Oidipuskomplexet, ett stadium i utvecklingen

Oidipuskomplexet är en del av teorin om psykoanalys som den österrikiska psykologen Sigmund Freud lade fram i början av 1900-talet.

Oidipuskomplexet avser en känslomässig konflikt, specifikt mellan ett barns positiva och negativa känslor gentemot sina föräldrar.

Barn visar sin tillgivenhet för sina mammor intensivt och vanligtvis konstant från att de föds. Men det kan komma en tid då denna kärlek undermedvetet blir ännu djupare: detta är ett uttryck av Oidipuskomplexet.

Freud beskriver det som en fas av inre konflikt där ett barn undermedvetet ser föräldern av samma kön som en konkurrent i en kamp om kärleken från föräldern av motsatt kön.

Det är viktigt att notera att Oidipuskomplexet inte innebär att det pågår eller finns tankar om något incestuöst i relationen.

Varför “Oidipus”?

Oidipus är namnet på huvudpersonen i den grekiska tragedin av Sofokles, som berättar historien om sonen till kung Laios och drottning Iokaste.

Oraklet förutspådde att Laios skulle bli mördad av sin egen son. För att förhindra detta grymma öde gav Laios sin son till en av sina män och beordrade honom att gå iväg med barnet och överge honom.

Mannen lydde honom inte och gav istället barnet till en bonde, som i sin tur gav honom till Polybos, kungen av Korint. Och så växte Oidipus upp och blev med tiden en man.

Han fick höra ett rykte om att de som uppfostrat honom inte var hans riktiga föräldrar. Senare rådfrågade Oidipus oraklet, som berättade för honom att han var förutspådd att mörda sin far och gifta sig med sin mor. För att undvika denna tragedi beslutade han sig för att lämna Korint för alltid.

På sin resa träffade Oidipus på kung Laios. En av kungens män beordrade honom att stå åt sidan, och när han inte lydde dödade de en av Oidipus hästar.

Det var då Oidipus grep till vapen och mördade kungen och hans män. Senare gifte han sig med Iokaste, fast han var inte medveten om att hon var hans biologiska mor.

När han upptäckte sanningen stack Oidipus ut sina ögon och tillbringade resten av sitt liv med att vandra genom Grekland med sin dotter Antigone. Iokaste begick självmord.

Hur manifesterar sig Oidipuskomplexet?

Hos barn visar sig Oidipuskomplexet på följande sätt:

• Idealisering av modern.
• En tävlan med fadern om moderns kärlek, åtföljt av känslor som ilska, avundsjuka och förbittring.
• Söker godkännande och uppskattning från modern genom föredömligt beteende.
• Svartsjuka mot fadern när han får uppmärksamhet från modern.
• Dåligt uppförande, raseriutbrott och aggressioner mot fadern.
• Utmanar faderns auktoritet.

Även om vissa psykologer säger att Oidipuskomplexet kan användas för att beskriva detta fenomen hos barn av båda könen är det inte alla som håller med.

De som inte håller med anser att det hos flickor finns en motsvarighet som de kallar Elektrakomplexet. Det här är motsatsen till Oidipuskomplexet, där flickor tävlar med sina mödrar om deras fäders kärlek.

Vad är syftet med Oidipuskomplexet?

Enligt Freud är Oidipuskomplexet en naturlig, övergående fas som har följande ändamål:

• Barnet accepterar tabun mot incest.
• En introduktion till sexualitet.
• Bildandet av olika delar av psyket, särskilt superegot, som ett resultat av att assimilera faderns auktoritet.
• Barnet accepterar sitt eget kön.

Vad kan föräldrar göra?

Som sagt är uppkomsten av dessa beteenden inget att oroa sig för: det är något normalt som kommer att gå över av sig själv.

För mamman brukar förändringarna i beteende inte medföra några problem – hon upplever dem helt enkelt som vanliga känslor.

Den som känner skillnaden kan vara pappan. I fall där beteendet blir aggressivt eller håller sig kvar en längre tid kan det vara nödvändigt att prata med en terapeut.

På samma sätt är mardrömmar om att bli separerad från mamman eller att hon försvinner ett annat varningstecken.

Oidipuskomplexet försvinner vanligtvis av sig själv vid omkring fem års ålder. Från och med då börjar känslorna mot pappan att vända: han slutar vara ett hot och blir en förebild istället.

Några råd för att hantera denna fas

• Uppmuntra inte barnets avundsjuka med tillgivenhet.
• Båda föräldrarna bör tillbringa kvalitetstid med sina barn så att de känner sig lika uppskattade av båda.
• Att avsätta särskild lektid med pappan hjälper barn att glömma sina negativa känslor mot honom.
• Reta aldrig barn för deras beteende: kom ihåg att det är helt normalt.
• Spela inte med i spelet som barnet inleder för att vinna mammans kärlek.

Även om fall av överdriven intensitet eller varaktighet är oroande är Oedipuskomplexet en normal fas som de flesta barn går igenom. Föräldrar måste hantera situationen med lugn och förståelse.