Anknytningshörnet som alternativ till reflektionshörnan
Idag vill vi tala om anknytningshörnet som alternativ till att skicka dina barn till “reflektionshörnan”. Metoden genom vilken barn skickas till ett speciellt hörn eller en stol för att reflektera blev väldigt populär i och med tv-programmet Super Nanny.
Självklart är inte idén om att skicka barnet till ett hörn eller en “skamvrå” något nytt. Men innan den populära reality showen användes det uteslutande som en bestraffningsmetod. Den ursprungliga idén var att få barnet att känna sig illa till mods för något fel han eller hon hade begått.
Självfallet kommer ett barn som bara är ett eller två år inte att reflektera särskilt mycket. När du skickar små barn till reflektionshörnan kommer de bara förstå att de gjort något fel och att föräldrarna inte vill ha dem nära. Det är naturligtvis inte resultatet föräldrarna ville ha.
Barnet kan till och med dra slutsatsen att på grund av det begådda felet älskas det inte av föräldrarna. Punkt. När vi använder isolering som ett straff ger vi ett budskap om betingad kärlek. Jag älskar dig om du uppför dig. När barn får det här budskapet börjar de känna sig osäkra.
Det är viktigt att tänka på att barn fortfarande håller på att lära sig kontrollera sina handlingar. Det gäller framförallt små barn.
Därför straffar du dem ofta för någonting som de faktiskt är oförmögna att kontrollera än. Det skapar frustration hos barnet. Istället för att fokusera på sitt beteende kommer barnet att lägga vikt vid ditt beteende.
Om reflektionshörnan funkar är det för att ditt barn vill ha din kärlek och ditt godkännande över allt annat. Och, självfallet, ifall ditt barn har någon form av kontroll över sina handlingar. Om inte kommer reflektionshörnan inte att funka alls.
Känner du dig verkligen bekväm med att använda din kärlek som ett pris? Vill du verkligen att ditt barn ska tro att hon måste förtjäna kärlek? Borde hon inte veta att hon är värd kärlek för det enkla faktum att hon blev född?
Självklart vill vi att våra barn ska veta utan några tvivel att vår kärlek är beständig, stadig, evig och oförstörbar. Det är den formen av kärlek som definierar en hälsosam relation mellan barn och förälder.
Det finns ett annat sätt för barnet att återfå kontrollen, tänka över sitt beteende och söka efter alternativ.
Anknytningshörnet
Anknytningshörnet baseras på insikten om när ett barn behöver återfå kontrollen och komma ur situationen det befinner sig i. Reflektionshörnan har samma intention. Skillnaden med anknytningshörnet är att ditt barn kommer att reflektera medan det ackompanjeras av en förälder eller en annan närstående vuxen.
Anknytningshörnet liknar fredsbordet, som är ett populärt verktyg inom Montessori-filosofin. Vid fredsbordet kan ett barn dock välja. Först och främst om det vill sitta där, och även om det vill vara ackompanjerat eller inte.
När det gäller anknytningshörnet är det normalt sett en vuxen som bestämmer att det behövs och barnet ackompanjeras alltid.
En till skillnad är att fredsbordet är en fysisk plats, som ett bord, namnet givet. Det kan också vara en stor låda eller en bänk i ett lugnt utrymme i huset. Anknytningshörnet refererar dock inte till en specifik plats.
Syftet bakom namnet är en kontrast till reflektionshörnan. Men idén om ett anknytningshörn har inget med någon fysisk plats att göra.
Anknytningshörnet kan vara en parkbänk, en säng, din trädgård eller en annan plats du finner lämplig för tillfället. Anknytningshörnet ska vara en plats där du och ditt barn kan genomföra en aktivitet för att lugna ner er.
Vilka aktiviteter kan göras i anknytningshörnet?
Vad du än kan komma att tänka på, så länge det är en aktivitet som hjälper ditt barn att återfå sin självkontroll.
Vi föreslår sagoberättande, målande och ritande, att riva papper i små bitar, hoppa, skrika, springa fort, andas djupt, titta på löv på träd, titta på magens rörelser när ni andas, låta ditt barn lyssna på ditt hjärta, dricka vatten, äta någonting, osv.
Som du kan se finns det ett brett spektrum av möjligheter.
När ditt barn väl har lugnat ner sig och du ser att det har återfått självkontrollen kan du prata om vad som hänt. Se till att du använder ett neutralt språk, utan anklagelser.
Du kan prata om sätt som det kan välja att reagera på i framtiden. Om det går kan du också försöka hjälpa ditt barn att fixa det som hänt.
Först och främst är metoden inte baserad på isolering från den vuxna som barnet litar på. För det andra erbjuder metoden verktyg som hjälper barnet att kontrollera sina känslor och tänka över sitt beteende. Och det kan göra det medan det är beskyddat och stärkt av sin mamma, pappa eller någon annan vuxen som det står nära och litar på.
