Föräldrar som misshandlas av sina barn: Hur man bör agera
Tyvärr är föräldrar som misshandlas av sina barn en realitet som inte alla känner till. Dessa rädda föräldrar, fulla av skuld och skam, talar inte högt om vad som händer hemma. På samma gång förvärras situationen av att det också orsakar stort lidande för alla övriga familjemedlemmar. Hur är det möjligt att nå dessa ytterligheter? Vad kan man göra i denna situation?
Det uppskattas att cirka 14 % av alla barn mellan 13 och 18 år har utövat någon form av aggression eller våld mot sina föräldrar. I många fall är detta psykiskt eller verbalt övergrepp, vilket är mindre synligt men lika oroande. Dessutom förvärras detta genom att föräldrar som utsätts för övergrepp av sina barn ofta känner en känsla av misslyckande eftersom de har en sådan skadlig relation med sitt barn.
Detta innebär att dessa föräldrar oftast tar för lång tid på sig att vidta åtgärder. Rädslan för att erkänna situationen och söka hjälp gör att denna familjedynamik blir förankrad. I detta läge är det viktigt att förstå ursprunget till dessa beteenden och att veta att går att vända dem.
Föräldrar som misshandlas av sina barn: Hur uppstår denna verklighet?
Brist på gränser
Varje barn och varje ungdom är olika, liksom varje familj. Därför är orsakerna som kan utlösa denna verklighet också olika. Men en av dem, och kanske den mest erkända, är bristen på gränser.
Termer som “tyrannbarn” eller “kejsarsyndrom” blir mer och mer allmänt kända. Detta inträffar när barnet, i avsaknad av tydliga regler, tar föräldrarnas plats och påtvingar sin vilja med hjälp av hot eller utbrott.
Det är obestridligt att barn behöver gränser i sin uppfostran. Detta ger dem stabilitet och trygghet och hjälper dem att forma en sund personlighet.
Det är dock viktigt att dessa regler ska vara rättvisa, tydliga och konsekventa. Med andra ord måste föräldrarna tillämpa dem konsekvent och från ett förhållande av kärlek, respekt och hänsyn. Utan dessa egenskaper blir familjens roller suddiga och barn lär sig inte att tolerera frustration.
Intolerans mot frustration
Överbeskyddande är en annan av de punkter som mest genererar kränkande beteenden hos barn. Om barn inte har fått verktygen att tolerera livets negativa och frustrationer under barndomen, kan vi inte förvänta att de ska veta hur man gör det.
I dessa fall kan barnen känna att allt måste bli precis som de förväntar sig, och att alla deras önskningar och förväntningar måste bli tillfredsställda. Om detta inte händer blir de arga och reagerar aggressivt eftersom de inte har lärt sig att hantera dessa situationer på ett hälsosammare och mer självsäkert sätt.
Modeller av våld
Samtidigt, vid många tillfällen, är barns tendenser att reagera med aggressivitet och våld en produkt av de modeller de har observerat under uppväxten.
Om fysisk eller verbal aggression är vanlig eller accepterad i familjen, finns detta kvar i barnens beteenderepertoar som något de kan ta till. Imitation är en av de mest kraftfulla inlärningsmodellerna.
Föräldrar som misshandlas av sina barn: Hur agerar man när barn begår övergrepp?
För att hantera det här problemet på rätt sätt och hitta en lösning är det viktigt att komma ihåg att det inte finns någon skuld. Misshandlade föräldrar ska aldrig skämmas för vad de upplever, eftersom vi alla gör så gott vi kan.
Som sagt, förebyggande är utan tvekan alltid den bästa strategin. Att etablera en trygg anknytning till barn minskar risken för att våld ska uppstå i familjen. Ett barn som växer upp och känner sig älskat och respekterat av och trygg hos sina föräldrar, som har fått uppmärksamhet, tillgivenhet och konsekventa gränser, kommer sannolikt inte att sluta tillgripa fysisk eller verbal aggression.
Men när denna situation redan pågår är det viktigt att söka hjälp så snart som möjligt. Med adekvat psykologisk uppmärksamhet kan de flesta familjer korrigera dessa situationer och anta en sund dynamik. Att tiga och tillåta övergrepp vidmakthåller däremot bara barnets känsla av överlägsenhet och föräldrarnas känsla av hjälplöshet.
Slutligen, om upplevelsen är kritisk och integriteten hos någon av familjemedlemmarna är i fara, är det nödvändigt att söka rättshjälp. Gränser måste börja fastställas, även om det innebär ett tufft beslut som detta.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Calvete, E., Orue, I., Gámez-Guadix, M., del Hoyo-Bilbao, J., & de Arroyabe, E. L. (2015). Child-to-parent violence: An exploratory study of the roles of family violence and parental discipline through the stories told by Spanish children and their parents. Violence and victims, 30(6), 935-947. Recuperado de: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/26439488/
- Calvete, E., Orue, I., Bertino, L., Gonzalez, Z., Montes, Y., Padilla, P., & Pereira, R. (2014). Child-to-parent violence in adolescents: The perspectives of the parents, children, and professionals in a sample of Spanish focus group participants. Journal of family violence, 29, 343-352. Recuperado de: https://link.springer.com/article/10.1007/s10896-014-9578-5
- Cano‐Lozano, M. C., León, S. P., & Contreras, L. (2021). Child‐to‐Parent Violence: Examining the Frequency and Reasons in Spanish Youth. Family Relations, 70(4), 1132-1149. Recuperado de: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/fare.12567
- Contreras, L., León, S. P., & Cano-Lozano, M. C. (2020). Assessing Child-to-Parent Violence With the Child-to-Parent Violence Questionnaire, Parents’ Version (CPV-QP): Factor Structure, Prevalence, and Reasons. Frontiers in psychology, 11, 1-8. Recuperado de: https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/
- Fundación Amigo. Informe de la violencia filio-parental 2020. Consultado el 27 de junio del 2023 en: https://fundacionamigo.org/vfp/
- Garrido, V. (2005). Los hijos tiranos. El síndrome del emperador. Editorial Ariel.
- Martínez, C. (2011). “No puedo con mi hijo” (el niño tirano, modelo de padres, la educación infantil…): Perfil del pediatra ante los nuevos retos en educación. Pediatría Atención Primaria, 13, 83-89. Recuperado de: https://scielo.isciii.es/scielo.php?pid=S1139-76322011000400008&script=sci_arttext&tlng=pt
- Malhotra, A., & Baker, J. (2019). Group therapy. StatPearls. Consultado el 17 de junio de 2023 en: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK549812/
- Ozbay, F., Johnson, D. C., Dimoulas, E., Morgan Iii, C. A., Charney, D., & Southwick, S. (2007). Social support and resilience to stress: from neurobiology to clinical practice. Psychiatry, 4(5), 35-40. Recuperado de: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2921311/
- Pereira, R. (2017). Violencia filio-parental: factores que favorecen su aparición. Construção psicopedagógica, 25(26), 5-16. Recuperado de: http://pepsic.bvsalud.org/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1415-69542017000100002
- Universidad Internacional de La Rioja. (2022, septiembre 22). La violencia filio-parental: ¿cuáles son sus causas? Consultado el 17 de junio de 2023 en: https://www.unir.net/derecho/revista/violencia-filio-parental/