4 missuppfattningar om tonåringar
Som föräldrar vet vi ibland inte hur vi ska tolka våra tonåringars beteende. Detta är helt normalt eftersom vi ställs inför ett nytt beteende som vi aldrig har behövt hantera förut. Det kan inte sällan leda till missuppfattningar om tonåringar och vad de tänker eller känner.
När vi ser hur våra tonåringar beter sig får vi inte ha bråttom med att försöka dra slutsatser. Vi riskerar då att utveckla så kallade “tolkningsfördomar”. Det innebär att vi tolkar saker efter våra egna behov och vårt eget sätt att tänka.
Missuppfattningar om tonåringar
Eftersom våra egna beteenden skiljer sig från våra tonåringars är det lätt att börja utveckla missuppfattningar om tonåringar eller fördomar om vissa aspekter av tonårstiden. Låt oss ta en titt på några exempel.
Att man har misslyckats med uppfostran om ens tonåring spenderar mer tid med sina vänner än sin familj
När du börjar se att dina tonåringar tillbringar mer och mer tid med sina vänner kanske du börjar tänka att de föredrar att vara med dem istället för med dig. Du kanske också börjar tro att dina åsikter inte längre är viktiga för dem. Det kan få dig att känna att du inte längre är viktig för dem, eller att du har misslyckats på något sätt. Du kanske börjar undra om du har fått dem att agera på det sättet. Men det stämmer inte alls.
Det är viktigt att inte dra sådana slutsatser. Saken är den att barnens beteende inte har med föräldrarna att göra. Det är viktigt att man inser att barn i tonåren har ett instinktivt behov av att känna sig accepterade av sina kamrater. Det är helt naturligt att de också vill relatera till dem.
Under tonåren påbörjas den så kallade ”differentieringsprocessen”. Det innebär att tonåringen börjar överföra sina känslor och intressen till en grupp som är en separat enhet från familjen. Tonåringen börjar skapa band med människor i sin egen ålder. Detta hjälper barnet att forma och bilda sin egen personlighet och identitet.
Även om det händer betyder det inte att ditt barn inte vill vara med sin familj. Det betyder helt enkelt att barnet måste få känna sig oberoende från familjen. Detta avstånd är nödvändigt och normalt för den egna utvecklingen, även om det är svårt för oss som föräldrar att acceptera det.
Att färre tecken på tillgivenhet betyder att en tonåring inte längre känner tillgivenhet till sina föräldrar
Bara för att ens tonåring inte är lika öppet kärleksfull som han eller hon en gång var betyder inte det att han eller hon inte älskar sina föräldrar. Detta beteende är helt normalt i det här skedet av utvecklingen eftersom barn just då söker efter känslomässigt oberoende från sina föräldrar.
Därför måste du sluta tänka tillbaka på hur tillgivna dina tonåringar brukade vara, och att de nu inte är det. Sluta tänka “Han älskar oss inte lika mycket nu” eller “Hon brukade krama och pussa oss hela tiden, och nu vill hon inte. Hon måste känna sig generad. Vi har förlorat hennes kärlek.” Om du respekterar dem kommer du snart att märka hur den kärleken kommer att visa sig igen, om än på andra sätt.
Missuppfattningar om tonåringar: Att tonåringar inte kan respektera och följa reglerna och bara kommer att trotsa sina föräldrar
Under tonåren söker barn jämlikhet i sina relationer med vuxna. När föräldrar eller andra vuxna argumenterar från ett auktoritärt perspektiv har de en tendens inte att acceptera dessa argument. De anser att de borde få vara delaktiga i att sätta dessa regler och gränser.
Det betyder inte att de försöker trotsa eller utmana sina föräldrar. Det är bara så att de helt enkelt känner ett behov av att få bli hörda och motsätta sig föräldrarnas beslut när något inte verkar stämma. Det är normalt att föräldrarna blir frustrerade av detta, men det får inte hindra er från att tillämpa logiska och rimliga gränser för era barn.
Även om föräldrar representerar en auktoritet är de också barnens säkerhet och trygghet. Så inför deras motstånd och argument får du inte tro att problemet ligger med dig. Istället har det att göra med dina tonåringar och deras längtan efter oberoende.
Att tro att tonåringar inte är redo för världen
Det är helt normalt att föräldrar oroar sig för sina barns säkerhet. Ingen förälder vill att något dåligt ska hända deras barn. Men det är under tonåren som vi oroar oss mest, eftersom de går ut mer och upplever mer och då kan stöta på fler faror och risker.
Ändå måste vi, som föräldrar, lita på dem. Om du har lärt dem goda och sunda värderingar vet de hur man fattar rätt beslut när de ställs inför nya situationer. Framförallt är det viktigt att ni pratar med dem om vilka faror de kan stöta på och hur de ska hantera dem för att undvika riskabla eller farliga beslut.
Visa ditt stöd för din tonåring
Som du har sett stämmer dessa felaktiga föreställningar om tonåringar inte alls, och nu när du vet detta kan det hjälpa dig att hantera dina tonåringar i olika situationer. Det är viktigt att era barn under tonåren känner att ni förstår och respekterar dem. På så sätt blir kommunikationen med dem mycket enklare.
Glöm inte att de är mitt uppe i att utveckla sin personlighet och söka efter sin identitet. Därför måste vi som föräldrar hjälpa dem att hantera alla känslor de upplever – känslor som de ibland inte vet hur de ska hantera själva.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Wilcox, B., & Robbins, J. (2016). Como abrazar a un erizo (1.a ed.). Urano.
- Alberca, F. (2012). Adolescentes. Manual de instrucciones. Espasa.