Hur man hanterar kritik från tonårsbarn

Det är viktigt att acceptera att en viss kritik från tonårsbarn kan ha en sanning i sig. Lyssna på dina barn och lär dig något, ibland.

Skriven och verifierad av psykologen Maria Fátima Seppi Vinuales.

Senaste uppdateringen: 12 december, 2022

Ofta är ett av de första sätten som vuxna och deras tonåringar kommer i konflikt med varandra just när den första kritiken kommer. Den där “superföräldern” eller “perfekta mamman” är plötsligt inte längre berättelsens hjälte: Deras cape börjar blekna och deras brister blir påtagliga. Det blir då väsentligt att ha uppnått vissa färdigheter och anammat vissa verktyg för att kunna hantera kritik från tonårsbarn. Låt oss titta närmare på hur man går tillväga.

Förstå tonåren

Först och främst är det viktigt att sluta se på tonåringarna som “familjens knäppgökar”. Det är helt enkelt en fråga om att förstå att, liksom alla stadier av livet, så har tonåren sina egna egenskaper och utmaningar.

En av den här tidens kvaliteter har att göra med sökandet efter sin egen identitet. Ungdomstiden är ibland en besvärlig tid då unga inte längre är barn, men inte heller vuxna. Men de behöver trots det skapa sin egen plats, för att bli sedda och uppmärksammade med sin egen personlighet och autonomi. I detta avseende är kritik och motstånd en del av detta som “gör skillnad”.

Samtidigt är det också viktigt att veta hur man ska placera tonåren i ljuset av den tid då den äger rum. Detta skede i livet är inte detsamma som för 50 år sedan eftersom tiderna har förändrats, och med dem, våra seder och vanor. Tillgången till modern teknik påverkar till exempel verkligheten och vardagen avsevärt. I detta avseende borde vi inte bli förvånade om våra tonåringar ifrågasätter oss och tittar på några vanor eller kommentarer med förvåning.

Framför allt är det viktigt att främja kritik och dialog inom en ram av respekt.

Hur man hanterar kritik från tonårsbarn

Några av rekommendationerna att tänka på när du hanterar kritik från tonårsbarn är följande:

• Föreslå alternativa sätt att ge kritik. När dina barn säger till dig att är jobbig med alla ursäkter och utegångsförbud, istället för att bli arg, kan du säga så här tillbaka till dem: Istället för att berätta för mig att jag har ett oflexibelt schema, vad sägs om berätta för mig att jag kan försöka vara mer flexibel eftersom du vill spendera mer tid med vänner? På så sätt lär vi dem att öva på självsäkerhet. Det är också ett tillfälle att se över hur vi själva kommunicerar våra regler och gränser.
• Gör en självanalys och fundera över vilken sanning det kan ligga i ditt barns kritik. “Du kontrollerar mig hela tiden”, “Du ger mig aldrig något utrymme” kan vara några av de kritiska påpekanden som tonåringar framför till oss. Innan vi slår dövörat till kan vi också passa på att fråga oss själva om det är möjligt att vi bör ändra på vissa saker i hur vi behandlar våra växande barn. Ibland misslyckas vi med att acceptera att unga människor växer upp och att de behöver att vi anpassar oss till detta nya skede.
• Undvik att ta kritik personligen. Tonåren är en tid då att konfrontera och utmana vuxna är ett verktyg med vilket ungdomar testar sig själva. Det är viktigt att ha detta i åtanke för att undvika att känna sig attackerade hela tiden eller att de har ett “agg” mot oss. Naturligtvis måste vi som vuxna också hantera oss själva med subtilitet och utvärdera innehållet, frekvensen och sättet för kritiken och veta hur långt gränsen för vad som är “acceptabelt” går. Vi kan till och med vara tacksamma om de pekar ut några förbättringsområden och försöker göra det. På så sätt kan vi också förbättra vår relation med dem.

• Avdramatisera situationen. Till exempel efter flera tillfällen då ditt barn kritiserar dig, då kan du välja att säga till honom “med allt du har sagt om mig, kommer jag att sluta tro att jag är den värsta föräldern av alla”.
• Sätt en gräns. Om du tror att din tonåring ständigt attackerar dig, kan du påpeka det och inte låta det gå obemärkt förbi. Det är viktigt att påpeka hur de kan kritisera dig och skilja “konflikt” från konstruktiv kritik. Den förra försöker bara skapa ett problem, medan den senare är inriktad på förändring. Samtidigt kritiserar ungdomar ibland sina föräldrar kontinuerligt som ett sätt att få uppmärksamhet. Du kan också fråga dig själv vilket budskap som kan ligga mellan raderna i deras beteende.

Det onda och det goda

Slutligen är det mycket viktigt att inse kritikens konstruktiva natur. Den hjälper oss att förbättra, ta hänsyn till andra synpunkter och känna igen andra aspekter av ett problem som vi kan ha förbisett.

Därav utmaningen att övervinna sitt eget perspektiv och till och med bekräfta och erkänna att ungdomar har mycket att lära oss. Ibland blir vi fångade i en vuxencentrerad syn som får oss att tro att vi har rätt eftersom vi har fler år och erfarenhet. Tvärtom, människor kan alltid lära sig av andra, och det är där kritik är väldigt vettig.