Anorexi och bulimi efter förlossningen

Anorexi och bulimi efter förlossningen kan äventyra både mammans och barnets hälsa och välbefinnande. Ta reda på varför i den här artikeln.

Granskad och godkänd av psykologen Elena Sanz Martín.

Skriven av Elena Sanz Martín

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Ätstörningar har i allmänhet associerats med ungdomar, eftersom det är i detta skede av livet som de oftast uppstår. Fall av anorexi och bulimi efter förlossningen blir dock allt vanligare, och det innebär ett riskfyllt problem både för moderns och barnets hälsa.

Perioden efter förlossningen är en särskilt sårbar period på ett känslomässigt plan eftersom den nyblivna mamman måste möta fysiska, hormonella, sociala och vardagliga förändringar i sin rutin. Alla dessa frågor tillsammans är inte alltid lätta att hantera. I detta sammanhang kan rädslan för moderskapet och oron för sin vikt och kroppsuppfattning utlösa eller förvärra vissa störningar, såsom anorexi och bulimi.

Ta reda på allt du behöver veta om ämnet för att undvika att förbise viktiga varningstecken.

Anorexi och bulimi efter förlossningen: Hur yttrar de sig?

Vid både anorexi och bulimi finns det en överdriven oro över vikt och kroppsuppfattning. Det förekommer till och med en markant förvrängning av uppfattningen av ens egen kropp, vilket leder till att man ser sig själv som sämre än vad andra faktiskt kan iaktta av ens kropp.

Det fysiska utseendet är nära kopplat till en kvinnas självutvärdering och hennes egen uppfattning om egenvärde. Som ett resultat av obehaget som genereras av utseendet sätts olika skadliga beteendemönster igång, härrörande från en intensiv rädsla för att gå upp i vikt.

Trots att de delar ett centralt element som är gemensamt för båda tillstånden är dessa störningar olika. Och vi kommer att förklara deras särdrag nedan.

Anorexia nervosa

Anorexi kännetecknas av en självpåtagen begränsning av matintaget, vilket leder till att personen inte uppfyller sina dagliga närings- och energibehov. Som ett resultat orsakar de en kroppsvikt som är betydligt lägre än vad som kan anses vara hälsosamt för dem.

Trots att den drabbade är underviktig uppmärksammar personen med anorexi inte förekomsten av sjukdomen eller hur allvarlig situationen är. De upprätthåller till och med de skadliga beteendena som förhindrar viktökning, vilka vanligtvis är av restriktiv karaktär, trots att omgivningen försöker påtala problematiken. Till exempel att följa stränga dieter, fasta eller idka en överdriven fysisk träning. Utöver detta kan hetsätning följt av kasta upp, som syftar till att kompensera för intaget, också inkluderas.

Bulimi efter förlossningen

När det gäller bulimi kännetecknas det typiska beteendemönstret av hetsätning följt av kompenserande beteenden. De förra består av ett intag av för stora mängder mat under en period av mindre än två timmar. Under denna tid äter personen tvångsmässigt och okontrollerat, tills de känner sig obehagligt mätta. Sedan upplever de stor skuld och skam för det som hände.

Sådan hetsätning förekommer minst en gång i veckan, under minst tre månader i följd. Och de följs av beteenden som syftar till att förhindra viktökning, såsom självframkallade kräkningar, överdrivna träningsrutiner eller olämplig användning av laxermedel och diuretika.

Varför uppstår anorexi och bulimi efter förlossningen?

Det finns flera orsaker till att anorexi och bulimi uppstår efter förlossningen.

De fysiska förändringar som en kvinnas kropp genomgår under graviditeten och tiden efter förlossningen är de främsta orsakerna. Efter förlossningen behöver kroppen en varierande återhämtningstid innan den återgår till sitt ursprungliga tillstånd (något som sällan sker helt och hållet).

Den nyblivna mamman har redan sitt barn i famnen, men hon ser fortfarande en deformerad siluett från kroppen. Detta kan orsaka ångest och oro, särskilt på grund av ett uppfattat, verkligt eller inte, socialt tryck på kvinnor att återfå sin figur så snart som möjligt. Också på grund av bristen på förståelse för postpartumperioden och dess processer.

Som om detta inte vore nog möter kvinnor som precis har fött barn en rad rädslor, ansvar och osäkerheter som härrör från moderskapet. Deras identitet förvandlas helt av deras nya roll som mamma, och de kan bli alltför oroade över barnets välbefinnande, hur bra de kommer att klara sig som mamma och hur deras liv kommer att förändras.

Slutligen är anorexi och bulimi efter förlossningen förknippade med förekomsten av förlossningsdepression. Detta tillstånd ökar det obehag, den press och de skuldkänslor som kvinnan känner under denna sårbara period i sitt liv. Alla dessa problem gör att hon är mer benägen att känna sig missnöjd med sin nya situation.

Konsekvenserna och förebyggandet av anorexi och bulimi efter förlossningen

Ätstörningar efter förlossningen påverkar inte bara kvinnors hälsa och välbefinnande, utan även deras barns. En del mammor väljer att sluta amma tidigare än rekommenderat för att istället anta en kalorisnål diet. Andra har helt enkelt inte tillräcklig mjölkproduktion av samma anledning.

Å andra sidan finns det kvinnor som erbjuder bröstet till barnet överdrivet för att förbruka fler kalorier och undvika viktökning. Det är också vanligt att dessa kvinnor projicerar sina matsvårigheter på sina barn, antingen genom övermatning eller av rädsla för att andra ska uppfatta dem som “tjocka”.

Dessutom kan vi inte glömma att en kvinna som inte mår bra eller som går igenom en sjukdom inte är i bästa skick för att erbjuda sitt barn den omvårdnad det behöver. Hon kan uppleva svårigheter att knyta an till barnet och att acceptera sin roll som mamma. Hon kan också möta känslor av ångest, obehag och skuld som inte tillåter henne att erbjuda den bästa omvårdnaden.

Därför är det viktigt att det finns resurser för att hjälpa nyblivna mammor i detta avseende. En ätstörning kan uppstå under postpartumperioden hos kvinnor som aldrig har haft liknande problem, eller så kan redan befintliga fall förvärras.

Det är viktigt för professionella, omgivningen och mödrarna själva att vara medvetna om möjliga beteenden och symtom som kan vara varningstecken. På så sätt kan det nödvändiga stödet ges vid denna tidpunkt för att hantera den begynnande eller redan etablerade störningen.