Även mammor gråter av utmattning, stress och rädsla

Det finns dagar när till och med “supermamman” når sin gräns och bryter ihop i tårar – för även mammor gråter. Hon klarar inte av det längre och hennes utmattning fängslar henne tills hon hänger sin skinande rustning på hyllan för att blotta en kvinna som bara behöver lite tid i ensamhet.

Om det hänt dig ska du inte oroa dig eller tro att du håller på att falla in i depressionens avgrund. Stressen av att uppfostra ett eller flera barn kombinerat med andra faktorer kan leda till tuffa perioder.

I dessa stunder är det nödvändigt att stanna upp, avstressa sig och samla tankar såväl som känslor.

Även om vi talar om “mammor” måste vi även vara väldigt medvetna om att pappor också kan genomgå samma sak. Tro det eller ej, men det kan ha sina egna fördelar.

Alla siktar vi på att vara de bästa mammorna och papporna vi kan vara. Vi försöker kontrollera vårt barns tillväxt samtidigt som vi ger det bästa av oss själva.

Det är inte lätt att ha samma höga krav på sig själv varje dag. Att nå sin gräns är att inse att även om barnen är vår högsta prioritet måste vi även ta hand om oss själva.

Du kommer inte bli en dålig mamma för att du ger dig själv en timmes vila. Ingen har rätten att kritisera dig för att du tar hand om dig själv, eller ens skämmer bort dig själv.

Det är det enda sättet att ge det bästa av dig själv till dina barn. Vi föreslår att du reflekterar över det.

Fysisk och mental utmattning

Att uppleva utmattning är inte synonymt med att vara trött på sina barn. Att säga “jag orkar inte mer” är inte ett tecken på svaghet. Även mammor gråter, och det är helt okej.

Ibland är ånger vi känner över att ha tänkt så mycket värre än bördan från den fysiska och mentala utmattningen. Därför är det viktigt att förstå och rationalisera vissa grundläggande aspekter:

“Multitasking” som mamma eller pappa

Barn uppfostrar inte sig själva. De behöver 150% av vår uppmärksamhet, konstant. Som om det inte vore nog måste vi ge barnen nödvändig uppmärksamhet och utbildning samtidigt som vi har ett hus eller jobb att sköta.

Multitasking kan vara en av de mest utmattande fienderna. Vi kan vara effektiva på det i en månad, två månader eller till och med fem månader, men det kommer en punkt när våra sinnen och kroppar inte kan hålla jämna steg med utmattningen.

När vår inre röst säger “jag måste klara av allt” men vår hjärna svarar med “jag klarar inte av något mer” börjar stressen ta ut sin rätt på våra kroppar.

• Trötthet resulterar i smärta. Våra lemmar och ben börjar göra ont; vi känner av ett tryck i bröstet.
• Pulsen ökar, vi drabbas av dålig matsmältning, episoder av diarré och förstoppning.
• När vi nått gränsen svarar vi ibland olämpligt, med ord som “håll klaffen” och “lämna mig ifred”, nästan utan att tänka på det. Det är ord vi säger utan att tänka på våra barns känslor, och det kan också göra oss upprörda.

Pressen från höga krav

Vi har intensiv press och krav från samhället, familjen och till och med oss själva. Vi vill vara “supermammor” som alltid håller oss uppdaterade om föräldraskap. Mammor som ger sitt bästa till sina barn, och ämnar att få glada, smarta och ansvarsfulla barn…

Även mammor gråter, men det betyder inte att vi inte ger våra barn en fantastisk uppväxt. Föräldrar måste lära sig att njuta av de små stunderna i vardagen. Det är något som stressen inte låter oss göra.

Även mammor gråter, och det är lika nödvändigt som att ta hand om oss själva

Vi måste förstå att det inte är nödvändigt eller rekommenderat att vara “den perfekta mamman eller pappan”. Nyckeln är att veta hur man är närvarande när barnen behöver oss.

När du förstår det ska du försöka reflektera över följande råd:

• När det kommer till att utbilda och ta hand om ett barn kommer varje dag vara annorlunda, och olika saker kommer krävas av dig. Tackla dessa utmaningar lugnt och utan för mycket oro. Lev i nuet, det som är här och nu, med dina barn.
• Det är okej att gråta, och det är även okej om dina barn ser dig gråta. Berätta för dem att “mamma behöver en liten stund” och att alla behöver gråta då och då för att bli “starkare”. Kom ihåg att känslomässigt utlopp alltid är bra.
• Bär inte allt ansvar, rädslor, press och tvivel på dina axlar. Dela dem med din partner och familj. Fråga din barnläkare om du har tvivel eller oro om ditt barn.
• Du har rätt att njuta av lediga stunder, avslappning och ensamhet. Du kommer inte vara en “dålig mamma” för att du ger dig själv en timme eller två om dagen, även om vi vet att det ofta är svårt att komma ifrån så länge.
• Hitta stöd i din vänskapsgrupp och med andra mammor. I dessa grupper kan du dela upplevelser och upptäcka att du faktiskt inte är den enda som gråter i hemlighet, känner sig utmattad och upplever tvivel.

Det är en normal process som gör oss mer medvetna om oss själva. Det hjälper oss även att se var vi kan förbättras.

Njut av äventyret av att vara en mamma, men försumma aldrig dig själv. Du är den viktigaste personen för dina barn.

Även mammor gråter, och det är helt okej.