Sängvätning hos barn: Vad du behöver veta
Sängvätning, eller ofrivillig tömning av urinblåsan under sömn, är en störning som ofta förekommer hos barn mellan fem och sex års ålder. Men det finns också fall av äldre barn, upp till 12 till 14 år, som fortsätter att kissa i sängen när de sover. De senare är de som lider mest på grund av de sociala konsekvenserna.
Sängvätning förbättras vanligtvis allteftersom barn växer och blir äldre. Vid cirka 18 månader kontrollerar 50% av alla barn sin urinering under dagen. 10% gör det också på natten. Men fram tills de är två eller tre år gamla stabiliseras inte denna förmåga. Således är det först då de börjar kunna reglera sin urinering på natten.
Men alla barn lär sig inte kontrollera urineringen med en gång. För vissa tar det längre tid och andra kan till och med hinna komma upp i tonåren utan att ha lärt sig att kontrollera det av olika skäl. Till exempel kan det finnas fysiologiska skäl, psykologiska störningar, brist på receptorer eller låg produktion av antidiuretiskt hormon, ADH (även kallat argininvasopressin, AVP), som reglerar urinering på natten.
Vill du veta mer om sängvätning hos barn? Om så är fallet, fortsätt läsa!
Vad är sängvätning?
Sängvätning är en oförmåga att kontrollera när man kissar på natten. Det inträffar vid en ålder då frivillig kontroll av urinering vanligen är etablerad.
- Primär sängvätning. Detta inträffar när barnet aldrig har kontrollerat tömningen av urinblåsan under sömn. Denna typ har vanligtvis fysiologiska orsaker.
- Sekundär sängvätning. Detta inträffar när barnet tidigare har klarat av att inte kissa i sängen under sex månader till ett år och sedan börjar göra det igen. Detta kan bero på psykologiska problem.
Konsekvenser av sängvätning hos barn
Minskad självkänsla och sämre självförtroende
Barnets första reaktioner är ofta känslor som skam och rädsla. Det beror på att de blir äldre och inser att andra barn inte kissar i sängen och att de gör det. Detta leder till osäkerhet och låg självkänsla.
Sängvätning påverkar sömnkvaliteten
Barn som lider av ofrivillig tömning av urinblåsan under sömn har en tendens att ha dålig sömnkvalitet eftersom deras lättare sömnfas är längre än deras djupa sömnfaser. Om de känner sig våta kan de vakna flera gånger under natten och sömnen blir mindre effektiv.
Beteendeproblem
Barn som kissar i sängen är mer benägna att bli stressade. Detta kan leda till att de utvecklar beteendeproblem och även koncentrationssvårigheter.
Sängvätning kan ge problem med socialisering
När barn kissar i sängen kan de ha problem med att umgås med andra. Det är inte ovanligt att de isolerar sig och att de inte vill sova över hos sina kompisar av rädsla för att kissa i sängen och bli utskrattade av sina kamrater och göra sig själv till åtlöje. Detta problem brukar bli värre när de blir äldre och det sociala samlivet blir mer intensivt.
Några övningar för att undvika sängvätning hos barn
Vakna för att kissa på natten
Du kan sätta ett alarm och väcka ditt barn tre eller fyra gånger under natten så att han eller hon kan gå på toaletten. Denna övning är mycket effektiv för att hjälpa barn att vänja sig vid att gå upp ur sängen när de måste kissa. På så sätt blir de medvetna om sina reflexer och vet när de behöver kissa. Så småningom kommer barnet att kunna göra det automatiskt utan alarm.
Träna på att hålla sig kan minska sängvätning
Denna övning är till för att stimulera urinblåsans kapacitet och förbättra urinkontrollen. Be barnet hålla sig tills han eller hon inte längre kan. Inledningsvis räcker det att hålla inne urinen några sekunder. Senare kan du öka på tiden lite mer. På så sätt stimuleras bäckenmusklerna. Barnet måste alltid göra detta försiktigt och utan att gå till ytterligheter – se till att barnet alltid har kontroll.
Nu vet du lite mer om sängvätning hos barn. Det är viktigt att du konsulterar ditt barns läkare om ditt barn inte kan hålla inne sin urin. Och om barnet har lärt sig att kontrollera det men har börjat kissa i sängen igen, prova dessa övningar för att se om situationen förbättras. Om inte är det bra att konsultera en specialist.