Varför dunkar mitt barn huvudet i väggen?

Varför dunkar mitt barn huvudet i väggen? Detta beteende kan bero på flera orsaker, lär dig vilka de är och hjälp ditt barn.
Varför dunkar mitt barn huvudet i väggen?

Senaste uppdateringen: 15 mars, 2022

Om du är en nybliven mamma eller pappa är det förmodligen så att du är intresserad av ditt barns beteenden. Allteftersom tiden går kan roliga och underliga beteenden ge plats åt oroande och självdestruktiva sådana. En dag, under ett raseriutbrott, en hysterisk episod, eller då frustrationen tar över makten, så dunkar ditt barn upprepat huvudet i väggen. I den här artikeln får du lära dig några av de möjliga orsakerna till att barn skadar sig själva.

Varför dunkar mitt barn huvudet i väggen?

Detta beteende sker ibland hos barn under 2 år eftersom de blir frustrerade av att inte veta hur de ska uttrycka sig. Resultatet är att det slutar med att de slår sig själva. I allmänhet ses detta beteende mer hos pojkar eftersom det ofta tar lite längre tid för dem att lära sig att tala.

En mamma bär på ett litet barn som har ett raserianfall.

När de är äldre än 2 år lär de sig oftast att uttrycka sin ilska på ett annat sätt. Dessutom är det lättare för dem att då uttrycka sina känslor eftersom de redan vet hur man pratar. Så om ditt barn i den åldern fortsätter att ägna sig åt självskadebeteende bör du vara uppmärksam.

Är det bara ett upprorsbeteende, eller kommer det sig av någon störning?

Det faktum att detta beteende är högfrekvent betyder inte att det är normalt. Så om ditt barn skadar sig under olika omständigheter och på olika platser måste du ta barnet till en specialist på området. Först då kommer du få veta om det sker på grund av en störning. Först måste du dock observera vid vilka ögonblick barnet börjar skada sig själv.

Som en form av manipulation

Det går att avslöja om barnets utbrott handlar om att det vill komma undan med något. Om så är fallet kommer barnet att börja slå sig själv efter att ett straff har utdömts, eller kanske för att få dig att ge efter om något. Det kan även ske då barnet känner att du inte förstår någonting, vilket orsakar ilska och frustration.

På grund av en neurologisk störning

Detta blir tydligt då ditt barn uppvisar aggressiva beteenden mot sig själv utan någon uppenbar anledning. Om barnet dessutom fortsätter att gråta utan att upphöra, trots att du har utfört de åtgärder som du inom reson kan anses behöva vidta. Så om ditt barn inte skadar sig självt för att du har straffat det, då kan detta kräva ytterligare undersökningar.

Självskadebeteendet kan bero på organiska eller neurologiska missbildningar. Som i fallet med autism, schizofreni, aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (ADHD), samt utvecklingsstörning.

Psykologiska skäl

Vissa psykiska störningar kan utlösa självskadebeteenden, till exempel problem som uppstår i samband med stress, ensamhet, rädsla eller till och med barndomsdepression , vilket blir allt vanligare.

Behov av uppmärksamhet

Du måste vara uppmärksam för att täcka alla dina barns behov. Bland dem finns uppgiften att ge tillgivenhet. I våra upptagna liv finns chansen att man försummar denna aspekt. Men ditt barn kommer att kräva din uppmärksamhet och kan i extremfall göra det genom att det dunkar huvudet i väggen.

Vad kan jag göra om mitt barn dunkar huvudet i väggen?

Svaret på denna fråga beror på anledningen till att det skadade sig självt. Om detta beteende berodde på någon störning eller sjukdom är det mest logiska det att ta ditt barn till doktorn. Specialisten kommer att avgöra om det är nödvändigt att skriva ut läkemedel. Dessutom, om det behövs, kommer barnet att hänvisas till terapi. Det är bäst att rådgöra med en psykolog, neurolog och vid behov med en barnpsykiatriker.

Samtidigt finns det två grundläggande rekommendationer som kan följas vid samma ögonblick som barnet först börjar dunka huvudet i väggen:

  • Förhindra att barnet skadas: Det är viktigt att du använder inneslutningstekniker som den som nämns nedan. Tanken är att undvika uppkomsten av en eventuell skada och andra komplikationer.
  • Ignorera inte situationen: Även om barnet kan försöka manipulera dig genom detta beteende bör du under inga omständigheter ignorera det. Skador är mycket vanliga, så försök att avleda dess uppmärksamhet genom andra former av stimuli.

Inneslutningsteknik vid raserianfall

I händelse av att självskadebeteendet sker som ett sätt att få utlopp för sin frustration, då kan en kram vara till stor hjälp. Det betyder inte att barnet kommer att sluta gråta för att det inte får vad det vill ha, men det kommer troligen att lugna ner sig.

En akvarellbild av en mamma som tröstar ett gråtande litet barn.

När du kramar ditt barn frigörs ämnen som oxytocin. Detta hormon är känt för sin förmåga till att skapa anknytningar. Ett starkt band mellan föräldrar och barn byggs upp genom dess inflytande. Dessutom ger det dig trygghet och en känsla av skydd.

Kramar är dock än mer viktiga när barn uppvisar självskadebeteenden eftersom både serotonin och dopamin frigörs i hjärnan. Dessa ämnen skapar lugn, harmoni och välbefinnande.

Det bästa med att ge en kram är att genom att även du ges samma förmåner. För att kramen ska vara som mest effektiv måste du krama ditt barn hårt och länge. Detta är känt som en inneslutningsteknik, vilket fungerar för att lugna ditt barns raserianfall.

Kort sagt, det är bra att fråga sig själv varför ditt barn dunkar huvudet i väggen. Även om detta beteende är vanligt, är det något som måste motverkas. Observera och analysera anledningarna till att det sker så att du kan ge barnet den hjälp det behöver.

Detta kanske intresserar dig

Självskadebeteende hos tonåringar
Att vara mamma
Läs det Att vara mamma
Självskadebeteende hos tonåringar

Självskadebeteende hos tonåringar är ett problem som har ökat i oroväckande takt. Under de senaste 30 åren har fallen mångdubblats över hela världe...



  • Almendro Padilla, C. (2009). “Técnicas de relajación”, FMC Formación Médica Continuada En Atención Primaria, 16 (1): 36.
  • de Jesús Ramos, A., Dols, A. N., & Arranz, A. R. (2019). Serotonina: un neurotransmisor que impacta nuestras emociones. RD-ICUAP, 5(13). http://rd.buap.mx/ojs-dm/index.php/rdicuap/article/view/358
  • Coll, C.; Miras, M.; Onrubia, J., & Solé, I. (1998). Psicología de la educación. Barcelona: Edhasa.
  • Solé, I. (2002). Cuadernos de educación: orientación educativa e intervención psicopedagógica. Barcelona: Horsori.
  •  (2002). Cuadernos de educación: orientación educativa e intervención psicopedagógica. Barcelona: Horsori.