"Nej"-stadiet: Vad det är och hur man hanterar det

25 mars, 2020
Från en dag till en annan ändrar ditt barn radikalt sitt beteende och börjar säga "nej" till allt. I den här artikeln kan du läsa allt du behöver veta om "nej"-stadiet.
 

Det kan slå till helt plötsligt. En dag börjar det söta och medgörliga barnet som alltid brukade samarbeta med ett leende säga nej till absolut allt. Barnet vill inte ta på sig strumporna, vill inte lägga sig, vill inte borsta håret. Känner du igen dig? Om du gör det kan ditt barn ha kommit in i ”nej”-stadiet.

Du kanske har valt att inte ägna så mycket uppmärksamhet åt denna plötsliga och radikala förändring i ditt barns beteende. Eller så kanske du bara känner att ditt barn vill trotsa och utmana dig – att han eller hon uppför sig illa. Men om du sätter dig själv i ditt barns skor kan du förstå vad som händer ur ett större perspektiv.

Kognitiva förändringar

När barn fyller två år genomgår de ett flertal viktiga kognitiva förändringar. De börjar bli medvetna om sig själva som individer, åtskilda från sina föräldrar. Från och med den här tiden kan de differentiera sin egen existens samt sina egna önskemål och åsikter från omvärldens.

"nej"-stadiet: flicka tittar trotsigt mot kameran

Denna fascinerande upptäckt leder till att de vill experimentera med sina nya färdigheter och insikter i sin närmiljö. De vill verkligen uttrycka sin individualitet och lära sig att använda den. Och det bästa sättet att göra det är att trotsa. Dessutom börjar de skilja sina egna intressen från andra människors.

 

Därför börjar barn säga nej systematiskt. De säger ”nej” när de är arga och vill uttrycka att de inte håller med. Men de gör det också när de är trötta och till och med bara av gammal vana. Under den här fasen säger de sannolikt ”nej” även om man erbjuder något som är bra för dem eller som verkar tilltalande. De håller fortfarande på att lära sig att uttrycka sin vilja.

Det bästa sättet att bemöta ”nej”-stadiet

När föräldrar ser denna förvirrande beteendeförändring är det många som inte vet hur de ska reagera. De tolkar barnets negativa svar som en utmaning eller som att de försöker manipulera dem. Dessutom kan de tro att barnet har blivit olydigt och uppkäftigt. Därför tror de att de måste korrigera beteendet. Tyvärr är det därför inte ovanligt att de tappar tålamodet och börjar bråka med sitt barn.

Men i själva verket är det så att barnets förmåga att resonera ännu inte är fullt utvecklad, trots att barnet har en nyfunnen och stark vilja. Ditt barn är inte ute efter att irritera eller utmana dig. Istället håller han eller hon bara på att lära sig att navigera i världen.

Barn tar inte hänsyn till vad deras negativa handlingar medför eller vilken inverkan de har på dig, eftersom de helt enkelt inte kan göra det ännu. Fram till en viss ålder är barns tänkande egocentriskt. Därför kan de inte ta hänsyn till andra människors perspektiv.

Om du tänker efter kommer du dessutom upptäcka att du själv kan ha uppmuntrat detta beteende hos ditt barn. Hur många gånger om dagen säger du ”nej” till ditt barn? Och hur många gånger säger ditt barn det till dig? Det är lätt att förstå varför barn börjar använda ordet med tanke på hur många gånger de hör det.

 
"nej"-stadiet: flicka ser bestämd ut
Precis som du har skäl att säga nej till ditt barn har han eller hon också sina egna skäl för att göra det. Uppenbarligen kan du inte ge efter för alla infall. Ändå kan du anta en mer respektfull och förstående attityd.

Barn är inte små robotar som du äger. De är människor, även om de råkar vara små, med sina egna tankar och känslor som måste respekteras på lika villkor.

Hur man bemöter ”nej”-stadiet

  • Du måste förstå den kognitiva process ditt barn genomgår. Försök att se saker ur hans eller hennes perspektiv och förstå att beteendet du ser inte är till för att utmana dig. Med andra ord, ditt barn håller bara på att lära sig leva.
  • Försök undvika att säga ”nej” till dem. På det här sättet visar du dem att det finns mer konstruktiva sätt att uttrycka en åsikt.
  • Ha tålamod och försök att inte tappa humöret när ditt barn säger ”nej.” Även om det kan ta dig en halvtimme att få dem att sätta på sig strumporna är det bäst att undvika att skrika och bråka med dem.
  • Låt också ditt barn välja vissa saker, så att de får möjlighet att utöva sin vilja och öva sig på att göra bra val. Ge dock inte efter för det du tycker är viktigt. Förutsägbara och tydliga gränser är viktiga för barns utveckling.

Kom ihåg att nästan alla barn går igenom ”nej”-stadiet och att alla ansträngningar du, med kärlek och respekt, har investerat i att uppfostra ditt barn kommer att betala sig i slutändan. Sättet du lotsar ditt barn på sin väg i att lära sig hur man hanterar sin vilja och sina känslor är ett värdefullt arv.