Erik Eriksons psykosociala utvecklingsteori

Personlighetsutveckling enligt Eriksons psykosociala utvecklingsteori innebär att lösa tongivande konflikter mellan två krafter.

Den progressiva utvecklingen av människor har alltid varit ett ämne av intresse för psykologin. De olika strömningarna betonar en eller annan aspekt och ett av de mest välkända förslagen är Erik Eriksons, med hans psykosociala utvecklingsteori.

En av de mest intressanta punkterna som detta postulat innehåller är den psykosociala visionen och det utökade förhållningssättet till utvecklingen av personligheten under hela livscykeln. Låt oss se vad det här handlar om.

Vad är Erik Eriksons psykosociala utvecklingsteori?

Erikson lyfter fram tanken att utveckling är ett progressivt fenomen, från vilket människor går igenom olika stadier för att bli dem de är. Från de 8 på varandra följande stadierna upptäcker de jagets identitet, når erkännandet av sig själva och etablerar en interrelation med andra.

I sin tur konstaterar författaren att vart och ett av dessa stadier innehåller en serie konflikter eller kriser för de inblandade. En framgångsrik lösning av dessa konflikter gör att de kan förses med vissa kompetenser eller styrkor som kommer att tjäna dem under hela livet. Tvärtom kan en bristfällig lösning av dessa konflikter ge upphov till svårigheter när det gäller att möta motgångar i framtiden.

Stadierna inom Eriksons psykosociala utvecklingsteori

De stadier som Erikson föreslår kännetecknas av att upprätthålla ett spänningsförhållande mellan två utvecklingskrafter, som utmanar subjekten att lösa dem. De fyra första är inriktade på barndomen och de återstående fyra fokuserar på tonåren och vuxenlivet.

Steg 1: Grundläggande förtroende kontra misstro (0 till 18 månader)

Detta stadium är mycket viktigt eftersom barnet, baserat på relationen med sina föräldrar och dess referensfigurer, här börjar lägga grunden för att förstå relationer.

Utifrån svaren de får är de övertygade om att de är viktiga och att deras behov kommer att tillgodoses. Dessutom lär de känna sig själva och att känna igen och lägga vikt vid sina känslor. I den här åldern börjar också grunderna för anknytningen att etableras.

Steg 2: Autonomi kontra skam och tvivel (mellan 18 månader till 2 eller 3 år)

Här börjar barnet träna och fatta sina egna beslut. Det utvecklar sin autonomi genom utforskandet av världen, såväl som från sitt första “nej”.

Det är viktigt att föräldrar undviker att vara överbeskyddande och istället uppmuntrar den nyfikenhet som gör att deras barn kan bli tryggt i sig självt.

Steg 3: Initiativ kontra skuld (3 till 6 år)

Barnet omsätter sina egna initiativ och det är bäst på att väcka sin egen nyfikenhet.

Alltmer börjar barnet interagera med sina kamrater där det internaliserar vissa beteendenormer. Dessa låter det veta att det är ansvarigt för sitt beteende inför andra. Det vill säga att det kan skada andra och om det gör det bör det be om ursäkt.

Steg 4: Flit kontra undergivenhet (5 till 13 år)

Uppgifter som kräver ansträngning markeras här. Så småningom börjar leken tappa sin framträdande position och denna roll överförs till aktiviteter med större engagemang eller de som är “mer produktiva”.

I detta skede är det viktigt att upprätthålla en balans mellan vad de gör och vad andra förväntar sig att de ska göra.

Samtidigt, under detta skede, framträder konsolideringen av självkänslan inför förverkligandet av målen och känslan av underlägsenhet när detta inte lyckas. Därför är det mycket viktigt att följa de små i allt från tolerans till frustration och hantering av känslor.

Steg 5: Identitet kontra identitetsförvirring (12-20 år)

I detta skede stärks personligheten, varmed krisen som barnet går igenom är relaterad till “vem är jag?”. Spänningar med föräldrarna börjar när tonåringen försöker svara för sig själv och etablera sin egen smak och sina egna intressen.

Steg 6: Intimitet kontra isolering eller kärlek (mellan 20 och 30 år)

Här handlar det om att etablera relationer av närhet kontra distans till andra människor. Detta innebär möjligheten att känna sig bekväm med andra och uppleva förtroende med dem. De som misslyckas med att lösa denna kris kan luta sig mot ytliga relationer.

Steg 7: Generositet kontra stagnation (30 till 50 år)

Det här är en tid då människor överväger att spendera mer tid med familjen, även om de ibland undrar om de har utfört tillräckligt, eller om de hamnade efter med sina personliga mål.

Steg 8: Självintegritet och visdom kontra hopplöshet (efter 50 års ålder)

Detta syftar på möjligheten för den vuxna att se på sitt förflutna och sin nutid med stolthet, med förmågan att känna igen sina prestationer och misslyckanden med visdom. De som inte lyckas övervinna denna konflikt förblir fastna i bitterhet, nostalgi och förtvivlan över det de inte har uppnått.

Några aspekter att tänka på

För det första, Erikson tänker inte i termer av motsatser och uteslutningar. Därför är det viktigt att lära sig att lita på andra, men det är lika viktigt att vara uppmärksam på vissa hotfulla situationer.

En av de viktigaste skillnaderna mellan Eriksons stadier och Freuds är att den förstnämnda inte är begränsad till tonåren, utan fortsätter in i vuxen ålder. Detta har en anledning, och det är att tillväxten inte stagnerar eller stannar, eftersom den fortsätter till slutet av våra dagar.

I sin tur fokuserar Erikson inte bara på psykosexuell utveckling som Freud, utan inkluderar även den psykosociala dimensionen.

Erik Eriksons psykosociala utvecklingsteori: ett övergripande synsätt

Utöver Eriksons postulat och sättet han organiserar stadierna är det värt att notera det epigenetiska tillvägagångssätt som författaren föreslagit. Detta tillvägagångssätt betonar individens roll i kombination med det sociala området för människors integrerade utveckling. Det vill säga, det uppmanar oss att förstå ämnena i deras sammanhang, med alla styrkor och svagheter som det kan medföra. Utan tvekan är detta en mer rättvisande och mer komplett modell av den mänskliga verkligheten.