt beroende, osäkerhet i sina relationer, depressiva störningar och fobier. Det finns otaliga konsekvenser för en person som är uppvuxen i ett kärlekslöst hem.

Permanent sökande efter tillgivenhet

Barn som växer upp utan kärlek från sina föräldrar eller vårdgivare kommer att gå genom världen med en iver efter tillgivenhet. De tenderar att till varje pris söka erkännande, acceptans och tillgivenhet från andra människor och att basera sitt egenvärde i andras åsikt.

Språk- och inlärningsstörningar

Vissa psykologer påstår att barn med ett känslomässigt deprivationssyndrom uppvisar språkproblem och dåliga akademiska prestationer som ett resultat. De är långsamma med att utveckla språket och har dåliga sociala färdigheter. De ser ofta på uttryck av tillgivenhet på ett negativt sätt och de är inte särskilt tillgivna med dem runtomkring dem. De censurerar sina känslor.

Ibland försöker barnet gå obemärkt förbi livet utav rädsla för misslyckanden och besvikelse. Dessa barn tenderar att vara mycket misstroende mot människor, eftersom de vet att de kan skada dem. Dessutom tenderar de att vara defensiva, irriterade och få vredesutbrott.

Inlärningsproblem tenderar att dyka upp under skolåldern mer ofta än vad som är normalt. Detta faktum betyder inte att barnet inte är intelligent, utan att det har problem med att koncentrera sig, vilket påverkar dess skolprestationer och självkänsla.

Flera studier har visat att barn med känslomässig brist är mer benägna att drabbas av sjukdomar. Dessutom kan brist på tillgivenhet under barndomen yttra sig genom fysiska symtom som förstoppning, särskilt hos yngre barn.

Generaliserad misstro, rädsla för att bli övergiven

Barn med en djupt upplevd känslomässig brist, vilken inte behandlas eller övervinns terapeutiskt, växer ofta upp med en känsla av tomhet och misstro som undergräver deras relationer. Rädslan för att bli övergiven är en del av mönstren de har förvärvat och kommer att vara svåra att släppa taget om. Känslomässigt beroende, låg självaktning och isolering kan bli spåren från bristen på kärlek under deras barndom.

Hur man undviker en känslomässig brist

För att undvika känslomässig brist under barndomen är det viktigt för föräldrarna att vara medvetna om sina barns världar och intressen.

Det handlar inte om att bli till helikopterförälder, utan att vara en som etablerar sunda relationer med sitt barn. Det räcker inte med att bara vara fysiskt närvarande, utan man måste också vara mentalt och känslomässigt redo att ge det bästa av sig själv till sin familj och sina barn.

• Upprätthåll en god kommunikation med ditt barn. Var en god lyssnare och lyssna på deras krav. Läs deras uttryck och värdesätt deras åsikter.
• Tillbringa kvalitetstid med ditt barn, spela spel, åk på utflykt tillsammans.
• Ransonera eller snåla inte med tillgivenhet. Få alltid ditt barn att känna sig tryggt och älskat när de är omkring dig. Rör, kyss, krama och le mot ditt barn så ofta det vill.
• Kom ihåg att belöningar inte är synonymt med tillgivenhet. Ett bra present kan tjäna som ett incitament för ditt barn, men den kommer aldrig att ersätta föräldrarnas tillgivenhet.

I de mest extrema fallen är det möjligt att söka hjälp hos en psykolog som kommer att försöka främja familjens enighet. Tanken är att ge alla familjemedlemmarna de nödvändiga verktygen så att de kan stärka sitt band till det drabbade barnet. På detta sätt kommer de att få den tillgivenhet, den uppmärksamhet och det känslomässiga stöd som krävs för att lindra konsekvenserna av en känslomässig brist.