Stereotypier inom autism, deras egenskaper och hur man bemöter dem
Barn med autism utför ibland repetitiva och till synes mållösa beteenden som är ganska slående. Dessa kallas stereotypier och kan sträcka sig från att flaxa med händerna till att vagga eller avge gutturala ljud. Dessa beteenden hjälper dem att reglera sig själva och kan ge upphov till lättnad och förnöjsamhet. Men stereotypier inom autism kan ibland behöva minskas, ersättas eller helt elimineras.
Stereotypier är inte unika för autism. De förekommer också ibland hos barn med ADHD, eller till och med hos dem som inte lider av något specifikt tillstånd. Vid autism kallas dessa även för självstimuleringar och är relaterade till den sensoriska bearbetningen hos dessa barn. Om du vill veta mer om stereotypier inom autism så ber vi dig fortsätta att läsa.
Stereotypier inom autism
Stereotypier, som namnet antyder, är stereotypa, repetitiva och icke-avsiktliga rörelser. Det vill säga att de inte har någon uppenbar mening eller konkret syfte. Dessutom har de en varierande varaktighet och även om de kan upphöra om barnet blir distraherat så är de återkommande. Dessutom uppstår de bara när barnet är vaket och försvinner när det sover.
De kan manifestera sig olika hos varje barn, men följande är några av de vanligaste exemplen:
- händer som flaxar
- svängningar av kroppen fram och tillbaka
- märkliga rörelser med händer och fingrar
- upprepade rörelser med benen
- hopp
- klappande händer
- spänningar i käken
- skrikande
- upprepade ord eller stavelser
Varför uppstår stereotypier?
Det är viktigt att förstå att dessa repetitiva beteenden lyder under andra saker. Stereotypier eller självstimuleringar uppstår främst av följande skäl.
Överstimulering
I vissa miljöer utsätts barn för ett överskott av sensorisk stimulans som överskrider deras toleransgräns. Starka ljus, höga ljud eller för många människor omkring blir för mycket för dem att bearbeta. Därför finner dessa barn ett sätt att återfå balansen genom stereotypier.
Brist på stimulans
Ibland är det tvärtom. När barn inte får tillräcklig med stimulans blir de uttråkade och tar därför till självstimulering. Det kan till exempel ske i situationer där de måste vänta.
Känslomässig översvämning
Nya situationer, särskilt sociala, kan vara stressande för barn med autism. Om de befinner sig i en obekant miljö som överväldigar dem eller som de uppfattar som hotfull använder de stereotypier för att lugna sig själva och minska sin ångest.
Men de används också som en form av känslomässiga uttryck, som externalisering eller kommunikation av rädsla, ilska, smärta eller glädje. De är inte alltid relaterade till negativa känslor.
Slutligen är det också vanligt att de dyker upp i de situationer där barnen känner att det krävs för mycket av dem, där de inte förstår eller det som efterfrågas av dem är för komplicerat. Om omgivningens krav överstiger de förmågor eller färdigheter som finns tillgängliga vid tillfället, då kan barnet ta till stereotypier.
Bör stereotypier inom autism korrigeras?
Innan vi diskuterar hur man tar itu med dessa självstimuleringar är det viktigt att betona att det pågår en öppen debatt angående denna fråga. Många vuxna med autism, såväl som flera författare, forskare och experter, försvarar dessa individers rätt att behålla sina stereotypier. De förstår att dessa är värdefulla resurser såtillvida att de hjälper självförvaltning och självreglering och inte orsakar skada.
Ibland misslyckas neurotypiska människor att förstå verkligheten hos personer med autism och försöker forma dem till normen utan att respektera deras särdrag. Men som vi ser är dessa stereotypier en form av känslomässiga uttryck och ett hjälpmedel för att hantera ångest. Så länge de inte orsakar obehag, svårigheter och störningar, finns det ingen skyldighet att eliminera dem.
När ska man eliminera stereotypier inom autism
Det finns dock situationer där de kan utgöra ett problem. Till exempel när barnet går in i en cykel där självstimulering leder till isolering från omgivningen och överdriven självupptagenhet. Men framför allt är det viktigt att ta itu med de kompetensbrister som leder till behovet av stereotypier.
För att kunna ingripa är det viktigt att förstå vid vilka tidpunkter de inträffar, inför vilken typ av stimuli eller inom vilka miljöer och varför. Härifrån kan nödvändiga justeringar göras :
- Minska nivån på efterfrågan.
- Erbjud stimulans för att undvika tristess.
- Om miljön är för stimulerande, ta då bort barnet från miljön och erbjuda kompenserande stimulans (som att gosa).
- Lär ut sociala färdigheter och kommunikationsstrategier.
- Träna barnet i avslappningstekniker och känslomässiga uttryck.
Bestäm om stereotypin hjälper eller skadar barnet
Om du önskar att specifikt fokusera på att minska eller eliminera stereotypier, då kan beteendetekniker användas. Att förstärka beteenden som är oförenliga med stereotypin, eller att tillämpa korrigeringstekniker, är några av de mest använda och effektiva metoderna. Vi bör hur som helst alltid överväga om självstimulering hjälper eller begränsar barnet och vad de bakomliggande bristerna är.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Kapp, S. K., Steward, R., Crane, L., Elliott, D., Elphick, C., Pellicano, E., & Russell, G. (2019). ‘People should be allowed to do what they like’: Autistic adults’ views and experiences of stimming. Autism, 23(7), 1782-1792.
- Nieto Vizcaíno, M. C. (2000). Un recorrido a través de los estudios realizados sobre estereotipias en niños ciegos y autistas. Integración: revista sobre ceguera y deficiencia visual.
- Steward, R. L. (2015). Repetitive Stereotyped Behaviour or “Stimming”: An Online Survey of 100 People on the Autism Spectrum. International Society for Autism Research. https://insar.confex.com/insar/2015/webprogram/Paper20115.html
