Varför är det fel att låta din bebis gråta hela natten?

21 november, 2020

Du har säkert många gånger undrat om det är fel att låta din bebis gråta sig till sömns? Särskilt när det finns så många olika åsikter i frågan.

Många rekommenderar att låta sin bebis gråta sig till sömns för att lära sig att lugna ner sig på egen hand.

Men i den här artikeln tittar vi närmare på de viktiga anledningarna till att det är fel att låta ditt barn gråta hela natten, även om det naturligtvis är du som förälder som fattar besluten om vad som är bäst för din familj.

Bör du låta din bebis gråta eller inte?

Gråt är ett barns enda sätt att kommunicera i de tidigaste stadierna av livet. Barnet gråter för att uttrycka sin rädsla, sitt behov av närhet och uppmärksamhet. Gråt indikerar om han är sömnig eller hungrig, och om något känns obehagligt eller behöver åtgärdas.

“Gråt är ibland sättet att uttrycka saker som inte kan sägas med ord.”
Concepción Arenal

Det är viktigt att förstå att när ditt barn gråter försöker han berätta något för dig. Du bör alltid försöka hjälpa honom med det.

Sedan är det så att vissa barn gråter oftare än andra. Därför är föräldrarna de som bäst kan svara på den här typen av kommunikation.

Vilka är konsekvenserna av att låta din bebis gråta?

Eftersom gråt är ditt barns enda sätt att kommunicera kan hon komma att känna sig osäker och rädd när föräldrarna inte kommer med en gång. Därför kan detta i hög grad skada ditt barn och leda till ångest. Det kan till och med försämra ditt barns förmåga att förhålla sig till andra på lång sikt.

När en bebis gråter på natten är han oskyddad och allt han vill ha är sin mammas bröst eller sin pappas armar. När hans behov tillgodoses känner han sig lycklig och nöjd och det kommer hjälpa honom att växa upp med gott självförtroende och tillit till andra, särskilt hans familj.

Forskare har också kunnat se att när man låter sin bebis gråta upplever barnet stor stress. Denna stress kan skada synapserna mellan neuroner, eftersom den genererar ett hormon som kallas kortisol. När det finns för mycket kortisol i systemet kan det skada nybildade neuroner.

När det finns mycket kortisol i kroppen kan det även ge upphov till kräkningar och problem med magen. Kroppen försöker balansera detta genom att släppa ut andra hormoner, som endorfiner, för att sänka barnets stressnivå. Detta medför att han blir tyst och somnar.

När barn får raseriutbrott från en vana av att gråta

Raseriutbrott kan följa av att ditt barn vänjer sig att gråta för att få allt han vill. Det är därför det är viktigt att hjälpa ditt barn att visa att det finns andra sätt att kommunicera och uttrycka sig.

“Den som ofta gråter rikligt kan också skratta intensivt i nästa ögonblick.”
– Oscar Wilde-

Det kommer att finnas tillfällen då ditt barn gråter och du inte kommer att kunna svara direkt. Det är bäst att använda sunt förnuft, till exempel om du kör bil eller deltar i andra viktiga saker så måste du låta ditt barn gråta.

Allteftersom barnet blir lite äldre måste han lära sig att han inte kan få allt med en gång och att du inte alltid kan komma direkt. Han kommer gradvis att utveckla sitt tålamod och andra egenskaper som är nödvändiga för att klara sig som vuxen.

Det är uppenbart att det är ett grundläggande behov hos en bebis att bli tröstad när han gråter. Det är viktigt att barnet känner sig trygg och omhändertagen av sina föräldrar. När barnet får detta grundläggande behov tillgodosett bygger han upp det förtroende och den tillit han behöver för att växa upp på ett hälsosamt, säkert och lyckligt sätt.

  • Cassidy, S. Babies left to cry can suffer brain damage, warns parenting Guru. 2010. The Independent. [Online].
  • M R Rao, et al. Long Term Cognitive Development in Children with Prolonged Crying. National Institutes of Health. Archives of Disease in Childhood. 2004; 89: 989-992.
  • Stifter and Spinrad. The Effect of Excessive Crying on the Development of Emotion Regulation. Infancy, 2002; 3(2), 133-152.
  • Teicher MH et al. The Neurobiological Consequences of Early Stress and Childhood Maltreatment. Neuroscience Biobehavior Review 2003, Jan-Mar; 27(1-2):33-44.