Aggressivt beteende hos barn: Hur man hanterar det
Idag är aggressivt beteende hos barn, med eller utan våld, något vanligt förekommande i vardagen. Det som är verkligt oroande är aggressioner under barndomen, som länge varit ett problem bland husets yngsta medlemmar.
I den här artikeln tar vi en titt på aggressivt beteende hos barn och hur man hanterar det.
Vad är aggressivt beteende hos barn?
Denna form av beteende uppstår när ett barn försöker orsaka skada, vare sig det är fysiskt eller mentalt, till ett annat barn, till föräldrar eller till någon annan. Det är i allmänhet avsiktligt och manifesterar sig i form av att barnet sparkar, skriker, river, knuffar, svär och andra liknande handlingar.
Emellertid kan aggressioner i barndomen många gånger orsaka problem i skolan och i barnets hemliv, samt problem med socialisering med andra och korrekt beteende inom en grupp.
Dessutom är detta aggressiva beteende många gånger en yttre indikation på ett internt problem. Det tenderar att återspegla en känslomässig felanpassning i barnet. Tänk på att de känslor som barnet upplever är externaliserade i form av ilska och raseri.
Hur man undviker aggressivt beteende hos barn
Aggressivt beteende hos barn bygger på ett inlärt beteende och kan därför modifieras med korrekt behandling. För att korrigera denna form av känsloyttring är det därför viktigt att föräldrar och lärare (om det är ett problem i skolan) arbetar tillsammans för att hjälpa barnet.
Under inga omständigheter bör fysisk bestraffning användas för att behandla ett barns aggressioner. Denna typ av disciplin kan förvärra barnets beteende.
Med andra ord har fysiska straff den olyckliga följd av att barnet imiterar aggressionen, samtidigt som de ökar hans eller hennes ångest.
Sättet att hantera denna typ av aggression på är att vara tålmodig och konsekvent hela tiden.
Det är vanligt att föräldrarna känner sig hjälplösa när de stöter på denna typ av beteende hos sina barn. Det finns dock några viktiga steg du kan vidta för att ditt barns beteende ska förbättras.
1. Identifiera problemet
Detta första steg är viktigt för att förhindra aggressioner hos barn. Varje förälder behöver identifiera problemet och förstå vilken typ av aggression barnet ger uttryck för.
Det är viktigt att vara objektiv och specifik för att identifiera denna typ av beteende. Detta gör det möjligt för föräldrarna – genom stegen här nedan – att vara fasta i sin respons.
2. Fastställa aggressionens regelbundenhet
Ett annat grundläggande steg i processen mot att motverka aggressivt beteende är att notera hur många gånger i veckan barnet uppträder på detta sätt.
Dessutom är det viktigt att identifiera situationer som utlöser aggressionerna. På så sätt kan orsakerna, omständigheterna och svaren kring beteendet förstås ordentligt.
“Barns aggression är en yttre indikation på ett internt problem. Det tenderar vanligtvis att återspegla en känslomässig felanpassning i barnet. “
3. Begränsa beteendet
När “hur” och “varför” för dessa handlingar har utretts måste du sätta upp mål för att förändra barnets beteende till det bättre. Å ena sidan måste du begränsa aggressivt beteende och å andra sidan stärka alternativa svar på varje situation.
Ett sätt att se till att detta händer är att minska eventuella kontakter barnet kan ha med aggressiva förebilder. På samma sätt måste föräldrarna också visa sina barn olika sätt att lösa konflikter på, inklusive samtal, resonemang och upprättande av regler.
På samma sätt är att vara en förebild ett ovärderligt verktyg. När barn ser äldre människor lösa problem konstruktivt och självständigt, är det lättare för dem att imitera och använde det som en modell för sitt eget beteende. Ofta har vi som vuxna blivit så bra på att hantera våra svårare känslor att det inte syns utanpå när vi gör det. Därför kan det vara bra att berätta steg för steg, vad som pågår inom dig och vilka känslor du har när du stöter på en konflikt eller ett problem. Ett barn kan göra som du gör först om han eller hon vet vad du gör.
4. Utvärdera effektiviteten av behandlingen
Efter det att du har valt en åtgärd, måste du genomföra den med konsekvens och tålamod för att kunna se några resultat.
För att säkerställa ett bättre resultat är det viktigt att kommunicera din plan med de andra vuxna i barnets liv och se till att de kan stötta er. Som ett resultat kommer de också att bidra till att minska aggressionen.
Det är viktigt att föräldrar reagerar på aggressivt beteende hos barn med en positiv inställning. De behöver identifiera vad som utlöser detta beteende, samtidigt som de försöker förbättra sitt barns beteende genom god praxis, samtal och ett gott exempel.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Train, A. (2001). Agresividad en niños y niñas: ayudas, tratamiento, apoyos en la familia y en la escuela (Vol. 158). Narcea Ediciones.
- Martínez, J. W., & Duque Franco, A. (2008). El comportamiento agresivo y algunas características a modificar en los niños y niñas. https://digitk.areandina.edu.co/handle/areandina/224
- Zárate, L. O., & Luna, E. R. (1999). Comportamiento agresivo en niños preescolares. Enseñanza e Investigación en Psicología, 4(2), 327-339. https://go.gale.com/ps/anonymous?id=GALE%7CA116035871&sid=googleScholar&v=2.1&it=r&linkaccess=abs&issn=01851594&p=IFME&sw=w
- Garaigordobil Landazabal, M. (2004). Intervención psicológica en la conducta agresiva y antisocial con niños. Psicothema, 16(3). https://www.redalyc.org/html/727/72716315/
- Noroño Morales, N. V., Cruz Segundo, R., Cadalso Sorroche, R., & Fernández Benítez, O. (2002). Influencia del medio familiar en niños con conductas agresivas. Revista cubana de Pediatria, 74(2), 138-144. http://scielo.sld.cu/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0034-75312002000200007
- Verona, J. A. G., Pastor, J. F., De Paz, F., Barbosa, M., Macías, J. A., Maniega, M. A., … & Picornell, I. (2002). Psicobiología de las conductas agresivas. Anales de Psicología/Annals of Psychology, 18(2), 293-303. https://revistas.um.es/analesps/article/view/28511