Vilka är komplikationerna av oligohydramnios?
Har du någonsin hört talas om oligohydramnios? Specialister använder termen för att referera till en minskad mängd fostervätska. Fostervätska behövs för att din bebis ska kunna leva i livmodern. Det är det skyddande skiktet runt fostrets kropp. Dessutom hjälper det fostrets muskler, andningsorgan och även matsmältningssystem att utvecklas ordentligt.
Detta skyddande skikt börjar växa 12 dagar efter befruktningen. Faktum är att dess komposition förändras allteftersom bebisen utvecklas.
“Fostervätska är en vätska som omger och agerar som kudde för embryot och det utvecklande fostret inuti fosterhinnan. Det gör att fostret kan röra sig inuti livmodern utan att justera för mycket till kroppen. Dessutom ger det hydrauliskt stöd.”
– José Luis García och Claudia García –
Med tiden börjar barnen flytta på sig med hjälp av fostervätskan. Därför är det viktigt att ha en hälsosam mängd. Om mängden vätska är för hög eller för låg kan barnet få problem med sin tillväxt och även utveckling. Om mängden är för låg kallar man det för oligohydramnios. Om mängden är för hög kallar man det för polyhydramnios.
Vad är oligohydramnios och hur vet du att du har det?
Som sagt är det när du inte har tillräckligt med fostervätska runt din bebis. Man mäter det genom olika metoder, varav en är ultraljud. Du kan göra det i olika graviditetsstadier, och du kan behöva göra flera ultraljud för att kontrollera och behandla tillståndet.
Vad orsakar en minskad mängd fostervätska?
- Avvikelser hos modern, som till exempel preeklampsi, moderkaksavlossning och högt blodtryck.
- Biverkningar från andra mediciner. Faktum är att vissa kan vara icke-steroida antiinflammatoriska medel (eller NSAID från engelskans Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs).
- Långvarig eller överburen graviditet. Det är med andra ord graviditet över 40 veckor.
- Fostret har ett tillstånd som innebär en dålig utveckling av urinfunktionerna.
- Problem med tillväxt och utveckling av fostret i livmodern. Man kallar det för intrauterin tillväxthämning (IUGR).
- Förändringar i kromosombildning.
Vilka är tecknen på oligohydramnios?
I allmänhet har tillståndet inga speciella symptom som är lätta att upptäcka. Mamman kanske tror att hon har komplikationer av oligohydramnios om hon känner att barnet plätsligt rör sig mindre. Ett annat tecken är dålig livmodertillväxt jämfört med normalt.
Vilka är konsekvenserna?
Om du upptäcker oligohydramnios under den första halvan av graviditeten är de allvarligaste riskerna:
- Missbildningar. Oligohydramnios kan få konsekvenser vid födseln som kompression av barnets organ och prenatala skador.
- Ökad chans att få missfall eller fosterdöd.
Om du diagnostiserar det under andra halvan av graviditeten kan några negativa konsekvenser vara:
- Minskad tillväxt i livmodern som kan leda till brister i bebisens organutveckling.
- Större risk att föda för tidigt.
- Komplikationer vid förlossning. Till exempel kan du få kompression av navelsträngen. Dessutom kan du behöva genomgå ett kejsarsnitt.
Behandling för oligohydramnios
- Amnioinfusion vid förlossning. För att göra detta för en specialist in ett serum i de intrauterina hålighterna genom en kateter. Det hjälper till att höja vätskenivån till det normala. Dessutom minskar trycket på navelsträngen och minskar därav risken för kejsarsnitt.
- Vätskeinjektioner eller amniocentes. Detta liknar det tidigare förfarandet, men du gör det innan förlossningen istället för under. Det är viktigt att klargöra att den vätska som läkaren injicerar endast varar i ungefär en vecka. Det är en tillfällig åtgärd som hjälper läkare att kontrollera och se till att barnet utvecklas normalt.
- Rehydrering av mamman. Att få IV-vätskor eller dricka mer vatten bidrar också till att öka mängden fostervätska i livmodern.
Det är viktigt att veta vilken mängd fostervätska som är normalt för att ditt barn ska växa och utvecklas fullt ut. Kom ihåg att denna vätska är ditt barns hem i många veckor och behöver därför vara så bra som möjligt.
Om du tror att du har oligohydramnios ska du prata med din läkare för att se vilka test du behöver för att diagnostisera det.