Förklara tektoniska plattor för barn

Plattektonik är en av 1900-talets mest relevanta vetenskapliga teorier. Den lyckas förklara jordskorpans rörelser och omvandlingsprocess.

Skriven och verifierad av biologen Olga Carbajo.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Planeten jorden är full av liv, ständigt föränderlig och ungefär 4,5 miljarder år gammal. Vissa förändringar tar hundratals år, medan andra kan ske på några sekunder. Berg, slätter och vulkanutbrott är transformationer som styrs av tektoniska plattor. Vi ska försöka visa hur du kan förklara plattektonikteorin för barn.

Vad är tektoniska plattor?

Plattektonik är en vetenskaplig teori som förklarar hur Jorden transformerar och omorganiserar sin yta, litosfären, i en kontinuerlig process av skapande och förstörelse. Dan Mackenzie är en av de viktigaste vetenskapsmännen som tog del i att lösa gåtan om hur berg och havsdjup bildas. Mer än 50 år har gått sedan dessa upptäckter gjordes.

Jorden har fyra fasta och flytande skikt omgivna av ett annat gasskikt. Dessa fyra skikt är geosfären, biosfären, hydrosfären och atmosfären. I den här artikeln talar vi om de olika skikten i geosfären för att bättre förstå tektoniska plattor.

• Jordens kärna, även kallad endosfären, består av en inre fast kärna och en yttre flytande kärna.
• Astenosfären är ett lager som består av fasta stenar som länge har fått utstå hög temperatur och tryck, vilket gör dem lättare att forma. Litosfärens plattor flyter i detta lager.
• Manteln är den längsta delen av planeten. Den är belägen mellan jordskorpan och den yttre kärnan. Den är uppdelad i tre delar: den övre manteln, subduktionszonen och den nedre manteln.
• Litosfären är ett fast lager som ligger mellan den övre manteln och jordskorpan, men man kan säga att dessa också är en del av litosfären.
• De oceaniska och kontinentala tektoniska plattorna är geosfärens yttre lager och är tunnare i jämförelse.

Var kan du hitta jordens tektoniska plattor?

Litosfären består av åtminstone 57 styva plattor i många storlekar: 15 stora plattor och 42 mindre plattor. De rör sig ständigt och när de kolliderar omvandlar de och påverkar jordskorpan. De viktigaste tektoniska plattorna är de afrikanska, antarktiska, indo-australiska, eurasiska och nordamerikanska, samt de stillahavs- och sydamerikanska kontinentalplattorna.

Hur rör sig litosfären?

Tektoniska plattor rör sig på grund av konvektionsströmmar och gravitation. Litosfären vilar på ett plastiskt lager som kallas astenosfären. När det blir varmt smälter stenar och berggrunden och detta får plattorna att röra på sig och får andra, mindre täta material, att röra sig uppåt. Men när de väl har blivit kalla sjunker de ner igen. Det här är vad man kallar för konvektionsströmmar.

Så plattor är styva delar av jorden som flyter runt i den flytande delen av astenosfären, vilket orsakar jordbävningar och vulkanutbrott när de når ett gränsområde mellan plattorna. Det finns tre typer av plattgränser som karaktäriseras av hur plattorna rör sig i förhållande tillvarandra.

• Divergerande gränser (plattorna rör sig från varandra)
• Konvergerande gränser (plattorna kolliderar med varandra)
• Omvandlingsgränser (plattorna glider längs varandra)

Transformation av jordskorpan med tektoniska plattor

John Tuzo, en kanadensisk geolog och geofysiker, var en av huvudförfattarna till den aktuella teorin om plattektonik. Hans utredning motiverade parallella och vinkelräta rörelser i gränserna. Detta gjorde det lättare att förstå vad som händer i området runt plattgränser.

Konvergerande plattgränser

Dessa uppstår när de tektoniska plattorna rör sig och kolliderar med varandra och orsakar en höjning av jordskorpan. Till exempel är det på detta sätt som bergskedjorna i Himalaya bildades för 55 miljoner år sedan, när plattorna från Asien och Indien kolliderade.

Dessa kan också uppstå när en oceanisk platta går in under en kontinental platta. När det händer förstörs skorpan i en process som kallas subduktion. Sedan kan kontinentalplattan gå upp och skapa bergskedjor vid havet, som Anderna, och den oceaniska plattan smälter in i astenosfären och kommer upp som lava i vulkanutbrott.

Divergerande plattgränser

Om oceaniska tektoniska plattor rör sig från varandra skapar detta ett hål i jorden, som en spricka, och magma kommer upp till jordskorpans yta och skapar en ny havskorpa. Således är det på detta sätt som havsryggarna som förbinder hav bildas.

Om två kontinentala plattor å andra sidan rör sig från varandra skapar de ett djupt ihåligt område, som Great Rift Valley. Om en miljon år kommer den här typen av rörelse dela upp den östra delen av den afrikanska kontinenten.

Omvandlingsgränser eller konservativa plattgränser

I dessa områden kolliderar inte plattorna, utan rörelserna är parallella och glider längs varandra. Detta orsakar jordbävningar, vissa mindre och andra otroligt kraftfulla, som den i Chile som mätte 9,6 på Richterskalan år 1960, eller tsunamivågor, som den i Indonesien 2004. En av de viktigaste omvandlingsgränserna på vår planet är San Andreasförkastningen.

Vi hoppas att vår förhoppningsvis enkla sammanfattning om plattaktonik kan hjälpa dina barn att förstå och lära sig om jordens transformationer.