Dysartri hos barn: Symptom, orsaker och behandling

Alla utmaningar kan övervinnas med en proaktiv inställning och en vilja att anpassa sig till nya omständigheter och söka förbättringar. Detta gäller inte minst dysartri hos barn.

Skriven och verifierad av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 26 april, 2020

Har du någonsin hört talas om dysartri? Hur påverkar det barn? Nedan förklarar vi allt du behöver veta om ämnet och vad du kan göra för att hjälpa barn med dysartri.

Dysartri är inte en äkta språkstörning, till skillnad från störningar som afasi. Istället kommer det sig av dåligt fungerande motoriska och sensoriska processer involverade i att producera tal.

Med andra ord är dysartri en störning där ett barn har en normal kognitiv förmåga och kan förstå andras språk, men inte kan formulera ord ordentligt.

Dysartri är en störning som hindrar musklerna involverade i talet från att röra sig på rätt sätt.

Skillnaden mellan språkstörningar och talstörningar

Termerna språkstörningar och talstörningar använder man ofta som synonymer, men detta är inte korrekt.

En språkstörning indikerar felidentifiering och felaktig bearbetning av stimulanssignaler från miljön. Det kan påverka barns kognitiva utveckling (milt eller allvarligt) även om det inte alltid är förknippat med en intellektuell funktionsnedsättning.

De viktigaste kännetecknen på språkstörningar är en oförmåga att förstå, lära sig och formulera ord.

Ovanstående påverkar inte bara produktionen av ljud och förståelsen av ord, utan kan också involvera förmågan att läsa och skriva.

Talstörningar har å andra sidan sin grund i motoriken. Med andra ord involverar de en felaktig hantering av de neuromuskulära signalerna som formar ord. Det innebär inte någon kognitiv nedsättning i informationshanteringen.

Sammanfattningsvis påverkar en talstörning enbart kontrollen av musklerna som man använder för att producera ord. Därför påverkas inte nervsystemets intellektuella kapacitet, sinnen och funktioner av störningen.

Det är viktigt att skilja mellan de två koncepten eftersom behandlingen av dysartri skiljer sig åt jämfört med behandlingen för andra störningar, som afasi, dysfasi eller läs- och skrivsvårigheter.

De vanligaste kännetecknen på dysartri hos barn

• Överproduktion av saliv.
• Svårigheter med att svälja.
• Begränsad kontroll av musklerna som kontrollerar talförmågan.
• Märkbara begränsningar av käkrörelserna, tungans rörelser och läpprörelserna.

Barn med dysartri kan ha en tendens att isolera sig. Det är också vanligt att barn som är drabbade undviker att prata med andra. Det beror på att det kan vara frustrerande eller pinsamt att prata, och andra barn kan reta dem för det.

Om dessa barn inte erbjuds talterapi och lämpligt stöd i hemmet och i skolan kan de med tiden utveckla social ångest och andra psykologiska störningar.

Det är viktigt att visa dem att du bryr dig och hjälpa dem att övervinna sina utmaningar, även om det tar tid. Genom att ta hand om deras självkänsla kan vi hjälpa dem att växa upp till vuxna individer som är känslomässigt friska och starka.

Möjliga symptom på dysartri

• Pratar viskande eller väldigt tyst.
• Pratar för långsamt eller för snabbt.
• Pratar med atypisk artikulation. Talet kan låta tvingat eller konstlat.
• Onormal intonation, som kan låta mycket gäll eller hes.
• Inkonsekvent rytm i artikulering av ord, något som indikerar avbrutet tal.

För en definitiv diagnos är det bäst att vända sig till en barnläkare som är specialiserad på neurologi eller barns beteende.

Orsaker till dysartri hos barn

Orsaker till dysartri hos barn kan i första hand vara patologiska, såsom cerebrala tumörer, amyotrofisk skleros, liksom andra tillstånd som kan störa cerebral funktion.

Å andra sidan kan dysartri även förvärvas. Kranalkontusioner som kommer från lesioner i hjärnbarken eller medulla oblongata kan orsaka dysartri hos barn. På liknande sätt kan överdriven användning av vissa mediciner också vara en orsak.

Behandling av dysartri hos barn

Behandlingen av dysartri baseras på principerna att lesioner eller patologier hindrar kroppens motoriska funktion. I allmänhet fokuserar terapin på muskelrehabilitering.

Terapin kan inkludera andningsövningar, fonetisk träning, orala övningar och ansiktsövningar. På så sätt blir de involverade musklerna tillräckligt känsliga för att kunna producera ett språk med begriplig artikulation.