Hur du undviker att överföra dina rädslor till dina barn

Det är ofta omedvetet som vi överför våra rädslor till våra barn. I vår vilja att beskydda riskerar vi att skapa känslomässiga och psykologiska bördor som barnen tar med sig in i vuxen ålder.

Har du någonsin frågat dig själv om du har tendensen att överföra dina rädslor till dina barn? Det är faktiskt vanligt att barn ofta får rädslor som inte helt är deras egna.

Om du till exempel varje gång du möter en hund när du är ute och går, går du över gatan. Ditt barn kanske vill gå fram och klappa den, men du ropar till: “Nej, rör den inte, den kommer att bita dig! “ När l iknande situation upprepats två, tre eller fyra gånger, är sannolikheten stor att ditt barn inte vill längre ha något med hundar att göra. Ditt barn föredrar nu att hålla sig så långt borta som möjligt från hundar eftersom han eller hon har “lärt sig” att vara rädd för att bli skadade.

Den goda nyheten är att det går att vända på saker och ting och på så sätt undvika att dina små absorberar din rädsla.

Rädslor som går från generation till generation

Att överföra rädslor till barn är något som är väldigt vanligt, och något som vi oftast gör omedvetet. Samma sak kan hända med övertygelser, olösta känslomässiga sår och trauman. Detta betyder dock inte att det är förutbestämt att en människa ska upprepa sina förfäders mönster. Att belysa dessa frågor och ha viljan att arbeta med dem hjälper till att bryta cirkeln. På så sätt kan vi skapa nya sätt att förhålla oss till världen.

Men kom ihåg att barn inte kan göra detta på egen hand, eftersom de ännu inte har tillräckliga resurser för att möta en utmaning av sådan komplexitet. Om de vill så gör de det senare, som vuxna. Det bästa är dock att hellre undvika problemet än att behöva lösa det senare i livet. Därför är det viktigt att vara försiktig med vilka budskap du sänder ut om du vill undvika att överföra dina rädslor till dina barn.

Rekommendationer för att undvika att överföra dina rädslor till ditt barn

Vi har alla rädslor… Spindlar, höjder, att gå till tandläkaren, ensamhet, avslag eller misslyckande med mera. Som du kan se är vissa rädslor påtagliga och andra är ganska abstrakta. Hur det än är så kan människor vara mer eller mindre medvetna om sina rädslor. I detta avseende måste vi veta att omedvetna rädslor är de som med störst sannolikhet riskerar att bli överförda till andra människor.

Nedan berättar vi om de viktigaste strategierna för att förhindra att dina barn tar på sig dina rädslor.

Identifiera dina rädslor

Att identifiera dina egna rädslor är viktigt för att undvika att sprida dem till andra. Att vara medveten om dem minskar risken för att du överför dem. I detta avseende kan du lära känna igen dem genom introspektion. För att göra detta, ställ dig själv djupa frågor och inta en aktiv inställning till vad som händer omkring dig.

Det är sant att det kan vara en djup och komplex process att bli medveten om vad som skrämmer dig. För att uppnå detta kan du följa dessa riktlinjer:

• Var uppmärksam på dina känslor. Ofta visar sig rädsla genom känslor som nervositet, ångest och osäkerhet.
• Observera dina tankar. Tankar som uppstår i utmanande eller stressiga situationer kan indikera underliggande rädsla.
• Gör en lista över dina rädslor. Ta en stund att medvetet tänka på de föremål, scenarier eller föreställningar som gör dig rädd.

Möt dina rädslor

När du har blivit medveten om dina rädslor, tillåt dig själv att fråga dig var de kommer ifrån. Att förstå karaktären av dina rädslor och hur de påverkar dig kommer att hjälpa dig att hantera dem mer effektivt. För att förhindra att dina barn ärver dina rädslor är det viktigt att arbeta med dem. Om du anser det nödvändigt kan du be om professionell hjälp för att lösa vissa fobier.

Dessutom, om dina barn märker att du möter svåra situationer med mod, kommer de sannolikt att följa ditt exempel. Kom ihåg att du är deras främsta förebild. Tvärtemot vad många tror är det bra att vara sårbar inför sina barn.

Titta på dina ord och handlingar för att inte överföra dina rädslor till dina barn

Det är sant att i den här världen representerar nästan allt en potentiell fara. Den enkla handlingen att existera utsätter oss ständigt för risker. Därför är det förståeligt att vi reagerar omedvetet eller impulsivt när vi tror att våra barn är på gränsen till fara.

Det är när vi löser deras problem åt dem eller försöker undvika minsta lilla skada, och säger saker som: “Gå ner därifrån, det är för farligt!” som vi riskerar att överföra våra egna brister till våra barn. Ett hälsosammare alternativ är att uppmuntra deras självständighet, utrusta dem med copingstrategier och försöka hålla oss lugna inför en situation som kan vara skadlig för dem.

Du och ditt barn är olika människor

I slutändan handlar det om att förstå att din rädsla är din och inte bör begränsa ditt barns liv. Det är sant att dessa rädslor kan hjälpa dig att vidta försiktighetsåtgärder för att skydda ditt barn, men det är viktigt att du baserar dig på objektiva fakta och att du intar en lugn och flexibel hållning.

Att du till exempel är livrädd för djur ska inte hindra ditt barn från att besöka naturreservat och parker. I ett sådant fall kan du välja att inte följa med ditt barn på dessa utflykter och låta dem följa med en annan vuxen som de känner sig trygga med. Du kan också prata med ditt barn om den omsorg som hon eller han bör ta hänsyn till. Det är med andra ord okej om du är rädd för djur, men det här bör inte bli ett förbud för ditt barn.