Gravid med sin partners ägg: Äggdonation inom samkönade par
Familjestrukturer förändras. Numera har tekniska genombrott gjort familjer mer mångsidiga genom att göra det lättare att förverkliga drömmen om att bli förälder, till exempel genom äggdonation.
En assisterad fertilitetsbehandling kallad Intra Partner Egg Sharing är ett utmärkt sätt för kvinnor i samkönade förhållanden att båda vara en del av processen.
Fertilitetsbehandlingar
Numera är det allt fler som använder assisterad in vitro-fertilisering (IVF). Många kvinnor väljer även att bli mödrar vid mycket högre ålder senare i livet.
Dessutom har den traditionella familjestrukturen blivit mycket mer mångsidig med familjer med ensamstående föräldrar eller homosexuella partners. Fertilitetsbehandlingar har kommit långt med de senaste tekniska framstegen, och passar numer för nästan alla oavsett tillstånd.
De mest använda metoderna är in vitro-fertilisering (IVF) och artificiell insemination (AI). Men det finns en annan procedur som erbjuder en stor fördel för lesbiska par.
Hur fungerar äggdonation inom par?
Intra Partner Egg Sharing, eller äggdonation inom par, är en fertilitetsbehandling för lesbiska par som ger båda chansen att vara en del av graviditetsprocessen.
Båda kvinnorna har en aktiv roll i processen. En av kvinnorna är äggdonatorn och den genetiska modern. Den andra kvinnan får de befruktade äggen som har tagits fram från hennes partners ägg och en spermiedonator. Den andra kvinnan är den som bär barnet – hon kommer vara gravid och föda parets barn.
Vem kan välja äggdonation inom par?
- Av personliga skäl. När båda kvinnorna vill dela moderskapet och ha en aktiv och gemensam roll för att skapa detta nya liv.
- Av medicinska skäl. När en av kvinnorna har ett reproduktionsproblem som en brist på egna ägg, hormonella störningar eller riskerar att överföra ärftliga sjukdomar till barnet.
- Lagliga krav. I vissa länder kan endast kvinnor som är gifta ansöka om denna metod.
Den genetiska moderns roll
Kvinnan som donerar sina ägg måste genomgå en äggstocksstimulerande behandling med dagliga injektioner. Under denna hormonbehandling, som kan pågå mellan 10 till 20 dagar, kan kvinnan producera flera ägg samtidigt, istället för bara ett, som hon i vanliga fall skulle göra.
Detta möjliggör flera insemineringsförsök utan att behöva gå igenom behandlingen igen. De extra embryona kan frysas ner och man kan göra ett återförsök vid senare tillfälle för att få syskon.
Efter detta, och när äggen har den storlek och antal som krävs, får hon en dos hCG för att äggen ska bli tillräckligt mogna. Efter 36 timmar tar man ut äggen med titthålskirurgi.
Det är en smärtfri procedur som tar cirka 15 minuter. Det utförs under narkos och innebär att man för in ett rör genom den vaginala kanalen.
När äggen har blivit extraherade kan man inseminera dem in vitro med donatorsperman. Därefter tillbringar embryona tre till fem dagar under observation och klassificeras för att välja det mest lämpliga embryot.
Graviditetsmoderns roll
Medan hennes partner genomgår äggstocksbehandlingen går graviditetsmodern igenom en östrogen- och progesteronterapi. Denna ser till att hennes livmoder är redo för att förbättra chanserna för implantation av embryot.
När livmoderväggen är redo för man över det bästa embryot till livmodern. Det här är en snabb och smärtfri process som görs genom ett rör. Det kräver ingen bedövning eller eftervård.
Ungefär 11 dagar senare tar kvinnan ett graviditetstest, och om det visar positivt betyder det att proceduren har lyckats.
Närståendeadoption
I Sverige är det kvinnan som föder barnet som är mamman i juridisk mening. Kvinnan som är den genetiska modern måste därför adoptera sitt eget barn för att rent juridiskt bli hans eller hennes förälder. Detta sker genom en sk. närståendeadoption. Det här kan endast ske om paret är gifta och efter att barnet är fött och har fått ett personnummer.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Marcos, C., Dolz, M., Abad de Velasco, L., & Bonilla-Musoles, F. (2006). Influencia del grosor endometrial en la aparición de gestación ectópica tras un procedimiento de fecundación in vitro-TE. Rev Iberoamericana Fertil, 23, 349-354.
- Kushner-Dávalos, L. (2010). La fertilización in vitro: beneficios, riesgos y futuro. Revista Científica Ciencia Médica, 13(2), 77-80.
