Hur man känner igen mobbare

22 februari, 2020
Det är viktigt att identifiera potentiella mobbare för att förhindra mobbning. I dagens artikel tittar vi närmare på de vanligaste karaktärsdragen att se upp för.

Elever som uppvisar ett aggressivt och våldsamt beteende mot andra tenderar att ha en specifik fysisk och psykologisk profil. Nedan beskriver vi de vanligaste kännetecknen för mobbare i skolan.

Det är viktigt att lärare och pedagoger är medvetna om dessa egenskaper. Lärare har ett ansvar när det gäller att identifiera potentiella mobbare genom att observera och registrera elevernas beteende. På detta sätt kan de förutse, förebygga och minska fall av mobbning i sina klassrum och skolor.

”Ungdomar som mobbar andra löper ökad risk för drogmissbruk, akademiska problem och våld senare i tonåren och vuxen ålder. Ungdomar som mobbar andra och som själva mobbats lider av de allvarligaste konsekvenserna och har större risk för psykisk ohälsa och beteendeproblem.”

Center for Disease Control, 2017

De vanligaste kännetecknen på mobbare i skolan

Men vilken typ av elever är det som mobbar? I allmänhet har mobbare följande karaktärsdrag gemensamt:

  • Mobbaren är fysiskt starkare än sina kamrater.
  • Är dominerande och impulsiv.
  • Vägrar att följa regler och koder om uppförande.
  • Har låg tolerans för frustration.
  • Tenderar att utmana auktoriteter.
  • Har till synes god självkänsla.
  • Visar upp en positiv inställning till våld.
  • Visar brist på empati mot sina offer.
  • Verkar sakna skuldkänslor.
  • Har problematiska sociala förhållanden och familjerelationer.

De olika typerna av mobbare

Trots att dessa är de vanligaste kännetecknen för mobbare måste vi ta hänsyn till att det finns mer än en typ av mobbning. Enligt Alexander Schwarz finns det tre olika typer av mobbare, som är följande:

  1. Aggressiv. Det här är den vanligaste typen av mobbning. De agerar utifrån en önskan att få makt och dominans över andra. Dessa elever förstärker sina personligheter genom att mobba en av sina klasskamrater.
  2. Passiv. Dessa elever är osäkra. Det är inte de som initierar hotet. Snarare väntar de på ett tillfälle då aggressionen börjar, och sedan blir de ivriga deltagare. I själva verket tenderar de att visa lojalitet mot en aggressiv mobbare.
  3. Mobbningsoffer. Dessa aggressörer har, någon gång tidigare eller pågående, varit offer för mobbning. Dessa elever är inte så populära och de skrämmer eller har skrämt andra som är svagare än dem. Samtidigt är de eller har blivit mobbade av klasskamrater som är starkare än dem.
mobbare sträcker ut hand för att lappa till pojke


Konsekvenserna av att ta på sig rollen som aggressor

Att ta på sig aggressorns roll har allvarliga negativa effekter på mobbarna, både på kort och lång sikt. Som ett resultat av deras våldsamma beteende tenderar mobbarna att:

  • Delta i giftiga och negativa sociala situationer.
  • Prestera dåligt i skolan eller misslyckas helt.
  • Visa grymhet och emotionell instabilitet.
  • Använda aggression som ett sätt att lösa sina konflikter och problem.
  • Ha en brist på självinsikt och saknar förmåga att kritiskt granska sig själva.
  • Visa respekt för aggressivt beteende.
  • Internalisera brottsliga och antisociala beteenden.
  • Visa en brist på medkänsla för andras lidande.
  • Brist på empati för andra.

När dessa barn närmar sig vuxen ålder faller de ofta in i socialt missanpassade beteendemönster. Dessa kan inkludera vandalism, alkoholmissbruk och missbruk av andra substanser. Samtidigt kommer de sannolikt att vara aggressiva mot andra i framtiden (sin partner, sina barn osv.), eller bli aggressiva eller våldsamma brottslingar. Även om det kan vara svårt att se i stunden är mobbaren själv ett offer och det är upp till oss vuxna att hjälpa honom eller henne att ta bryta mönstret.

Därför är det viktigt att upptäcka och förebygga mobbning. För att göra det måste skolor introducera aktiviteter som främjar och utvecklar förmågor hos elverna, som empati, medkänsla och respekt när det gäller mångfald och andras behov, egenskaper och intressen.

Syftet med dessa aktiviteter är att mobbarna och de som agerar som vittnen blir medvetna om mobbningsproblemet. Dessutom bör skolor sträva efter att avvisa och fördöma dessa aggressiva handlingar.

  • Garaigordobil, M. (2011). El maltrato entre iguales: definición, prevalencia, consecuencias, identificación e intervención. San Sebastián: Universidad del País Vasco.
  • Schwarz, A. (2013). El libro del bullying. Madrid: Alianza.
  • Trautmann, A. (2008). Maltrato entre pares o” bullying”: Una visión actual. Revista chilena de pediatría, 79(1), 13-20.