Den mentala arbetsbelastningen: Mammors osynliga arbete

27 februari, 2020
Många par tror att arbetsbelastningen är lika fördelad mellan båda parterna i hemmet. Men i många fall är det kvinnorna som ansvarar för hela hushållets planering och därmed drar de det tyngsta lasset av den mentala arbetsbelastningen.

Många par tror att båda parter delar bördan med hushållsuppgifter och familjeuppgifter lika i hemmet. Emellertid faller fortfarande ansvaret för logistik och planering för det mesta på kvinnan. Det här är det vi refererar till när vi pratar om den mentala arbetsbelastningen – mammors osynliga arbete.

Samhället har definitivt förändrat hur det ser på respekt och jämlikhet. Idag är det vanligt att män deltar i högre utsträckning i hushållsuppgifter än tidigare. Med tanke på att kvinnor är mer involverade i arbetslivet delar fler och fler par på uppgifterna även hemma. Detta är logiskt och rättvist.

Men även med det sagt, tittar vi närmare på saken kommer vi ofta fram till slutsatsen att saker inte är riktigt lika jämlika som de kanske verkar. Det är sant att uppdelningen av fysiska uppgifter, som matlagning, städning, barnpassning osv., kan vara lika. Men ansvaret för att planera, organisera och genomföra det hela faller i många fall fortfarande helt och hållet på kvinnan.

Vad är den mentala arbetsbelastningen?

Begreppet mental arbetsbelastning avser allt det osynliga arbetet som krävs för att de olika områdena i familjelivet ska fungera friktionsfritt.

Det är att kontinuerligt och medvetet behöva tänka på alla kommande uppgifter och hur man ska hantera var och en. Det handlar om att förutse, organisera och komma ihåg allt som behöver göras.

mentala arbetsbelastningen: man och kvinna viker tvätt
Det var sociologen Susan Walzer som i sin studie beskrev detta begrepp och könsobalansen som det ofta innebär. Men för att göra oss medvetna om denna ojämlikhet måste vi först kunna skilja mellan fysiska och mentala uppgifter.

Fysiska uppgifter:

  • Städa och hålla ordning hemma.
  • Åka och handla mat.
  • Att ta barnen till förskola och skola samt hämta dem.
  • Laga middag.
  • Vika tvätt.

Exempel på mentala uppgifter:

  • Att komma ihåg att en del hushållsprodukter tar slut, till exempel tandkräm, och att se till att köpa mer innan de är slut.
  • Att komma ihåg att ens barn har ett studiebesök idag och kommer att sluta skolan en timme tidigt.
  • Att planera måltider i förväg och komma ihåg att ta ut nödvändiga ingredienser ur frysen så att de tinar upp i tid.
  • Att bestämma vad barnen ska ha på sig på ett kommande bröllop och se till att allt är rent och struket till evenemanget.

Uppgifterna som faller inom den mentala kategorin faller många gånger nästan uteslutande på kvinnan. Män brukar inte ägna samma tid åt den här sortens mentala planering. Och om de gör det har det vanligtvis att göra med deras egna jobb och inte hushålls- eller familjeansvar. Kvinnor å andra sidan tänker, organiserar och planerar sitt arbete, sitt sociala liv och hushållsliv, såväl som sina familjemedlemmars.

Hur kan vi synliggöra den mentala arbetsbelastningen?

Förändringar tar tid och det är därför som samhället fortsätter att tilldela kvinnor ansvaret för driften  av hemmet. Det gör det svårt att synliggöra det faktum att det här är orättvist. Vi har kommit att internalisera idén att det är vårt jobb i en så pass hög grad att vi knappt ifrågasätter det. I själva verket känner vi ofta till och med att vårt värde som individer är knutet till vår förmåga att kunna organisera våra hem och familjer.

Så vad är lösningen?

Lösningen för att befria dig själv från den här tunga bördan är att helt enkelt dela den lika med din partner. Men du måste göra det på ett verkligt och effektivt sätt.

Det är inte rättvist att din partner lovar att ta ansvar för vissa mentala uppgifter om han senare glömmer dem och misslyckas med dem. Det är inte heller acceptabelt att kvinnan ska behöva ge detaljerade instruktioner till mannen varje gång han lämnar hemmet i ärenden som handlar om barn, måltider, scheman etc.

Båda parterna måste vara fast beslutna att göra sin rättvisa del både vad gäller fysiska och mentala uppgifter för att det ska fungera. För att uppnå detta kan en bra strategi vara att dela upp olika uppgifter per område – till exempel en av er tar på sig ansvaret för att planera och förbereda måltider. Under tiden kan den andra ta ansvar för saker som är relaterade till era barns skolgång.

  • Walzer, S. (1996). Thinking about the baby: Gender and divisions of infant care. Social Problems43(2), 219-234.
  • López, S. T., Calvo, J. V. P., Menéndez, M. D. C. R., García, C. M. F., & Martín, S. M. (2010). Hacia la corresponsabilidad familiar:” Construir lo cotidiano. Un programa de educación parental”. Educatio Siglo XXI28(1), 85-108.