Varför imiterar barn allt de ser?

Spädbarn börjar ta efter allt de ser bara några minuter efter födseln. Men varför imiterar barn allt de ser? I den här artikeln förklarar vi anledningen.
Varför imiterar barn allt de ser?
Marián Carrero Puerto

Skriven och verifierad av psykologen Marián Carrero Puerto.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Barn har stor förmåga att imitera det de ser. Inom bara några timmar efter födseln börjar barn imitera de vuxna som de har omkring sig. Till exempel, om mamman sticker ut tungan kan den nyfödda imitera henne. Spädbarn kan med anmärkningsvärd framgång göra det genom att härma samma beteende. Men varför imiterar barn allt de ser?

Tack vare imitation kan barn öva upp sina egna förmågor att uttrycka sig. När spädbarn är 12 till 21 dagar kan de härma ansiktsuttryck och gester med armarna. En sådan imitation innebär att nyfödda kan jämföra sitt eget beteende, fast de inte själva kan se det, med gester som de ser andra göra.

Men inte nog med det, nu ska vi titta närmare på en studie där man ser när barn börjar imitera vad de ser.

“Oroa dig inte för att dina barn aldrig lyssnar på dig. Oroa dig för att de alltid tittar på dig.”

– Robert Fulghum –

mamma och dotter i samma kläder

Nyfödda barn imiterar ansiktsuttryck hos vuxna

I en studie utförd av Meltzoff AN. och Moore MK., utvärderade man förmågan hos nyfödda mellan 0,7 och 71 timmar gamla att imitera två vuxna ansiktsuttryck: att öppna munnen och sticka ut tungan. De placerade de nyfödda i ett rum med dämpad belysning. Forskarna använde sedan videoutrustning med infrarött ljus för att observera dem.

Därefter utvärderade en observatör, som inte visste vilket ansiktsuttryck som visades för spädbarnen, de inspelade sekvenserna. Forskarna räknade både frekvensen och varaktigheten på tillfällen då bebisar öppnade munnen respektive sträckte ut tungan. Resultaten visade att nyfödda kan härma båda dessa ansiktsuttryck.

Studien antyder att detta imitativa beteende troligen beror på tre möjliga underliggande mekanismer: instrumentell eller associerande lärande, medfödda frisättande mekanismer eller aktiv intermodal matchning.

Med andra ord har spädbarn förmågan att känna igen stimuli som ursprungligen kodades i en sensorisk modalitet genom en annan modalitet (till exempel att röra vid något utan att se det för att sedan se något utan att röra det).

“Imitation är den mest uppriktiga formen av smicker.”

– Charles Caleb Colton –

Varför imiterar barn vad de ser?

Barn imiterar vad de ser på grund av spegelneuroner. Dessa nervceller upptäcktes av Giacomo Rizzolatti och är speciella typer av neuroner som människor, primater och vissa fåglar har.

De blir aktiverade när en person utför en handling, men också när den personen observerar en liknande åtgärd som utförs av en annan person. Spegelneuroner är en del av ett neuralt nätverk som gör det möjligt för oss att forma en uppfattning av hur exekvering, intention och känslor hänger ihop.

mamma gör plankan och baby ligger bredvid på mage
När man stannar upp för att observera en annan person aktiverar personens hand-, fot- eller munrörelser samma specifika områden i motorbarken som om man själv utförde samma rörelser. Men processen går längre än så – rörelsen, när man observerar den, genererar en liknande latent rörelse hos observatören.

Systemet integrerar i sina nervkretsar tillskrivningen eller uppfattningen av andra människors avsikter. Detta förklarar vår inlevelseförmåga, eller mentalisering.

I detta avseende baseras förståelse och handlingar gentemot andra på vår förståelse av avsikterna och också motiven för andra människors beteenden. För att uppnå detta simulerar neurala kretsar subliminalt de handlingar vi observerar. Detta gör att vi kan identifiera oss med andra.

På så sätt befinner sig skådespelare och publik i mycket likartade neurala tillstånd, som om de utförde samma handlingar, hade samma avsikter eller kände samma känslor.

Slutsats

Människor är sociala varelser. Vår överlevnad är beroende av att vi kan förstå de avsikter och känslor som människors beteenden visar oss. Spegelneuroner gör det möjligt för oss att förstå vad som händer i hjärnan hos våra medmänniskor – och inte genom något konceptuellt resonemang, utan direkt. Vi kan göra det genom att känna och behöver inte tänka.

De gör det möjligt för oss att lära oss att imiterande gester: le, gå, prata, dansa och spela fotboll, bland andra saker. Dessutom gör dessa neuroner att vi kan känna som om vi själva fallit när vi ser en annan person på golvet, kan få oss att uppleva känslomässig smärta när vi ser någon gråta och kan även få oss att känna delad glädje, bland annat.

“Det finns en viss konsekvens i vem jag är och vad jag gör, och jag tror att folk till slut har sagt: ‘Vet du vad, jag förstår henne lite grann.’ Jag har faktiskt hört folk säga det till mig.’

– Hillary Clinton –


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Adrian Serrano, J. E. (2008). El desarrollo psicológico infantil. Áreas y procesos fundamentales (Vol. 27). Publicacions de la Universitat Jaume I.
  • García García, E., González Marqués, J., & Maestú Unturbe, F. (2011). Neuronas espejo y teoría de la mente en la explicación de la empatía. Ansiedad y estrés17(2-3), 265-279.
  • Meltzoff, AN., & Moore, MK. (1977). Imitation of Facial and Manual Gestures by Human Neonates. Science, 198, 75-78.
  • Meltzoff, AN y Moore, MK. (1983). Los recién nacidos imitan los gestos faciales de los adultos. Desarrollo infantil , 702-709.
  • Uríbarri Bilbao, G., Cortina Orts, A., & Triviño Mosquera, M. (2014). Neurociencia, neuroética y biética. Universidad Pontifica Comillas.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.