Anorexi hos spädbarn: vad är det och hur bekämpar man det?

Anorexi hos spädbarn leder till att de små vägrar att äta, vilket kan påverka deras tillväxt och utveckling negativt.

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 15 februari, 2023

Under de första åren av barnens liv är det möjligt att de vid vissa tillfällen kan visa en mer eller mindre aktiv vägran att äta. Denna reaktion oroar vanligtvis föräldrarna som till följd av detta kan begå en rad misstag som hindrar barnets inlärningsprocess när det gäller att äta. För att förhindra att detta händer är det viktigt att veta vad anorexi hos spädbarn egentligen innebär och varför det uppstår.

Först och främst måste vi betona att vi inte bara bör titta på hur mycket ett spädbarn äter för att avgöra dess välbefinnande. Om bebisen håller en lämplig vikt, är livskraftig och aktiv samt utvecklas som förväntat, då finns det förmodligen inget att oroa sig för. Det finns flera orsaker som kan orsaka denna brist på aptit och många av dem är naturliga.

Vad menas med spädbarnsanorexi?

Inom vården innebär anorexi inte per automatik detsamma som den psykiatriska diagnosen anorexia nervosa, här handlar det istället helt enkelt om en bristande aptit som leder till att mat avvisas. När detta fenomen inträffar vägrar barnen att äta aktivt eller passivt. Det vill säga, de kan vända bort huvudet när de erbjuds mat, gråta och försöka flytta bort eller spotta ut det när det väl är i munnen på dem.

Denna matvägran kan uppstå när som helst men är särskilt vanlig vid ett års ålder. Vid denna tidpunkt kan ett barn som brukade äta tillräckligt helt abrupt börja vägra mat, eller äta mindre av den. Detta är dock inte alltid ett varningstecken, utan kan vara en naturlig process.

Anorexi hos spädbarn blir ett problem när tillväxten hämmas eller barnets hälsa och utveckling påverkas. Om barnet förutom bristande aptit dessutom visar andra tecken som irritabilitet eller avvisande mot mamman, då kan det innebära ett problem som behöver åtgärdas. Att uppmärksamma dessa tecken hjälper oss att förstå vad som händer.

Varför uppstår anorexi hos spädbarn?

Orsakerna till denna brist på aptit kan vara mycket varierande och inkluderar fysiska, känslomässiga, inlärnings- och beteendefaktorer. Här följer de främsta orsakerna som kan leda till spädbarnsanorexi.

Organiska orsaker

Ofta orsakas ett spädbarns brist på aptit av en underliggande infektion. Detta är ett tidigt tecken som visar sig redan dagar innan de första symtomen på sjukdom. Det kan förekomma till exempel vid influensa eller gastroenterit. Det brukar lösa sig på kort tid.

En avmattning av tillväxten

Ibland är problemet egentligen inte att barnet äter mindre, utan att föräldrarna förväntar sig att barnet ska äta mer. Det händer till exempel om vi jämför deras portioner med en vuxens och förväntar oss att de ska vara på samma nivå. Men det kan också uppstå när barnets tillväxt saktar ner. Till exempel, vid cirka 14 till 16 månader så minskar aptiten avsevärt, men det beror på att barnet inte längre växer lika snabbt och därför har ett lägre energibehov.

Utvecklingsframsteg

Då spädbarnsanorexi inträffar runt ett års ålder kan det vara relaterat till barnets egen utveckling. I den här åldern lär barnet sig att gå och röra sig, så maten sjunker i barnets prioriteringar. Därmed kommer de att vara mindre intresserade av att äta och det kan vara svårt att sätta dem ner till bords, men detta är naturligt.

Reaktiv anorexi

Barnet kan vägra viss mat eller gör det bara i närvaro av vissa personer. Detta är känt som reaktiv anorexi. Till exempel händer det ofta att barnet efter avvänjning vägrar att äta i mammans närvaro. Detta beror på den frustration som barnet känner i detta skede av förändring.

Felaktiga matvanor

Det är viktigt att börja komplettera matningen i tid och att göra det korrekt. Annars kan spädbarnet utveckla en så kallad neofobi och vägra att prova nya livsmedel eller introducera dem i sin kost. Dessutom spelar föräldrarnas attityd till matningen en stor roll. Om de lägger för stor vikt vid det, visar för mycket bekymmer eller är överdrivet stela eller tillåtande, då är det mer sannolikt att denna brist på aptit uppstår.

Psykogen anorexi

Slutligen kan vissa psykosociala faktorer relaterade till familjemiljön spela en roll. Till exempel kan ett spädbarn som utsätts för övergrepp, vanvård, misshandel eller övergivande utveckla spädbarnsanorexi. Men det kan också uppstå om barnet är överbeskyddat, om föräldrarna själva har psykiska problem eller om det ständigt förekommer konflikter i omgivningen.

Hur man bekämpar anorexi hos spädbarn

Genom att ta itu med ovanstående orsaker kan du få en uppfattning om hur du kan förebygga och bekämpa spädbarnsanorexi. Men dessa är de viktigaste rekommendationerna:

• Tvinga inte dina barn att äta: Försök att respektera deras hunger- och mättnadssignaler. De kanske vägrar att äta på grund av sjukdom eller helt enkelt för att de inte behöver det just nu.
• Håll dig lugn och samlad: Kom ihåg att barn känner och påverkas av sina föräldrars humör. Om du är orolig, nervös eller irriterad kommer detta att överföras till ditt barn.
• Skapa positiva matvanor: Undvik skärmar och andra distraktioner för att få ditt barn att äta. Gör inte heller misstaget att erbjuda flera livsmedel tills de äntligen accepterar en. Detta kommer bara att förvärra deras matvanor och deras förhållande till mat på lång sikt.
• Gör måltiderna till en trevlig upplevelse: Försök att erbjuda mat på ett attraktivt sätt och med rätt konsistens och temperatur. Undvik också att belasta måltiderna med stress, krav och konflikter.
• Erbjud kvalitetsföräldraskap: Barn med spädbarnsanorexi behöver interaktioner av högre kvalitet med sina föräldrar. Detta bör förstås som större engagemang, förståelse, tålamod och respekt.

Det är viktigt att rådfråga din läkare

Spädbarnsanorexi kan alltså uppstå på grund av naturliga orsaker eller på grund av olägenheter. Om du märker att ditt barns brist på aptit påverkar dess hälsa, utveckling eller humör, tveka då inte att rådfråga din barnläkare. Matvägran kan orsakas av olika faktorer, och kvalificerad vårdpersonal utgör den bästa lösningen för att vägleda föräldrarna i detta avseende.