Mamma, prata med mig med kärlek
Barn kommer enligt många till denna värld som tomma målardukar, dukar redo för att skapa de bästa av konstverk. Barn är fulla av kärlek, och det är därför det inte bara är nödvändigt utan nästan livsviktigt att tala till dem med just denna kärlek från den första stunden de kommer in i våra liv. Även i livmodern pratar många mammor med sina barn så att de känner deras röst, och deras kärlek.
När vi håller våra barn i famnen och allteftersom de växer bör vi fortsätta att tala med just denna kärlek. För att ge barn en god känslomässig och kognitiv utveckling måste du tala kärleksfullt till dem. Varje gång du tittar in i deras ögon och är nervös eller arg, kom då ihåg att de där oskyldiga ögonen säger något mycket viktigt till dig: “Mamma; tala till mig med kärlek”.
Vad menas med att tala med kärlek?
När vi talar med kärlek vet alla till en början vad det är, men allteftersom livet fortskrider verkar vi glömma vad det betyder och hur man gör det. Att tala med kärlek är att tala utan att skrika men med tillräckligt fasthet för att förmedla trygghet och inre balans. Att prata med kärlek innebär att förmedla att den andra personen är kapabel, att du är medveten om dess värde och att du tror på den och alla dess möjligheter.
För att tala med kärlek bör man le medan man talar, man talar av tillgivenhet och kärlek, och inte av rädsla eller för att skapa rädsla. Ord av kärlek kommer att bli nödvändiga för att barn ska lära sig att förstå känslor, för att kunna namnge vad de känner och att förstå vad andra känner hela tiden. Empatin börjar hos barn efter att de får känna sig älskade.
Barn behöver fina ord
Att tala med kärlek till våra barn är något vi måste göra från det att de befinner sig i livmodern, eftersom det är från tredje trimestern som barnet hör vad som händer omkring det och börjar inse att de röster det ofta hör är viktiga.
Även om barnet inte förstår vad du säger så förstår det känslorna som du överför. Detta beror på att du, beroende på hur du säger orden, kan producera vissa förnimmelser.
Små barn behöver en bra känslomässig balans, där känslor är viktigare än materiella tillgångar. De kommer att känna tryggheten och förtroendet med sina föräldrar genom ett känslomässigt språk, det vill säga kärlekens språk.
Om ett barn växer upp utan känslomässiga och kärleksfulla ord kommer det att drabbas av en obalans under utvecklingen som leder till ett ohyggligt tomrum.
Hur man talar med kärlek
Fula ord, etiketter och fördomar kan få negativa konsekvenser för barns känslor, så mycket att det till och med kan skapa stress eller depression. Ett positivt språk som är fullt av kärlek kommer att främja positiva beteenden hos barn, för om de mår bra med sig själva kommer de också att må bra med sin omgivning.
Om du tror att du inte är fullt kapabel att använda ett känslomässigt språk med dina barn så måste du ansluta till ditt hjärta. Och det är också viktigt att arbeta med tålamod och känslomässigt helande.
På så sätt kommer du att kunna skapa ett respektfullt moderskap som gör att ditt barn kan växa både på utsidan och på insidan. Och det kommer också att hjälpa dig att må bra med hur du uppfostrar dina barn.
Tala från hjärtat
Men vi ska inte heller missbruka positiva ordalag eftersom den då kan förlora sitt värde. Barn vet mycket väl hur de kan skilja på när vi säger saker uppriktigt och när våra ord är tomma. För att kunna tala med kärlek måste du koppla ditt sinne till ditt hjärta. Detta så att dina känslor finns i dina ord och all din uppmärksamhet ligger i det du säger till dina barn. För att göra detta bör känslornas vara allierade med dig. Här är några exempel:
- Prata med dina barn medan du tittar in i deras ögon.
- Ta kontakt med dina barn istället för att ge order eller bestraffningar och låt dem vara en del av besluten eller konsekvenserna.
- Lyssna på allt dina barn har att berätta.
- Prata med dem med kärlek och säg dem att du älskar dem varje dag. Men förutom att bara säga det är det också viktigt att du visar det.
- Respektera dem och acceptera dem som de är.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bowlby, J. (1986). Vínculos afectivos: formación, desarrollo y pérdida. Madrid: Morata.
- Bowlby, J. (1995). Teoría del apego. Lebovici, Weil-HalpernF.
- Garrido-Rojas, L. (2006). Apego, emoción y regulación emocional. Implicaciones para la salud. Revista latinoamericana de psicología, 38(3), 493-507. https://www.redalyc.org/pdf/805/80538304.pdf
- Marrone, M., Diamond, N., Juri, L., & Bleichmar, H. (2001). La teoría del apego: un enfoque actual. Madrid: Psimática.
- Moneta, M. (2003). El Apego. Aspectos clínicos y psicobiológicos de la díada madre-hijo. Santiago: Cuatro Vientos.
