De 6 lekfaser som barn går igenom

Under de 6 olika lekfaser som barn går igenom lär de sig både självständighet och att kommunicera samt att dela med sig till sina kamrater.
De 6 lekfaser som barn går igenom
Elena Sanz Martín

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 14 januari, 2024

Det finns ingen aktivitet som är så naturlig för barn som lek. Praktiskt taget, så ända från födseln, är barn involverade i den här typen av aktivitet som inte är relaterad till överlevnad, utan snarare nöje och underhållning. Viljan att leka är medfödd och är nyckeln till lärande och personlig utveckling. Detta ska vi titta närmare på idag, när vi går in på ämnet om de 6 lekfaser som barn går igenom och vad de består av.

Om du observerar två barn i olika åldrar, till exempel en 2-åring och en 6-åring, kommer du att se att deras sätt att leka är väldigt olika. Detta beror på att leken utvecklas med åldern. Så när du tar med din lilla 2-åring till parken för att umgås med andra barn, kan dessa småttingar vara nöjda genom att bara titta på andra utan att interagera, eller så är de kanske förlorade i sin egen dynamik.

Denna situation ska alltså inte göra dig bekymrad – det beror förmodligen inte på någon form av socialiseringsproblem. Snarare är det bara vad som motsvarar deras evolutionära skede. Fortsätt läsa för att ta reda på varför.

Mildred Parten beskriver de 6 lekfaser som barn går igenom

Det finns flera sätt att kategorisera barns lek och alla är både giltiga och praktiskt användbara. Men en av de mest framstående kategoriseringarna är den som gjorts av den amerikanska sociologen Mildred Parten. Hennes klassificering beskriver de olika faser som barns lek går genom beroende på vilken grad av socialisering de är involverade i.

1932 bestämde sig Parten för att observera förskolebarns sociala förberedelse. Hon fann att den typ av lek som de utvecklade skilde sig åt beroende på flera variabler och att barnens ålder var en av de huvudsakliga.

Ett litet barn som leker med leksaker på golvet.
Sociologen Mildred Parten fastställde de sex faser av lek som barn går igenom under uppväxten.

1. Inaktiv lek är den förtsa av de lekfaser som barn går igenom

Inaktiv lek är typiskt för spädbarn och småbarn. Vid första anblicken kan det se ut som om de inte leker och att ingenting händer alls. Barnet observerar helt enkelt bara sin omgivning eller gör slumpmässiga rörelser. De kan välja att följa en vuxen, eller fokusera på att leka med sin egen kropp, till exempel att stiga upp ur och sätta sig i en stol. Och även om man ger barnet leksaker eller aktiviteter att göra, bryr de sig inte om dem och visar inget intresse för dem.

2. Åskådarlek

Den här typen av lek liknar den tidigare. Men i det här fallet tittar barnet inte på det som fångar deras uppmärksamhet i miljön utan fokuserar på att observera hur en viss grupp barn leker. De håller sig på säkert avstånd och deltar inte i aktiviteten. I stället kan de prata med barnen och ställa frågor eller komma med förslag. Detta är en fas där de lär sig om lekarnas regler och social interaktion.

3. Ensamlek

Detta är en typ av individuell lek där barnet är fokuserat på sina egna aktiviteter och inte visar något intresse för andra. De leker med leksaker som inte de andra småbarnen leker med, och även om de kan sitta nära intill andra barn, gör de inga försök till närmande eller kommunikation. I denna fas lär de sig att underhålla sig själva och att vara självständiga.

Du kanske också vill läsa: När barn är rädda för att vara ensamma

4. Parallellek

Detta är ett övergångsskede mellan individuell lek, som inträffar när barnet ännu inte har tillräcklig mognad eller kommunikationsförmåga, och mer deltagande och social lek. Det kännetecknas av att barn leker nära varandra, använder samma leksaker och imiterar varandras handlingar. Men var och en fokuserar dock på sin egen individuella lek.

Barn som leker med tangrambitar.
Under parallelllek kan barn samtala med varandra men deltar inte i ett gemensamt narrativ. Ändå övar de på viktiga färdigheter och lär av varandra.

5. Associativ lek

I den här fasen leker barn redan med varandra och är intresserade av att interagera med varandra. De delar material, samtalar med varandra och följer varandra på något sätt. Däremot samordnar de inte sina aktiviteter och skapar inga individuella produkter. Eftersom det nu förekommer en hög grad av kommunikation, innebär denna typ av lek en uppmuntring av utvecklingen av språk och sociala färdigheter. Det är typiskt i de tidiga stadierna av förskolan.

6. Kooperativ lek

Den sista av de 6 lekfaser som barn går igenom kallas kooperativ lek. Detta är när det finns en organiserad aktivitet som involverar flera barn. Här kan barnen genomföra dramatiseringar där var och en tar en roll, och de kan även fastställa vissa regler som alla ska följa under leken. Alla samarbetar för att skapa ett delat tema eller manus, så detta är därför en mer komplex typ av lek som kräver större mognad. Kooperativ lek gynnar därför en känsla av tillhörighet och bidrar till utvecklingen av empati.

Lekens faser är inte alltid sekventiella

Det föreslås att dessa 6 lekfaser inträffar successivt med barnets ålder, men detta är inte helt klarlagt. Dessutom finns det andra faktorer som kan påverka. För det första, ju större möjligheterna till socialisering är, desto mer sannolikt är det att kooperativa snarare än ensamma typer av lek uppstår. Dessutom kan graden av tillit som finns barn emellan också gynna en eller annan typ av lek.

Det är ingen källa till oro att se äldre barn engagera sig i icke-sociala lekar vid vissa tillfällen. Hur som helst är det ändå bra att känna till hur typen av lekar kan variera beroende på barnens utvecklingsstadium. Att veta vilka färdigheter de har och vad de behöver i varje ålder kan hjälpa föräldrar att inte oroa sig när de exempelvis ser sina barn välja att leka ensamma och utan att interagera med sina kamrater.

Kom ihåg att även om de inte interagerar i någon större omfattning så bidrar observation och att dela utrymme med andra barn också till att de förvärvar viktiga färdigheter.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Brownell, C. A., Zerwas, S., & Balaram, G. (2002). Peers, cooperative play, and the development of empathy in children. Behavioral and Brain Sciences, 25(1), 28–29. https://doi.org/10.1017/S0140525X02300013
  • Parten, M. B. (1932). Social participation among pre-school children. The Journal of Abnormal and Social Psychology, 27(3), 243–269. https://doi.org/10.1037/h0074524

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.