Växa upp som ensambarn: För- och nackdelar

Att växa upp som ensambarn har sina för- och nackdelar. Ta reda på vilka de är i dagens artikel och gör det bästa av situationen.

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

I den här artikeln kommer vi att kasta lite ljus över hur det är att växa upp som ensambarn. Varje dag bestämmer sig fler och fler familjer att bara skaffa ett barn. Oavsett om det är på grund av medicinska skäl eller ett personligt beslut är det en växande trend.

Växa upp som ensambarn

Familjebilden ser annorlunda ut idag än den tidigare har gjort. Födelsetalet sjunker i ständig takt, och fertilitetshastigheten (det vill säga antalet barn per mamma) är i genomsnitt 1,8.

Det avslöjar en växande trend i samhället mot ett fenomen som i det förflutna ansågs vara sällsynt. Familjer med bara ett barn börjar blir ganska vanliga. Det finns många åsikter om barn som “tvingas” växa upp utan syskon. Men ligger det någon sanning bakom dessa stereotyper?

Fördelarna med att växa upp som ensambarn

Ensambarn brukar få mycket uppmärksamhet från sina föräldrar. De behöver inte dela sin tid eller tillgivenhet. Resultatet är att deras ensambarn känner att hen alltid har stöd och är omhändertagen. Ensambarn har också en tendens att utveckla ett hälsosamt självförtroende.

Föräldrar med bara ett barn brukar ha mer ekonomiska resurser att erbjuda. Det ger barnet en större chanse att få njuta av fler upplevelser genom livet.

Ensambarn växer upp i en värld av vuxna, i ständig kontakt med dem. Vuxna är deras förebilder och också deras största källa till interaktion.

Det leder till större kreativitet, fantasi och även mental flexibilitet. Av samma anledning brukar ensambarn också utvecklas snabbare intellektuellt – både språkligt och kognitivt.

Att inte ha syskon betyder att de har mycket tid att vara ensamma. Vuxna kan vanligtvis inte ägna all sin tid till att leka. Därför vet ensambarn hur man leker själv, ägnar tid åt hobbyer, lär känna sig själv och är mer oberoende. De har en tendens att vara lugnare, mer inåtvända och mer mogna.

Ensambarn har inte syskon att skylla på eller dela skuld med. Från en ung ålder lär de sig att ta ansvar. Det gör dem mer effektiva både i livet och på jobbet.

Nackdelar med att växa upp som ensambarn

Det negativa med att vara föremål för sina föräldrars fulla uppmärksamhet är att för mycket av det kan göra barn bortskämda och självcentrerade.

Dessutom kan den överdrivna uppmärksamheten leda till överbeskydd, vilket kan få barn att utveckla en blyg, rädd och försiktig personlighet.

När man inte har någon i familjen att konkurrera med, leka med och dela lika med kan det också förhindra utvecklingen av vissa förmågor. Barn som växer upp utan syskon har ofta svårare att uttrycka sina behov till andra. Konfrontation kan vara ett stort problem för dem, eftersom de inte vet hur man ska bete sig.

Det kan också vara svårare för ensambarn att vara generösa, både med materiella ting och med sina känslor. De har en tendens att tro att människor ska ta hand om sig själva. Detta, kopplat med deras individualitet, kan få dem att ses som självcentrerade.

Många gånger behandlas ensambarn som vuxna, eftersom de visar en sådan avancerad mognad. Men det kan begränsa deras spontanitet och få dem att bli stela.

Ensambarn kan dessutom ibland känna sig ensamma eftersom de inte har de känslomässiga banden som man ofta har till syskon. De kan också bli tillbakadragna och reserverade.

Vad man kan göra för att undvika nackdelarna

• Det är viktigt att föräldrar sätter gränser, kärleksfullt. Ensambarn måste lära sig att respektera andras tid och kunna ta ett “nej” som svar.
• Istället för att bara skydda sina ensambarn måste föräldrar erbjuda dem möjlighet att lära sig att komma överens med andra på egen hand.
• För att undvika att ensambarn blir för självcentrerade måste föräldrarna lära dem hur man delar och väntar på sin tur. Ensambarn måste förstå att till skillnad från vad som händer hemma kommer en vuxens uppmärksamhet och beröm inte alltid att riktas mot dem. Föräldrar måste ge dem möjligheter att umgås med andra barn. I detta avseende är kusiner extremt viktiga.
• Medan ensambarn kan tyckas mogna får man aldrig glömma att de fortfarande bara är barn och det är viktigt att ge dem utrymme att vara spontana.
• För att underlätta den subjektiva känslan av ensamhet är det viktigt att föräldrar alltid erbjuder stöd och förståelse.