Min mormor, den vackraste stjärnan i himlen

Granskad och godkänd av psykologen Elena Sanz Martín.

Skriven av Macarena Esperanza Marina

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Min mormor var den bästa gåvan ni kunde ha gett mig, mamma och pappa. Med henne hade jag några av de bästa upplevelserna under barndomen och jag håller mina minnen kärt i mitt hjärta. Även om jag saknar henne varje dag känner jag att hon är med mig och ständigt lär ut mer saker.

Hennes arv blev en så stor del av mig själv att det känns som att hon ständigt är närvarande. Varje natt när jag saknar henne tittar jag bara upp i himlen. För jag vet var jag hittar det ömma ljuset som lyser upp min väg.

Idag ser jag på himlen med beundran och lite nostalgi. För att jag, mellan tårar och sorg, vet att min mormor nu är den vackraste stjärnan på himlen, den största av allt och den som sticker ut med sin skönhet.

Det är där jag kan hitta tröst i hennes frånvaro, som gör så ont. Just där kan jag hitta svaret på alla mina frågor. Jag uppskattar att hennes energi pekar mot vägarna jag ska gå. Även utan hennes fysiska närvaro har hon blivit min förebild och ett exempel på ett liv att följa.

Min mormor, det vackraste känslointrycket

Min mormor är det vackraste känslointrycket som jag alltid kommer att bära med mig i min själ. Jag bär alla hennes ord och råd på min hud. Jag har också en anekdot för alla de vackraste stunderna i mitt liv.

Hon är en mentor för barndomens mest vackra och mjuka minnen. Den ljuva damen med grått hår och rynkiga händer. Den märkliga doften av söt parfym och den eviga kärleken till prydnader, alltid tittandes över dekorationer.

Min mormor är den som lärt mig att tro på mig själv. Hennes stolthet och beundran fick mig att se mig själv som en begåvad konstnär. Hon samlade på mina teckningar och stöttade mig genom danser och allt möjligt.

Hennes armar fanns alltid där för att lyfta mig. Med tiden förändrades ingenting, hennes famn fortsatte att ge mig de varmaste kramarna. Hon torkade mina tårar medan hon lyssnade till allt jag sa… ett kärleksfullt minne jag aldrig vill lämna.

Min mormor, stjärnan som aldrig kommer att dö

Min mormor är en stjärna. Även om jag inte alltid ser det vet jag att hon alltid kommer att vara där. Hon kommer aldrig att dö i mitt hjärta, för hon har evigheten och odödlighetens gåva.

Min mormor var en hjältinna med vitt hår under barndomen, den som lärde mig om hemligheternas hemlighet och värdet av ett älskat leende. Hon var hängiven och kärleksfull, gränslös och oändlig. Obeskrivlig.

Kvällar av spel, sånger och berättelser. Doften av kakor och olika delikatesser som toppade varje mellanmål. Alla lärdomar och den outtröttliga visdom hon gav mig.

Hon är fortfarande här idag och belyser mitt öde och styr mina steg. Från ovan. Och avståndet spelar ingen roll, för hon kommer ändå alltid att stå bredvid mig oavsett var hon befinner sig. Jag kan fortfarande räkna med henne tack vare det stora arv hon lämnade efter sig.

Lys som bara du vet hur man lyser, min vackra mormor. Jag kommer alltid att titta uppåt och hoppas kunna se dig, fortsätta älska dig, känna att du aldrig fysiskt lämnat denna värld utan fortfarande är här, för att du aldrig ska försvinna från mina minnen.

De sägs att man inte är där ens kropp är, utan där man är som mest saknad. Min mormor, i mitt hjärta är du levande och jag kommer aldrig att sluta älska dig och gråta för dig. Jag kämpar varje dag så att ditt väsen inte försvinner. Du är fortfarande med mig, för alltid.