Cervixinsufficiens: Riskfaktorer, symptom och behandling

21 mars, 2020
Under graviditeten spelar livmoderväggen eller livmoderhalsen en viktig roll. Dessa organ måste fungera effektivt för att implantation ska lyckas. Livmoderhalsen måste vara stark nog att hålla under hela graviditeten. Dock kan vissa kvinnor lida av cervixinsufficiens.

Cervixinsufficiens är när livmodern är försvagad. Det kan ha allvarliga konsekvenser under graviditeten.

Under graviditeten blir belastningen på livmoderhalsen hela tiden större och större. Vikten och trycket som det växande barnet lägger på livmoderväggen ökar, vilket kan göra att livmoderhalsen öppnar sig för tidigt.

Orsaker till cervixinsufficiens

gravid kvinna läser i säng

Tillståndet kan inträffa naturligt hos vissa kvinnor. Försvagningen av livmoderväggen är emellertid i de flesta fall resultatet av någon påverkande faktor. Några av de faktorer som kan få en kvinna att drabbas av cervixinsufficiens är följande:

Symptom på cervixinsufficiens

gravid kvinna håller gosedjur

Trots de många olika orsakerna påverkar cervixinsufficiens endast 1 av 100 graviditeter. Det är å andra sidan ett allvarligt problem.

När barnet växer i livmodern blir han eller hon större och tyngre. Som ett resultat skapar all denna vikt ett tryck på livmoderhalsen. Som ett svar på detta börjar livmoderhalsen ge efter när förlossningen närmar sig.

Med andra ord kan en försvagad livmoderhals vara en risk under graviditet. En försvagad livmoder kan inte på ett tillfredsställande sätt hålla emot det allt större trycket.

Cervixinsufficiens kan leda till följande:

För att behandla den försvagade livmodern anläggs en sutur som kallas cerklage runt livmoderhalsen. Operationen har dock risker. Den kan till exempel resultera i för tidig nedbrytning av membran eller livmodern. Den kan också leda till blödningar och bristningar i livmoderhalsen eller urinblåsan.

Cerklage anses dock vara ett säkert förfarande. Trots allvaret i komplikationerna som kan uppstå är de nämligen mycket ovanliga.

Specialister anser att cerklage är säkert i allmänhet. Eftersom operationen kan rädda livet på både mor och barn föredrar de flesta kvinnor att ta de eventuella riskerna.

Hur diagnostiseras en försvagad livmoder?

läkare talar med man och kvinna om cervixinsufficiens

Din gynekolog kan inte upptäcka cervixinsufficiens under en rutinundersökning; det går dessutom endast att upptäcka under en graviditet. Vanligtvis upptäcker man det först efter ett missfall i andra eller tredje trimestern.

Om ovannämnda riskfaktorer gäller för dig kan du gå på en mer noggrann undersökning tidigt i graviditeten.

Transvaginala ultraljud är effektiva för att diagnostisera kvinnor som har risk för cervixinsufficiens. Ultraljudsbilden tillåter läkare att mäta livmoderhalsens längd och öppning.

En vaginal undersökning kan också leda till upptäckt av en försvagad livmoderhals. Om en läkare upptäcker fostermembran i livmoderhalsen eller i slidan är detta en indikation på att livmodern är försvagad.

Laboratorieprov på fostervattnet är också användbara vid diagnos, eftersom de kan utesluta en eventuell infektion.

När en läkare har upptäckt en cervixinsufficiens är nästa steg troligen cerklage. Proceduren måste ske före vecka 24. Stygnen avlägsnas mellan veckorna 36 och 38 i förberedelse för förlossningen.

Men cerklage är inte ett alternativ om kvinnan redan har utvidgats mer än 4 cm eller har brustna membran.

Graviditetens utgång beror på flera faktorer. Livmoderhalsen måste kunna bära all vikt och hela trycket som fostret producerar fram till förlossningen.

Det kan vara ett komplext problem att ha cervixinsufficiens. Det är dock inte speciellt vanligt, och det finns flera behandlingsmetoder tillgängliga.

Oavsett fallet är det viktigt att gå på alla rutinundersökningar på mödravården under graviditeten. Det kan rädda både ditt och ditt barns liv.

  • Fong KW, Farine D. Incompetencia cervical y parto pretérmino. En: Rumack CM, Wilson SR, Charboneau JW, editores. Ecografía Obstétrica y Fetal. Madrid: Marban Libros S.L., 2000.
  • Holcomb WL, Smeltzer JS. Cervical effacement: variation among clinicians. Obstet Gynecol 1991; 78: 43-5