Vikten av en samarbetskultur i skolan
För att barn ska kunna få en bra utbildning måste lärare, familjer och även andra yrkesutövare samarbeta för att uppnå det. Det är samtidigt viktigt att det finns en samarbetskultur i skolan och en villighet från alla sidor att arbeta tillsammans.
På detta sätt kan alla elever uppnå de mål som skolan sätter upp för dem. När de som ansvarar för barnens utbildning står i god kommunikation med varandra bidrar det till att barnen utvecklas intellektuellt i mycket snabbare takt.
Betydelsen av en samarbetskultur i skolan
För att lärare ska kunna involvera sig i en samarbetskultur i skolan måste de ha tillräcklig utbildning och besitta kompetens inom flera områden. Enligt psykologen Gerardo Echeita är dessa:
- Ha en genomtänkt och kritisk inställning
- Vara nyfiken och ta initiativ
- Veta hur man söker efter och samlar in relevant information
- Vara strategisk
- Kunna jobba som ett team
- Kunna upprätthålla god kommunikation, dialog och aktivt lyssna
- Veta hur man ber om och erbjuder hjälp
- Kunna visa empati
- Upprätta relationer med ömsesidighet och förtroende med andra lärare och med elever
- Ta risker och vara öppen för förändring
- Veta hur man sätter upp mål för att bli bättre och ha en vilja att fortsätta lära sig
För att det ska fungera måste lärarna försöka överge traditionella metoder och individualism. Istället bör de lära sig att lära ut material tillsammans med andra yrkesgrupper och även med familjerna.
För att göra det är det viktigt att skolan har ett team som tror på en inkluderande utbildning. Det måste också finnas god samordning mellan dem, och en tydlig definition av vilka roller som var och en måste spela.
I detta avseende bör speciallärare, rådgivare, handledare och andra inblandade som kan vara nödvändiga i skolan samarbeta när de:
- Förbereder läromedel
- Övervakar och utvärderar eleverna och sig själva
- Försöker upptäcka och bedöma elever med inlärningsproblem
- Uppmärksammar mångfald och erbjuder pedagogiskt stöd
Familjer och deras plikt att samarbeta
Familjerna måste också göra allt för att engagera sig i utvecklingen av en samarbetskultur i skolan. Hur bra de interagerar med skolan är av stor betydelse för att inlärningen ska vara så effektiv som möjligt.
Därför bör föräldrar och vårdnadshavare vara aktivt involverade i sina barns skolgång genom att:
- Delta i aktiviteter som erbjuds av skolan
- Delta i möten och både individuella och allmänna föräldramöten
- Fylla i enkäter och papper som skolan skickar hem till dem
- Läsa dokument eller information som skolan anser nödvändiga
- Samarbeta med skolan för att förbättra utbildningen och bidra till innovation
På detta sätt kan skolan ta reda på föräldrarnas åsikter och perspektiv och deras idéer för förbättringar. Det finns så många fördelar när skolan lyssnar på föräldrarna och sedan involverar dem i beslutsprocessen.
Dessutom kan föräldrarna ge sin åsikt om hur skolan behandlar, hanterar och utbildar eleverna.
Fördelarna med en samarbetskultur i skolan
När en skola implementerar en samarbetskultur har det en positiv inverkan på alla elever. Det är särskilt viktigt för de som har särskilda utbildningsbehov. I dessa fall måste läraren försöka upprätthålla bra kommunikation med eleverna och deras familjer vad gäller:
- Beteende
- Behov
- Problem
- Konflikter
- Svårigheter
- Och slutligen elevens prestationer
På detta sätt främjas deltagande och inlärning från alla sidor. Dessutom skapar läraren, genom att följa dessa metoder, en anda av samarbete mellan eleverna i klassrummet. Eleverna drar nytta av ett klimat av mångfald där man främjar respekt och där de lär sig att umgås med alla barn, oavsett nedsättning eller bakgrund.
Kort sagt har en samarbetskultur i skolan praktiska fördelar som är positiva för alla inblandade. Vi kan alla bidra till förbättringar och innovationer i utbildningen om vi samarbetar med engagemang och entusiasm.
Individuellt är vi en droppe. Tillsammans är vi ett hav.
– Ryunosuke Satoro –
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Booth, T. y Ainscow, M. (2015). Guía para la educación inclusiva: desarrollando el aprendizaje y la participación en los centros escolares. Madrid: OEI.
- Cárcamo, H., & Jarpa-Arriagada, C. (2021). Debilidad en la relación familia-escuela, evidencias desde la mirada de futuros docentes. Perspectiva Educacional, 60(1), 58-80. https://scielo.conicyt.cl/scielo.php?pid=S0718-97292021000100058&script=sci_arttext
- Echeita, G. (2006). Educación para la inclusión o educación sin exclusiones. Madrid: Narcea Ediciones.
- Huguet, T. (2009). El trabajo colaborativo entre el profesorado como estrategia para la inclusión. En Giné, C. (Ed.). La educación inclusiva. De la exclusión a la plena participación de todo el alumnado, (pp. 81-94). Barcelona: Horsori.
- Sandoval, M. (2008). La colaboración y la formación del profesorado como factores fundamentales para promover una educación sin exclusiones. Contextos educativos: Revista de educación, (11), 149-160.
