Gör inte jämförelser syskon emellan

Skriven och verifierad av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 16 oktober, 2019

Det är viktigt att inte jämföra syskon. Tyvärr är det något som föräldrar ofta gör när deras barn är små. De jämför sina barn med andra barn i skolan eller i ett idrottslag. Andra gånger gör de jämförelser syskon emellan.

Föräldrars tendens att jämföra sina barn är naturlig. Vanligtvis är det jämförelser som de gör internt, men de kommer då och då fram i vissa diskussioner och samtal.

Problemet uppstår när dessa jämförelser placerar ett barn över det andra och barnen får reda på det.

Vissa gånger händer emellertid detta med vilje. Föräldrar kan säga saker som “din bror är smartare och tuffare än du” eller “försök att uppföra dig mer som din bror”.

Andra gånger får barn reda på dessa jämförelser bara genom att råka höra en konversation som inte är avsedd för deras öron.

Varför jämför föräldrar syskon?

Alla föräldrar vill det bästa för sina barn. Det är delvis en anledning till många jämförelser syskon emellan. Vissa föräldrar anser att det här är rätt och riktigt att göra.

Med andra ord tror de att idealiserandet av ett syskon kan få honom eller henne att tjäna som en förebild för den andra. Generellt baserar föräldrar dessa jämförelser på en viss färdighet eller talang. De anser att det kommer vara till nytta för syskonet som inte står sig bäst i jämförelsen.

Dessa jämförelser syskon emellan sätter också en standard för föräldrarnas ideal. Man måste egentligen ta hänsyn till varje enskilt barns specifika egenskaper och talanger, som alla är värdefulla och unika. Istället har många föräldrar ett barn som favorit och som i alla jämförelser står ut som den ideala modellen. De försöker då få de andra barnen att nå upp till detta syskons standard.

I vissa fall kommer jämförelser ur att mamman eller pappan identifierar sig med ett av barnen. De ser mer av sig själva i ett av barnen och anser att han eller hon kommer att bli bättre. De kanske berättar för det andra barnet: “Din bror är lika bra i matematik som jag var.” Det kan såra barnet djupt då han eller hon ser sina föräldrar som den högsta auktoriteten. Det är så svartsjuka börjar.

Konsekvenserna av att göra jämförelser syskon emellan

De negativa följderna påverkar generellt barnet som inte står sig bäst i jämförelsen.

1. Det skadar barnets självkänsla. Genom att göra jämförelser berättar du för barnet att han eller hon inte är värdefull och saknar positiva egenskaper. Resultatet är osäkerhet, liksom en känsla av värdelöshet och att vara oälskad.
2. Avund och svartsjuka börjar förgifta syskonrelationen. När ett barn tror att föräldrarna älskar hans eller hennes syskon mer för han eller hon helt enkelt är bättre skapar det avstånd mellan dem.
3. När ett syskon känner sig underlägsen det andra på grund av ogynnsamma jämförelser kan han eller hon komma att provocera föräldrarna och bli fientlig och slarvig. I många fall kommer han eller hon börja leta efter sätt att sticka ut för att överbrygga det upplevda gapet. Detta är dock inte för att mogna och förbättra sig själv. Snarare är det bara för att vinna över syskonet på vilket sätt som helst.

Hur man stimulerar positivt beteende utan jämförelser syskon emellan

Det är viktigt att komma ihåg att alla barn är unika och värdefulla i sin egen rätt. Jämförelser leder aldrig till positivt lärande eller tillväxt.

Det är möjligt att hjälpa ditt barn att utveckla sina positiva egenskaper och beteenden utan att behöva göra jämförelser. Följande åtgärder kan hjälpa:

• Du måste lära känna ditt barn så bra som möjligt. Identifiera värdefulla egenskaper och låt ditt barn veta varför han eller hon är viktig. Barn behöver veta att deras föräldrar värderar alla deras positiva egenskaper och inte fokuserar på de negativa.
• När du ser positivt beteende som du vill att ditt barn ska utveckla vidare, var noga med att nämna det och använd positiv förstärkning. Barnet måste värdera det beteendet för att det är bra för honom eller henne, inte för att ett syskon gör det.
• Det är viktigt att barn känner att deras föräldrar accepterar dem som de är. Dock är det inte detsamma som att det inte finns något utrymme för förbättring. Dessutom behöver de veta att ha eller sakna en förmåga inte gör dem varken mer eller mindre älskade.