Vad är anknytningsstörning med social distanslöshet?
Föräldrar vill att deras barn ska ha goda sociala färdigheter och kunna relatera till andra på ett bra sätt. Emellertid kan ett gränslöst och alltför obehindrat beteende gentemot främlingar ibland indikera att ett barn lider av vad som kallas för anknytningsstörning med social distanslöshet (Disinhibited Social Engagement Disorder, DSED).
Denna störning uppträder vanligtvis under småbarnsstadiet när ett barn är mellan 9 månader och 5 år. Det kan dock kvarstå med tiden. Vad som kännetecknar denna anknytningsstörning är att ett barn inte är rädd eller orolig för att inleda interaktioner med främlingar, istället är barnet helt ohämmat.
Vill du veta mer om anknytningsstörning med social distanslöshet? Fortsätt läsa.
Kännetecken för anknytningsstörning med social distanslöshet bland barn
Barn med denna sjukdom har ett urskillningslöst socialt beteende. Med andra ord känner de inte något obehag när det gäller kontakt med främlingar alls och interagerar omedelbart med dem, som om de kände dem sedan tidigare.
Detta beteende komplicerar deras förhållande till andra barn och vuxna.
Störningen uppträder i tidig barndom, mellan 9 månader och 5 år. Den kan dock kvarstå i efterföljande stadier.
Barn med denna störning initierar som sagt kontakt med främlingar. Eftersom de inte är medvetna om farorna med att prata med okända människor eller att gå iväg på egen hand kan detta beteende äventyra deras liv.
Dessa barn söker hela tiden kontakt, även med främlingar.
Diagnostiska kriterier för anknytningsstörning med social distanslöshet
Följande är de diagnostiska kriterierna för anknytningsstörning med social distanslöshet enligt DSM-V:
- Barnet uppvisar beteenden som innebär att det närmar sig främlingar utan misstro eller tvekan.
- Barnet har upplevt brist på vård eller anknytning till de främsta vårdgivarna.
- Störningen uppträder mellan 9 månader och 5 års ålder.
- Detta beteende måste förbli i minst 12 månader. Efter 4 års ålder visar sig symptomen som konstant uppmärksamhetssökande och oproportionerliga uttryck av kärlek och tillgivenhet.
Symptom associerade med anknytningsstörning med social distanslöshet
De flesta symptom är direkt relaterade till barnets beteende i hur det relaterar till andra. Det har främst att göra med hur barnet relaterar till andra vuxna.
- Orädd gentemot främlingar.
- Interagerar utan hämningar med vuxna som inte är familjemedlemmar och som barnet inte ens känner sedan tidigare.
- Barnet letar inte efter eller uttrycker behov av sina föräldrar eller vårdgivare i en okänd miljö.
- Barnet brukar gå i väg med främlingar.
- Verbala och fysiskt kärleksfulla beteenden som inte matchar barnets ålder och sociala normer.
Orsaker till anknytningsstörning med social distanslöshet
Orsaken kan vara en störning i anknytningen under tidig barndom där ett barn inte fått ordentlig vård och tillgivenhet.
Vissa teorier visar också att biologiska faktorer kan vara inblandade, med andra ord barnets temperament och dess reglering av uttryck av tillgivenhet. Enligt dessa teorier kan förändringar i vissa delar av hjärnan (hippocampus, amygdala, prefrontala cortex) vara ansvariga för dessa beteendeproblem. Det finns dock fortfarande inga klara bevis på att dessa teorier stämmer.
Experter har dock observerat flera bidragande orsaker till störningen, till exempel försummelse och våld i hemmet. Att bo på ett barnhem där det saknas tillgivenhet och där de främsta vårdgivarna ofta byts ut är också en viktig faktor. I alla dessa fall kan barnet inte skapa sunda band med någon, och som ett resultat kan barnet utveckla denna störning.
Behandling
Det bästa är att erbjuda barnet en stabil och trygg relation. Små barn med störningen har en helt förvrängd syn på relationer. Terapeuter måste därför arbeta med föräldrarna såväl som barnet för att skapa en positiv interaktion mellan båda parter.
I det här fallet är målet att ändra föräldrarnas beteende gentemot barnet.
- För föräldrarna hjälper terapeuten dem att erbjuda trygghet, vara känslomässigt tillgängliga och agera som stabila anknytningsfigurer.
- För barnet kommer terapeuten att arbeta med att rekonstruera hans eller hennes känsla av trygghet för att modifiera anknytningen på ett hälsosamt och positivt sätt.
Hjälp för barn som lider av anknytningsstörning med social distanslöshet
Om du misstänker att ditt barn lider av denna störning, eller har andra problem, är det viktigt att rådfråga vården. En utbildad psykolog kommer att kunna göra en mer djupgående utvärdering och rekommendera rätt behandling.
Det här kan kanske intressera dig…
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- American Psychiatric Association (APA).(2013).Diagnostic and stadistical manual of mental disorders (5th ed.). Arlington, VA: American Psychiatric PUblishing.
- Fernández Rivas, Aránzazu; Ortiz Villalobos, Aránzazu; Rodríguez Ramos, Prudencio. (2010). “8. Trastorno reactivo del vínculo, TEPT y abuso crónico”. César Soutullo Esperón y María Jesús Mardomingo Sanz, ed. Manual de Psiquiatría del Niño y del Adolescente. Madrid: Editorial Médica Panamericana. p. 131