När ska man uppsöka en barnpsykolog?

Det känns inte alltid lätt att uppsöka en barnpsykolog, men det är ibland nödvändigt. Om det uppstår en situation, känslor eller ett beteende som påverkar ditt barns liv och välmående är det viktigt att söka hjälp.

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Föräldraskapet kommer inte med en instruktionsmanual. Även om vi försöker göra vårt bästa kan vi ibland känna oss överväldigade och behöva be om hjälp. Att uppsöka en barnpsykolog kan ge upphov till tvivel och rädslor, men det är många gånger rätt beslut.

Vad är normalt?

Vid någon tidpunkt undrar nästan alla föräldrar om deras barns beteende är normalt. Är det något övergående eller bör man oroa sig? Oroa dig inte. Det är viktigt att veta att barn går igenom olika faser av karakteristiska beteenden. Dessa hjälper dem att utvecklas som människor.

När barn till exempel är två år gamla går de in i en fas av negativism och många har raseriutbrott, något som är helt normalt. På liknande sätt är det vanligt att barn upp till sju år har svårt att hålla fokus en längre tid. De kan inte heller reglera sitt beteende om de är glada.

Det vill säga kan vissa beteenden eller rädslor vara helt normala vid en viss ålder. De kommer att upphöra allteftersom barnet växer och mognar. Å andra sidan spelar barnets personlighet också en avgörande roll. Ett introvert barn kommer tycka om att vara ensam, medan ett mer rastlöst barn kommer att kräva mer stimulans.

När man ska uppsöka en barnpsykolog

Innan vi identifierar ett beteende som problematiskt måste vi tydligt identifiera om det är en del av ett normalt utvecklingsstadium, eller om det är en del av barnets personlighet.

Ibland är det också möjligt att det är vi föräldrar som orsakar problemet och inte barnet. Vi kan vara för krävande eller överbeskyddande av vårt barn. Detta ger oss en orealistisk uppfattning om våra barn. Om det inträffar kan en psykologs insats hjälpa till att orientera föräldrarna och lösa situationen.

Starkt att söka hjälp

Tyvärr finns det fortfarande en del tabu om att uppsöka en barnpsykolog. Vissa föräldrar kanske tror att det inte riktigt är nödvändigt eller kanske ser det som ett tecken på svaghet.

Att söka professionell hjälp betyder inte att du är en dålig förälder eller att du har gjort något fel. Tvärtom, det visar bara att du vill ge ditt barn den bästa uppfostran och barndomen du kan.

Det finns vissa beteenden som säkert kan korrigera sig själv med tiden. När det skett en förändring i barnets liv, till exempel en skilsmässa eller om han eller hon har bytt till en ny skola, kan barnet bara behöva lite tid att anpassa sig till den nya situationen. Det är dock viktigt att vara uppmärksam ifall anpassningen inte sker.

På samma sätt kan vi om vi anser det nödvändigt uppsöka en barnpsykolog för att hjälpa barnet att ta sig igenom anpassningen. Ibland är förebyggande åtgärder den bästa medicinen, och att ha professionellt stöd kan förhindra omständigheterna från att påverka ditt barn på ett negativt sätt eller överväldiga honom eller henne.

Dock måste vi komma ihåg att det finns situationer där det är bättre att agera så snart som möjligt. Annars kan symtomen bli värre eller kroniska. Barnet kan då komma att missa en del av sin barndom så länge vi inte erbjuder någon lösning.

Viktiga punkter att tänka på

De viktigaste parametrarna att vara uppmärksam på när man beslutar om man ska uppsöka en barnpsykolog är följande:

• Man ser beteenden som inte är normala. Antingen för att barnet uppvisar mycket annorlunda beteenden från resten av barnen i deras ålder eller för att beteendet förändras radikalt från en dag till en annan. Det är därför viktigt att känna till barns olika utvecklingsstadier och ens eget barns personlighet.
• Tid. Om ett onormalt beteende eller humör kvarstår i flera månader bör man börja överväga att uppsöka professionell hjälp. Det kan betyda att barnet inte kan klara av situationen själv och att han eller hon behöver hjälp.
• Man ser att det påverkar barnets dagliga liv. Om ett beteende, rädslor eller ett känslomässigt tillstånd väsentligt påverkar barnets dagliga liv och välbefinnande är det ett tecken på att man måste söka hjälp. Är påverkan allvarlig är det bäst att inte vänta, även om det inte har pågått länge.
• Om man ser fysiska symtom utan medicinsk förklaring. Om barnet börjar ha huvudvärk väldigt ofta, ont i magen eller hudproblem utan medicinsk motivering kan det vara att man står inför somatiseringen av ett emotionellt problem.