Är det bra eller dåligt att låta en bebis gråta?
Bebisar gråter då de är hungriga, kalla, behöver kontakt eller känner sig obekväma på något sätt. Då bebisar gråter så är det uppenbart att de försöker kommunicera något. Så är det bra eller dåligt att låta en bebis gråta?
Detta är en kontroversiell fråga eftersom det finns två olika ställningstaganden: vissa specialister menar att det finns negativa konsekvenser med att låta ett barn gråta, medan andra säger att det lär barnen tålamod och hur man kontrollerar sitt beteende.
Vi skulle vilja ta upp båda sidor av debatten och även fördelarna och nackdelarna med att låta bebisar gråta.
Är det bra eller dåligt att låta en bebis gråta?
Som vi tidigare har nämnt finns det två perspektiv rörande detta ämne. Å en a sidan anser specialisterna att barnet kan utsättas för stress om det får gråta under en lång tid, och att detta leder till neurologiska problem.
Å andra sidan menar vissa att det inte finns några avgörande bevis som säger att utdragen gråt påverkar bebisar på olika sätt. Faktum är att de tror att bebisarna kommer bli mer självständiga och lära sig att ha tålamod på så sätt.
Detta sista argument förutsätter dock att barnet inte gråter för att det behöver något, utan för att det känner för det.
För att bättre illustrera dessa två positioner kommer vi nu att prata vidare om vad man bör tänka på då en bebis gråter.
De negativa bieffekterna
När det kommer till att låta en bebis gråta så finns det många negativa synsätt.
Det finns inga detaljerade studier som visar att barn kan lida av detta, och faktum är att det finns flera inflytelserika faktorer som måste mätas för att man ska kunna säga att detta är skadligt.
Man måste ta i beaktande att det inte är samma sak för en nyfödd bebis eller ett barn under sex månader att gråta under en längre period som det är för en tvååring.
De argument som framförs mot att låta barnen gråta baseras på följande konsekvenser:
- De kan bli mindre intelligenta.
- De kan bli nervösa eller lida av ångest.
- Barnet kan få problem att relatera till andra.
- De kan bli osäkra.
- Enligt den psykosomatiska medicinen kan barnen drabbas av psykologiska problem.
- Barnen kan känna sig övergivna, och det är en känsla som kan bli permanent.
- Om man inte tar hand om gråtande barn så kan det leda till att de utvecklar undvikande beroendestörning.
Det finns även ett annat argument som menar att om barnen tas om hand i ett tidigt skede så slutar gråtandet; om de får fortsätter gråta så kommer de att skrika mer av frustration.
Barnets ålder och anledning till varför det gråter kommer vara en avgörande faktor när det gäller ta ett korrekt beslöt rörande vad som bör göras.
Neutrala aspekter
Vi bör nämna att specialister som har ett neutralt förhållningssätt inte ser något problem med att föräldrarna låter barnen gråta då och då om de exempelvis måste gå på toaletten eller om de förbereder nappflaskan.
Det innebär inte att man låter barnen gråta under lång tid eller att man inte tar hand om dem; endast att barnen inte tar skada om det är något som sker sporadiskt.
De tittar på de vetenskapliga bevisen och anser att det inte finns några slutgiltiga bevis som man kan dra slutsatser från.
De håller å ena sidan med om att barnen blir mer toleranta och får mer tålamod om man inte krusar dem, men det innebär inte att man kan ignorera ett gråtande barn.
Det finns även stöd för följande aspekter:
- Om föräldrarna tar hand om barnet direkt vid varje tillfälle så kan barnet börja manipulera dem.
- Du kan låta barn som är under sex månader, som inte är hungriga eller lider av sömnbrist, gråta ett litet tag.
- Du kan låta barnet gråta, men det bör inte överskrida fem minuter.
Det är viktigt att man är medveten om att varje situation är annorlunda. Det är inte samma sak för bebisar att gråta för att de inte vill sitta i bilen som det är då de gråter för att de är hungriga eller behöver ett blöjbyte.
Man måste använda sunt förnuft och hitta en balans. Man behöver inte rusa till spjälsängen varje gång man hör ett ljud, men man ska heller aldrig ignorera ett gråtande barn,
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- de Cock, E. S., Henrichs, J., Rijk, C. H., & van Bakel, H. J. (2015). Baby please stop crying: An experimental approach to infant crying, affect, and expected parenting self-efficacy. Journal of Reproductive and Infant Psychology, 33(4), 414-425. https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/02646838.2015.1024212
- Long, T., & Johnson, M. (2001). Living and coping with excessive infantile crying. Journal of advanced nursing, 34(2), 155-162. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1046/j.1365-2648.2001.01740.x
- Jones, S. (1992). Crying baby, sleepless nights. Houghton Mifflin Harcourt.
- Illingworth, R. S. (1955). Crying in infants and children. British medical journal, 1(4905), 75. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2060770/
- Hiscock, H., & Jordan, B. (2004). 1. Problem crying in infancy. Medical journal of Australia, 181(9), 507-512. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.5694/j.1326-5377.2004.tb06414.x