Rastlösa ben: Orsaker och behandling

Rastlösa ben är ett tillstånd som drabbar både barn och vuxna, främst när de vilar. Om du misstänker att du lider av det bör du träffa en läkare.
Rastlösa ben: Orsaker och behandling

Senaste uppdateringen: 25 augusti, 2019

Rastlösa ben, eller Willis-Ekboms sjukdom, är en neurologisk sjukdom som orsakar obehag i benen när man vilar. Man uppskattar att runt 10% av Sveriges befolkning är drabbad, men ändå är sjukdomen relativt okänd.

Rastlösa ben ger upphov till krypningar och stickningar i benen, vilket resulterar i att man inte kan vila ordentligt. Man kan lindra obehaget genom att röra sig eller gå.

Orsaker till rastlösa ben

En önskan att röra på benen när man vilar är det huvudsakliga symptomet på sjukdomen. Den är vanligare efter 40 års ålder, men kan visa sig i alla åldrar och drabba både män och kvinnor.

Vissa löper dock högre risk att drabbas; 20% av fallen beror nämligen på anemi, att man befinner sig i den sista trimestern av en graviditet eller specifika läkemedel.

En ändring i dopaminfunktionen är en av anledningarna. När denna signalsubstans inte fungerar som den borde i nervsystemet påverkar det motoriken. Det är framförallt personer med långa järnnivåer som drabbas av detta, eftersom det är dopaminets basföda.

Symptom

Obehaget visar sig vanligtvis efter att man har vilat under en längre periodDet kan till exempel visa sig efter en bil- eller flygresa, eller till och med efter att man spenderat en halvtimme sittandes i en biograf.

Smärta när man vilar

Det upplevs som stickningar eller krypningar i benen, och den drabbade känner sig manad att omedelbart röra på benen. Att stretcha, gå eller bara skaka på dem kan lindra känslan.

Ett huvudsakligt karaktärsdrag hos rastlösa ben är att det blir värre på natten.  Därför associeras tillståndet ofta med en annan sjukdom som kallas sömnmyokloni, eller periodiska benrörelser under sömnen.

Hur diagnostiserar man rastlösa ben?

Baserat på patientens kliniska historia ställer specialisten rutinmässiga frågor med koppling till symptomen. Det finns ett etablerat protokoll från den Internationella studiegruppen om rastlösa ben.

Om symptomen stämmer överens med det etablerade protokollet undersöks patienten. Därefter utförs en neurologisk utvärdering samt att man tar blodprov för att kolla patientens järn- och ferritinnivåer.

Efter det genomförs en polysomnografi (en typ av sömnstudie) för att fastslå sömnaktiviteten, utöver ett immobiliseringstest. På så sätt kan man fastställa patientens sömnkvalitet.

Läkarna vill ofta även försöka utesluta möjliga skador på perifera nerver i benen; detta analyseras med elektromyografi och tester av nervledningsförmågan.

Relevanta aspekter att analysera

Genom att titta på din kliniska historia kan läkarna upptäcka relevant information, såsom familjemedlemmar som lider av rastlösa ben. Familjemässig predisposition är en stor riskfaktor för detta syndrom.

För att ställa en diagnos måste läkarna slutligen känna till patientens responsivitet på domaninerga läkemedel, som används för att behandla tillståndet.

De utvärderar även huruvida tillståndet är stabilt eller under utveckling.

Behandling av rastlösa ben

Stickande ben

Rätt behandling beror på den specifika diagnosen.  En person med järnbrist som lider av rastlösa ben kommer förmodligen behöva oralt eller intravenöst järn samt ferritintillskott.

I grova drag kan tillståndet behandlas både naturligt och med läkemedel. I det senare fallet använder man läkemedel som ökar dopaminnivåerna för att lindra symptomen.

Järn- och kalciumtillskott kan hjälpa till att lindra obehaget. Muskelavslappnande medel är också rekommenderade, men man måste komma ihåg att dessa ofta inte bör tas under graviditet.

När det kommer till naturliga kurer kan man använda massage, daglig träning och kalla omslag. Övningar som yoga och pilates kan också lindra obehaget. Vidare bör man undvika koffein, alkohol och tobak.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.



Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.