Mitt barn föredrar att leka ensam: Behöver jag vara orolig?

Det faktum att ditt barn föredrar att leka ensam behöver inte vara ett problem. Ta reda på mer i den här artikeln.
Mitt barn föredrar att leka ensam: Behöver jag vara orolig?
Ana Couñago

Skriven och verifierad av psykologen Ana Couñago.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Föredrar ditt barn att leka ensam istället för att umgås med andra barn? Kan det vara ett problem? Bör du vara orolig? Vi kommer att gå in på detta ämne nedan, även om det inte finns något enkelt svar. Allt beror på barnet i fråga och vilken situation det handlar om.

Oberoende och självständig lek är viktigt för varje barns utveckling, särskilt under de första åren när barn börjar utforska världen och miljön omkring dem. Vid tre års ålder förändras lekens dynamik vanligtvis och barn börjar, förutom att leka ensamma, visa intresse för att leka med andra.

Fördelarna med individuell lek

Barn som leker ensamma brukar ofta utveckla en rik kreativitet och fantasi eftersom de är vana vid att hitta på berättelser där deras leksaker eller de själva upplever olika äventyr.

Dessutom lär barn känna sig själva och upptäcka sina egna intressen genom individuell lek, och de lär sig att skapa en stor och varierad inre värld som de kan njuta av varje dag.

En annan fördel med att leka ensam är att barn får större autonomi och självständighet genom att bara relatera till sin omgivning. Dessutom är det alltid de som fattar alla beslut och tar konsekvenserna av dem. Allt detta är mycket positivt för utvecklingen av ansvar och problemlösning.

Kort sagt, individuell lek är mycket berikande för barns utveckling, men det betyder inte att barn ska leka ensamma hela tiden.

Som sagt är den här typen av lek grundläggande för barns tillväxt och lärande, men det är också att leka tillsammans med andra barn i samma ålder. Att leka med andra är det bästa sättet att förvärva vissa sociala färdigheter och värderingar som empati, samarbete, förhandlingar och lagarbete, bland andra.

”Lek är inte en paus från att lära sig. Det är oändligt, underbart, djupt, engagerande, praktiskt lärande. Det är dörren till barns hjärtan! ”
~ – Vince Gowmon – ~

språklig kreativitet: pojke utklädd till astronaut

Mitt barn föredrar att leka ensam, behöver jag vara orolig?

Även om ditt barn föredrar att leka ensam istället för att leka med kamrater behöver du i princip inte vara särskilt orolig. Det kan helt enkelt vara en fas.

Kom ihåg att varje barn är unikt och gör saker i sin egen takt. Just nu kanske ditt barn inte är så pigg på att relatera till andra, men det behöver inte betyda att han eller hon kommer ha svårt att umgås med andra senare.

Situationen kan betraktas som ett problem när barnet alltid är ovilligt att leka med andra barn, oavsett om det är på rasten, på lekplatsen, födelsedagsfester etc. I dessa fall är det viktigt att ta reda på varför det händer. Det kan bero på blyghet, brist på sociala färdigheter eller andra allvarligare skäl som måste åtgärdas omedelbart.

Därför behöver du inte oroa dig om ditt barn föredrar individuell lek, så länge barnet inte ofta visar negativt beteende gentemot idén att leka med andra.

Vikten av att leka ensam och med andra

Som vi har sett förvärvar barn kort sagt många färdigheter och förmågor genom lek som är användbara för livet. Som den berömda italienska tänkaren, psykopedagogen och tecknaren Francesco Tonucci sa:

“Allt det viktigaste lärandet i livet lärs genom lek.”

Så länge ditt barn tycker om både individuell lek och grupplekar, och balanserar detta, behöver du inte vara orolig. Ingen form av lek bör ersätta den andra. Båda ska istället komplettera varandra.

Därför är det viktigt att uppmuntra olika typer av lek så att ditt barn kan dra nytta av fördelarna som båda har för sin kognitiva och emotionella utveckling.

Det här kan kanske intressera dig…


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Meneses-Montero, M. y Monge-Alvarado, M. Á. (2001). El juego en los niños: un enfoque teórico. Revista educación25(2), 113-124.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.