Hur man undviker att vara en för kontrollerande förälder

Det är inte lätt att vara förälder. Ibland försöker vi kontrollera våra barn för mycket, och det kan hindra dem från att utveckla sitt eget självförtroende och få dem att glömma att de behöver fatta sina egna beslut. Även om vi vill vara involverade och närvarande i våra barns liv är det viktigt att vi inte blir för kontrollerande.

Skriven och verifierad av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 29 oktober, 2019

Som föräldrar är det självklart att vi alltid vill det bästa för våra barn. Men eftersom de inte kommer med instruktionsböcker och manualer under sina armar gör vi alla definitivt misstag, till exempel kan vi vara för kontrollerande föräldrar.

Om man försöker övervaka allt och se till att allt alltid blir bra är man ofta för kontrollerande istället för att vara till hjälp. Det är istället ett hinder för barnens hälsosamma utveckling, och det kan leda till många problem.

Det är inte lätt att vara förälder

Föräldraskap är komplext, och alla barn har sin egen personlighet. Föräldrarna spelar en grundläggande roll i sina barns uppväxt, men om du är en för kontrollerande förälder blir ditt barns utveckling inte helt naturlig och definitivt inte optimal.

Led dina barn längs sin egen väg, diktera den inte

Det viktiga är att föräldrar förstår att deras barn har sina egna liv. Vårt jobb är att vägleda dem längs en bra väg, inte att lösa alla problem och hinder de stöter på. De växer upp och behöver veta hur de själva ska navigera sina egna steg i sina liv.

Genom att övervaka och beskydda våra barn för mycket och alltid sikta på perfektion hindrar vi dem från att utveckla alla sina färdigheter. Genom att vara en för kontrollerande förälder hindrar vi faktiskt deras utveckling.

Var inte en pushover heller

Det betyder inte att du ska göra vad dina barn säger och låta dem bestämma över ditt liv. Inte heller kan du låta dem springa vind för våg. Det måste finnas en balans. Barn behöver lära sig att det finns gränser, och måste lära sig att skilja mellan en bra situation och en dålig.

Tanken är att ha ett harmoniskt förhållande där både föräldrar och barn känner sig bekväma och kan njuta av att vara del av en familj. Det gäller att ha en positiv attityd, men som vid behov också är bestämd.

Konsekvenser av att vara en för kontrollerande förälder

Barn till kontrollerande föräldrar söker sig i allmänhet till farliga situationer där de kan utmana sina föräldrar. De har en tendens att utveckla känslomässiga brister, och lever ständigt under stor stress.

De känner sig ofta uttråkade eller vilsna, vilket kan leda till att de utvecklar rädslor som kan bli allvarliga problem.

Dåligt självförtroende

Barn till en överbeskyddande förälder brukar ofta ha låg självkänsla, då de ofta tror att de inte är på den nivå som deras förälder skulle vilja att de var. De känner att de inte kan göra någonting rätt, vilket brukar påverka deras relationer med andra.

Obeslutsamhet

De kan ofta inte fatta beslut för sig själva och har svårt att ta ansvar. De gömmer sig från allt som ligger utanför deras komfortzon.

Bygg förtroende och tillit för att sluta vara en för kontrollerande förälder

Det är viktigt att lära sig att relatera till sina barn på ett öppet sätt. Detta för att kunna bygga förtroende och tillit. Tänk på att om dina barn inte litar på dig letar de efter någon annan, och det kanske inte kommer vara rätt person. Det kan i sin tur leda till dåliga beslut.

När de är små har du fullständig kontroll. Men när de växer upp kan de ta andra vägar än vad du hade planerat för dem.

Tänk på att ditt barn förr eller senare inte kommer vara litet längre. Många föräldrar fruktar tonårstiden på grund av alla förändringar som associeras med det, men den som finner det svårast är den kontrollerande föräldern.

Barn till kontrollerande föräldrar tar i tonåren sannolikt helt avstånd från allt de känner att föräldrarna kontrollerar. De försöler istället uttrycka sig på ett helt annat sätt.

Som föräldrar måste vi förstå att våra barn inte tillhör oss. Vi måste låta dem växa i sin egen takt och uppleva motgångar. Samtidigt får vi inte låta dem glömma att vi alltid kommer finnas där för dem, när de väl behöver oss.